Frändén: Roligt att spela när man är bäst i världen

BARCELONA. Det fanns empiriska skäl att tro på ett riktigt spektakel på Camp Nou, men det brändes aldrig riktigt i kväll – det brändes alldeles för mycket.

Kun Agüero brände det lilla hopp som Manchester City behövde för att satsa vidare.

Neymar brände fler målchanser än kalorier och berövade publiken på en målfest inför söndagens Clásico.

Och hemmalagets mesta magi sitter, som så ofta den här säsongen, i ett par argentinska ben med märkligt låg tyngdpunkt.

Förutsättningarna var vad de var; ganska ojämna. Barcelona hade ledning och två bortamål med sig från förstamötet och Manchester City åkte dessutom till Katalonien efter en förlust mot Burnley i ligan.

Barcelona hade gjort en fantastisk första halvlek i England och en ganska dålig andra. Framför allt hade Leo Messi bommat en straff och därmed sparat lite spänning till returmötet. Och visst fanns det i alla fall empiriska skäl att hoppas på en tajt uppgörelse.

Det hade ju sett kört ut på andra håll i åttondelsreturerna, men både i London, Madrid och Monaco hade åttondelsfinalerna fått nytt liv efter att segbenta hemmalag inte längre visste vad de hette efter avspark.

Neymar höll på att döda den förhoppningen redan i matchens femte minut, när Vincent Kompany somnade till och brassen blev frispelad mot Joe Hart och slog en stolpboll som var några centimeter från att leta sig in vid andra stolpen.

Roligt att spela när man är bäst

Ett genialiskt väggspel mellan Iniesta och Leo Messi fem minuter senare slog fast vad vi började ana. Det var Joe Hart som skulle få svettas mest i kväll. Och det var Leo Messi som skulle hålla honom varm.

Det är kvällar som denna som den katalanske argentinaren inte verkar bry sig om att han hållit världsklass i tio år och skulle kunna slå av lite på tempot, för att skona en överexponerad fotbollskropp inför helgens Clásico. Messi tänker inte så, det är för roligt att spela fotboll när man är bäst i världen. Det är också ganska underhållande att studera Barcelonas nummer tio när han undantagsvis tappar bollen och tittar sig lite överraskat runt med ansiktsuttrycket ”vänta nu, vad hände där?”.

Efter att ha serverat bollar till höger och vänster till anfallskollegerna som hade en mycket medioker kväll, och då är jag ändå snäll Neymar, provade en hårt bevakad Leo Messi något nytt. Han hittade i stället Ivan Rakitic, som påpassligt dök upp ur döda vinkeln och dödade spänningen med en lobboll bakom Joe Hart.

Det skulle bli Manchestermålvaktens enda miss i en i övrigt enorm match, men vad gör väl det när det händer noll och inget framåt.

Barça hade knäckt koden, nu skulle det bara rinna iväg. Trodde man.

Missade straff

Manchester City stövlade in på planen efter paus med moloken uppsyn, men med lite högre ambitioner i andra halvlek. Yaya Touré och Sergio Agüero stod för ett par godkända anfall och lämnade desto mer kontringslägen till Barcelona, som Luís Suárez och Neymar turades om att våldföra sig på mot den allt mer obarmhärtige Joe Hart.

Sen öppnades en liten dörr på det väldiga, och för dagen ganska högljudda, Camp Nou när Gerard Piqué la krokben för Sergio Agüero i eget straffområde. ”El Kun” stegade fram själv och ett tag kändes det som att busvisslingarna på Camp Nou skulle stoppa bollen från att nå fram till mål av egen kraft. Men det behövdes inte. När Manchester City skulle kliva in i den matchen och ge den lite nerv de sista minuterna var det Agüero själv som drabbades av darr. Ter Stegen behövde inte ens ta ett steg åt sidan för att stoppa den svaga straffen och därmed skicka det sista Premier League-laget ut ur Champions League för den här säsongen.

Barça rullar vidare mot kvartsfinal, precis som de senaste åtta säsongerna i Champions League, och blickar redan framåt mot ett möte med Madrid med alla tänkbara explosiva ingredienser på söndag.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.