Ken Sema: ”Va!? Missa en match!?”
Publicerad 2022-11-05
LONDON COLNEY. Mer positiv till livet än någonsin, och fotbollen går också bra.
I en intervju med Sportbladet berättar Ken Sema om sin nionde tränare i Watford, Graham Potters udda fråga vid deras första möte och om längtan efter att få visa vad han går för i landslaget på riktigt.
– Klart att man någonstans känner att det vore kul att få chansen, att man förtjänar att få den, säger Sema.
Ken Sema har i stort sett alltid varit glad och positiv, oavsett vilka utmaningar livet ställt honom inför. Som han själv formulerar det mot slutet av intervjun:
– Om man ser till hela min karriär har jag alltid fått jobba hårt, alltid fått vara den som har bevisat mig för folk som har tvivlat. Gång på gång.
Orden sägs inte med den minsta bitterhet, snarare ett stort leende och möjligen lite frustration.
Vi sitter på Watfords träningsanläggning norr om London en tidig vardagsmorgon. Stämningen i Hertfordshire är raka motsatsen till huvudstaden, där betong och buller är utbytt mot stora friluftsområden och skog. Bortsett från musiken som redan dunkar motiverande ur högtalarna i klubbens gym.
”Ännu mer sprallig och full av liv”
Sema är inne på sin fjärde säsong i Watford och är faktiskt ännu soligare i humöret nuförtiden. Allt är tack vare dottern Cindy som kom till världen i våras, medger han. Ögonen lyser på 29-åringen när han pratar om hur mycket familjen betyder, inte minst hustrun Sara som han har varit tillsammans med sedan tonåren.
– Sen Cindy kom är jag ännu mer sprallig och full av liv, tillägger Sema och menar att det plötsligt finns viktigare saker i livet än fotboll.
– Jag missade några träningar och någon match när hon skulle komma. Ken för ett år sen hade tänkt ”Va?! Missa en match?!”. Nu känner man, det är min dotter vi pratar om, klart att hon går före. Det känns annorlunda och fint.
Livet och fotbollen rullar på, om än med färre sömntimmar i kroppen. I Watford är allt precis som vanligt, turbulent och oberäkneligt.
”Är normalt för klubben”
Rob Edwards sparkades redan efter tio ligamatcher, men behöll jobbet längre jämfört med sex föregångare under ägaren Gino Pozzo. Ersättaren Slaven Bilic är klubbens tolfte tränare på fem år.
Ken Sema får tänka hårt innan han kommer fram till hur många tränare han själv har haft sedan 2018 (”Över fem. Förra säsongen var det tre”). Svaret är nio, men han är sannerligen inte bekymrad över ruljansen. Faktum är att han nästan rycker på axlarna åt det.
– Vi spelare har blivit vana vid det, känner inte av det så mycket. Det är normalt för klubben, det blir inget stort ståhej, säger Sema.
Däremot är det en annan verklighet i förhållande till tiden i Östersund och allsvenskan.
– Jag minns när jag kom hit 2018 från Sverige, där jag hade haft ett visst system och vetat vad som skulle hända dag ut och in, säger han.
– Nu stod man på den stora scenen, hade en tränare ena säsongen, en annan tränare nästa... En ny tränare som har sin egen målvaktstränare, gymkille och en massa andra personer. Samtidigt handlar det om att klubben hämtar in en tränare de tror på. När du flyttar till Watford är det för att klubben vill ha dig, inte tränaren.
Än så länge har han fått ett positivt intryck av Bilic, känd för att vilja göra saker på sitt eget vis.
– Man märker att han har pondus, att han kan säga till klubben ”nu vill jag ha det på det här sättet”. Funkar det inte så är det upp till klubben att göra vad de vill göra, säger Sema krasst.
”Fått spela betydelselösa matcher”
Svensken har fått gott om speltid i Championship under hösten och ligger just nu delad etta i assistligan, totalt två mål och sex framspelningar. Watford närmar sig slutspelsplatserna och målet är att omedelbart studsa tillbaka till Premier League (”Det känns som att det kommer lösa sig”). Kontraktet sträcker sig till 2024 och än så länge trivs både han och familjen bra.
