Bank: Låt Spanien ligga med ett träd

SEVILLA. En röd armada, en passningsmaskin, en oslagbar världsmakt, en idé om fotboll.

Hur slår man Spanien här?

Ingen har någonsin gjort det, men det finns en chans:

Låt dem ligga med ett träd.

Förlåt.

Det är bara det att jag skriver det här samtidigt som en av mina idoler sitter och pratar ett par kilometer härifrån. Den argentinske fotbollsfilosofen Jorge Valdano, den förmodligen finaste tänkare vi har i den här världen, håller i ett panelsamtal om hur det är att vinna VM-guld, som en del av Marcas stora sportfestival här i Sevilla.

Spanien ska möta Sverige, laget som de varit ”oändligt överlägsna” enligt förbundskaptenen Luis Enrique. Och jag kommer att tänka på en av Valdanos mest bevingade aforismer:

– Att spela mot ett lag som försvarar är som att hacer el amor con un árbol.

Som att ligga med ett träd.

Jag vet inget om Luis Enriques preferenser, så sett, men jag vet vad som väntar honom och hans spelare i kväll. Trädfest.

Spanien kommer att ställas mot samma sorts Sverige som i Solna, lätt ombalanserat sedan i somras med två centrala mittfältare (ett steg från passiviteten) som inte faller ner, men det råder ingen som helst tvekan om att ett lag kommer att ha bollen – och det har inte gula tröjor.

61 matcher, noll förluster

Andalusien brinner inte på samma sätt som i juni, det går att andas och springa, men vi ska inte lura oss själva om förutsättningarna.

Spanien har spelat 61 VM-kvalmatcher på hemmaplan, femtio vinster, tio oavgjorda, noll förluster. 181–28 i mål.

Ingen har någonsin vunnit en kvalmatch här – och Sverige måste göra det.

Där är vi, det finns bara två vägar ut från den här matchen: Den rimliga bär till mars och playoff, den andra går rakt till VM och historieböckerna.

Men har det någonsin varit enklare att se framför sig hur Sverige ska göra det som ingen någonsin sett?

Jag är allvarlig nu.

När Janne Andersson bråkat klart med funktionärerna som stängt ner delar av spelplanen med en stor solariemaskin i går torrkörde han detaljer med en spelargrupp som är begåvad med så väldigt mycket talang. Jag stod några meter ifrån kopplet med pressfotografer, spanska och svenska, och roade mig med att lyssna mig till vad som hände.

Så här lät det:

Klick. Klick.

Klick.

KLICKKLICKKLICKKLICKKLICKKLICK.

I kväll är världen upp och ner

Zlatan Ibrahimovic och Alexander Isak joggade bredvid varandra, och varenda gång de vände sig om smattrade det loss. Jag är uppväxt med ett landslag som ställde en svensk, kollektiv idé mot lag som hade stjärnor och individuell klass, men i kväll är världen upp och ner.

I El País läser jag en krönika under rubriken España es una idea, på träningen märker jag hur allt fokus riktas mot Sveriges anfallare. Det är Spanien som är en idé, en lojal passningsmaskin i händerna på Luis Enrique, som själv pratar om hur han har 50-60 spelare att rulla runt på. I kväll är det trummande världsbackar på kanterna (Azpilicueta, Jordi Alba), underbarnet Gavi som flyter runt, senatorerna Busquets och Koke som samvete på mitten, urkraften Dani Olmo tillbaka på en kant.

Oändligt överlägset individuellt, men framför allt en idé och en metod.

I somras sjönk Sverige ihop som en misslyckad sufflé inför den där maskinen, men överlevde tack vare två heroiska mittbackar, en magisk Robin Olsen och tusen ton svett. I september stod Sverige upp, och skickade upp Isak, Kulusevski och Claesson som hotande spjut – och vann med 2–1.

– Vi har med oss en tro att vi kan göra samma sak nu, sa förbundskapten Andersson.

– Om vi kommer upp i nivå kommer vi att ha en väldigt stor chans, sa kapten Lindelöf.

– Vi har slagit dem förut, vi vet att vi kan stå upp bra, sa Robin Olsen.

I femton år var Zlatan Ibrahimovic nästan ensam drömbärare i det svenska landslaget, skulle det till mirakel så var det till honom man ringde in sin beställning. Låt motståndarna vinna expected goals-kolumnen, med Zlatan låg Sverige alltid bättre till när det handlade om unexpected goals.

Allt det går att se framför sig

I kväll startar Ibrahimovic – rätt val – på bänken som en Plan B för uppspel och forcering, men det går ändå att föreställa sig exakt hur en svensk sensation i Sevilla skulle se ut.

Kan Spanien vinna med 2–0? Självklart, det är ingångsläget i en match som den här. Men kan Emil Forsberg spika in en frispark från 25 meter? Ett avslut i fart? Jo. Kan Alexander Isak flyta ifrån tre backar i en kontring? Det har vi sett förut. Kan Viktor Claesson eller en inbytt Robin Quaison väderkvarnslöpa in ett inspel från Kulusevski? Kan Zlatan Ibrahimovic komma in, trycka undan Laporte och knacka in en nick med en kvart kvar? Utan vidare.

Allt det går att se framför sig, i idén om Spanien ingår att satsa på spelande mittbackar som kliver upp och tar risker – oavsett hur mycket kvalité och fart de möter.

Sverige har chansen.

Resten handlar om att låta Spanien ligga med ett träd. Lågt försvar med bibehållen form och aggressivitet, kvalité och mod (det är dags att ta revansch nu, Kristoffer Olsson) när det ska sättas en-två korta passningar förbi förstapressen, och så repriser från de två tidiga matcherna: ett nytt målvaktsmirakel, en ny fantommatch av Victor Nilsson Lindelöf, ledarskap av Albin Ekdal, Emil Forsberg som måste suga in både boll och match.

Är det lätt att tro på vinst mot ett lag som aldrig förlorat? Är det enkelt att tro på skrällar och sensationer?

Nej, men det är det enda Sverige har kvar.

Tron allena. Öppna historieböckerna och kliv in.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.