Så varför känns Ken Sema så långt ifrån landslaget? Han har varit in och ut ur Janne Anderssons trupper de senaste åren, nobbades till VM 2018 och kom med till EM 2021, men utan att ges minuter.
I november förra året tvingades han lämna återbud till en samling på grund av skada och har därefter inte funnits med. Det märks att han fortfarande väntar på sin riktiga chans, en möjlighet att visa upp sig annat än i träningsmatcher.
– Folk kanske säger ”jo, men han har ju fått spela”. Jag har fått spela några matcher som inte betyder något, träningslandskamper där hela laget är utbytt, säger Sema.
– Sådana matcher är faktiskt tuffa att spela, de är det! De framför tv:n tänker kanske att man borde göra ett hattrick om man till exempel spelar mot Estland. Men det är tufft, alla lag är bra i dag. Sen vill alla alltid visa upp sig, ingen har spelat så mycket med varandra tidigare...
”Inte ens då kom chansen”
Han nämner landslagets Nations League-samling i juni som ett exempel.
– Det är självklart svårt när det är en massa nya spelare som inte har spelat med varandra. Men det har varit svårt för mig också. Klart att man någonstans känner att det vore kul att få chansen, att man förtjänar att få den.
Ken Sema påpekar att det inte fanns så många som honom när han kom fram, det vill säga tekniska spelare som gärna gick rakt mot mål. Att han inte fick visa upp sig när han var som hetast.
– Jag flyttade till England, spelade rätt mycket och tog ändå en tröja i Premier League. Men kände ändå att jag kanske inte fick chansen, trots att man spelade i världens bästa liga, säger Sema.
– För mig handlar det inte om att komma med till en samling, jag har varit med på samlingar sen 2017. När jag inte fick spela så mycket i England var det enkelt att inte komma med, då blev förklaringen för lite speltid. När jag sen spelade varje match i Serie A, och höll hög nivå, så tänkte jag att nu kommer nog chansen... men den kom inte.
Kontinuerlig kontakt med landslaget
Det är nu han flikar in citatet som inleder denna text. Att han alltid har behövt jobba hårt för att motbevisa människor som tvivlar.
– Det spelar ingen roll vad folk säger, jag vet, min familj vet. I slutet av dagen kommer jag alltid vinna mitt eget krig, tillägger Sema.
Har du kontakt med Janne?
– De har koll på oss, kollar läget lite då och då. Ibland kan jag prata med Janne, vi har kontakt.
Känner du att tajmingen inte heller har varit rätt? Jag tänker att experimentet med en 4–3–3-formation kanske passar dina kvaliteter bättre.
– Å andra sidan, nu är jag lite äldre och har spelat annorlunda på senare år. Jag kan spela ytter i ett 4–3–3, högt och brett. Jag har spelat i en fembackslinje som wingback med hela kanten att löpa på. Jag kan spela på flera positioner oavsett formation och spelar på en hög nivå just nu. Kan ta större defensivt ansvar i dag jämfört med vad jag kunde för fem år sedan.
”Guardiola, Klopp och Potter”
Det går förstås inte att prata med Ken Sema utan att ta upp Graham Potter. Sema berättar att lagkamrater i Watford har frågat om hans förre tränare och huruvida engelsmannen verkligen är så bra som det sägs.
– Jag blir bara så här, ”om ni bara visste”… Klart att Guardiola och Klopp är stora tränare. Men helt ärligt, undra inte om han (Potter) är på deras nivå, säger Sema.
– Bara sättet han är på, han är så äkta. Jag minns själv när jag kom till ÖFK, hans första fråga var inte ”hur bra du är på fotboll” utan ”hur bra är du som människa, vad kan du tillföra den här gruppen på ett personligt plan?”.
Sema medger att frågan gjorde honom stum.
– Vadå, vad menar du nu? Ska jag gå runt och vara en clown eller haha? Sättet han fick alla att trivas, alla att vara sig själva... Det tror jag är en viktig del av fotbollen. Det finns alltid vissa riktlinjer, en viss sorts kultur, men i hans lag ska man vara den man är. Det är då du är som bäst, vi alla är olika och när han fick det i oss gick det inte att stoppa oss.
”Hans väg var ännu längre!”
Att träna Chelsea kommer med större press jämfört med att träna Östersunds FK, inser Sema. Samtidigt råder det ingen tvekan om att han håller Graham Potter högst av alla sina tio senaste tränare (inklusive Premier League-mästaren Claudio Ranieri).
– Jag tycker synd om spelare som inte har fått ha honom. Det är svårt att beskriva hans storhet. Det är ingen tränare som man kan säga ”jo, men han var si eller så”. Han har hela paketet. Det kände man av. Han var för bra för Sverige, för bra för ligan. För bra för oss, konstaterar Sema innan han avslutar:
– Jag unnar honom all framgång, det är sådana som han som ska lyckas, som har tagit den långa vägen. Det har jag också gjort, men hans var ännu längre! Han förtjänar allt som kommer i hans väg.
Fotbolls-VM 2022: Spelschema och tv-tider – hela programmet
”Är normalt för klubben”
Rob Edwards sparkades redan efter tio ligamatcher, men behöll jobbet längre jämfört med sex föregångare under ägaren Gino Pozzo. Ersättaren Slaven Bilic är klubbens tolfte tränare på fem år.
Ken Sema får tänka hårt innan han kommer fram till hur många tränare han själv har haft sedan 2018 (”Över fem. Förra säsongen var det tre”). Svaret är nio, men han är sannerligen inte bekymrad över ruljansen. Faktum är att han nästan rycker på axlarna åt det.
– Vi spelare har blivit vana vid det, känner inte av det så mycket. Det är normalt för klubben, det blir inget stort ståhej, säger Sema.
Däremot är det en annan verklighet i förhållande till tiden i Östersund och allsvenskan.
– Jag minns när jag kom hit 2018 från Sverige, där jag hade haft ett visst system och vetat vad som skulle hända dag ut och in, säger han.
– Nu stod man på den stora scenen, hade en tränare ena säsongen, en annan tränare nästa... En ny tränare som har sin egen målvaktstränare, gymkille och en massa andra personer. Samtidigt handlar det om att klubben hämtar in en tränare de tror på. När du flyttar till Watford är det för att klubben vill ha dig, inte tränaren.
Än så länge har han fått ett positivt intryck av Bilic, känd för att vilja göra saker på sitt eget vis.
– Man märker att han har pondus, att han kan säga till klubben ”nu vill jag ha det på det här sättet”. Funkar det inte så är det upp till klubben att göra vad de vill göra, säger Sema krasst.
”Fått spela betydelselösa matcher”
Svensken har fått gott om speltid i Championship under hösten. Watford närmar sig slutspelsplatserna och målet är att omedelbart studsa tillbaka till Premier League (”Det känns som att det kommer lösa sig”).
Så varför känns Ken Sema så långt ifrån landslaget? Han har varit in och ut ur Janne Anderssons trupper de senaste åren, nobbades till VM 2018 och kom med till EM 2021, men utan att ges minuter.
I november förra året tvingades han lämna återbud till en samling på grund av skada och har därefter inte funnits med. Det märks att han fortfarande väntar på sin riktiga chans, en möjlighet att visa upp sig annat än i träningsmatcher.
– Folk kanske säger ”jo, men han har ju fått spela”. Jag har fått spela några matcher som inte betyder något, träningslandskamper där hela laget är utbytt, säger Sema.
– Sådana matcher är faktiskt tuffa att spela, de är det! De framför tv:n tänker kanske att man borde göra ett hattrick om man till exempel spelar mot Estland. Men det är tufft, alla lag är bra i dag. Sen vill alla alltid visa upp sig, ingen har spelat så mycket med varandra tidigare...
”Inte ens då kom chansen”
Han nämner landslagets Nations League-samling i juni som ett exempel.
– Det är självklart svårt när det är en massa nya spelare som inte har spelat med varandra. Men det har varit svårt för mig också. Klart att man någonstans känner att det vore kul att få chansen, att man förtjänar att få den.
Ken Sema påpekar att det inte fanns så många som honom när han kom fram, det vill säga tekniska spelare som gärna gick rakt mot mål. Att han inte fick visa upp sig när han var som hetast.
– Jag flyttade till England, spelade rätt mycket och tog ändå en tröja i Premier League. Men kände ändå att jag kanske inte fick chansen, trots att man spelade i världens bästa liga, säger Sema.
– För mig handlar det inte om att komma med till en samling, jag har varit med på samlingar sen 2017. När jag inte fick spela så mycket i England var det enkelt att inte komma med, då blev förklaringen för lite speltid. När jag sen spelade varje match i Serie A, och höll hög nivå, så tänkte jag att nu kommer nog chansen... men den kom inte.
Kontinuerlig kontakt med landslaget
Det är nu han flikar in citatet som inleder denna text. Att han alltid har behövt jobba hårt för att motbevisa människor som tvivlar.
– Det spelar ingen roll vad folk säger, jag vet, min familj vet. I slutet av dagen kommer jag alltid vinna mitt eget krig, tillägger Sema.
Har du kontakt med Janne?
– De har koll på oss, kollar läget lite då och då. Ibland kan jag prata med Janne, vi har kontakt.
Känner du att tajmingen inte heller har varit rätt? Jag tänker att experimentet med en 4–3–3-formation kanske passar dina kvaliteter bättre.
– Å andra sidan, nu är jag lite äldre och har spelat annorlunda på senare år. Jag kan spela ytter i ett 4–3–3, högt och brett. Jag har spelat i en fembackslinje som wingback med hela kanten att löpa på. Jag kan spela på flera positioner oavsett formation och spelar på en hög nivå just nu. Kan ta större defensivt ansvar i dag jämfört med vad jag kunde för fem år sedan.
”Guardiola, Klopp och Potter”
Det går förstås inte att prata med Ken Sema utan att ta upp Graham Potter. Sema berättar att lagkamrater i Watford har frågat om hans förre tränare och huruvida engelsmannen verkligen är så bra som det sägs.
– Jag blir bara så här, ”om ni bara visste”… Klart att Guardiola och Klopp är stora tränare. Men helt ärligt, undra inte om han (Potter) är på deras nivå, säger Sema.
– Bara sättet han är på, han är så äkta. Jag minns själv när jag kom till ÖFK, hans första fråga var inte ”hur bra du är på fotboll” utan ”hur bra är du som människa, vad kan du tillföra den här gruppen på ett personligt plan?”.
Sema medger att frågan gjorde honom stum.
– Vadå, vad menar du nu? Ska jag gå runt och vara en clown eller haha? Sättet han fick alla att trivas, alla att vara sig själva... Det tror jag är en viktig del av fotbollen. Det finns alltid vissa riktlinjer, en viss sorts kultur, men i hans lag ska man vara den man är. Det är då du är som bäst, vi alla är olika och när han fick det i oss gick det inte att stoppa oss.
”Hans väg var ännu längre!”
Att träna Chelsea kommer med större press jämfört med att träna Östersunds FK, inser Sema. Samtidigt råder det ingen tvekan om att han håller Graham Potter högst av alla sina tio senaste tränare (inklusive Premier League-mästaren Claudio Ranieri).
– Jag tycker synd om spelare som inte har fått ha honom. Det är svårt att beskriva hans storhet. Det är ingen tränare som man kan säga ”jo, men han var si eller så”. Han har hela paketet. Det kände man av. Han var för bra för Sverige, för bra för ligan. För bra för oss, konstaterar Sema innan han avslutar:
– Jag unnar honom all framgång, det är sådana som han som ska lyckas, som har tagit den långa vägen. Det har jag också gjort, men hans var ännu längre! Han förtjänar allt som kommer i hans väg.
