Nu tar sönerna över

Farsorna var stora profiler i Lugi – nu är en ny generation här

Publicerad 2019-10-16

Farsorna är klassiska profiler i klubben.

Nu är sönerna Lugis framtid.

I slutet av 1980-talet slog en ung generation spelare från de egna leden igenom i Lugi.

De lyfte den klassiska klubben som 1996 spelade i den första SM-finalen på tolv år.

Kring millennieskiftet skaffade flera av dem barn och knappt 20 år senare bygger Lugi, som i kväll möter Redbergslid borta, sin framtid på fyra av sönerna:

Jonas Perssons son Isak.

Pelle Källs son Casper.

Torbjörn Carlssons son Albin.

Paul Übelackers son Theo.

Mamma var landslagsspelare

Medan Casper har haft sin pappa Pelle som tränare hela livet fram till den här säsongen har Albin aldrig tränats av sin far Torbjörn.

– Men han har visat mig hur jag ska träna och varit en förebild på det sättet. Sedan har jag faktiskt mött honom. Vi i Farmen (Lugis utvecklingslag/andralag) mötte Ligu (Lugis tredjelag). Det var lätt den viktigaste matchen i karriären, haha. De var typ 40 år hela gänget och vi vann med 20 bollar, säger Albin.

Av mammorna är det bara Theo Übelackers som spelat handboll. Lena Bengtsson spelade i Sävehof och landslaget på 1990-talet.

Blir det mycket handbollssnack där hemma?

– Mamma säger det, men det håller inte pappa med om. Vi kollar nästan på varenda match som sänds, säger Casper.

Axnér spelade med papporna

Lugis tränare Tomas Axnér är den som har tagit upp talangerna i a-truppen. Han är i samma generation som farsorna och spelade ihop med alla utom Käll i Lugi i mitten av 1990-talet. Men Käll är i stället en av Axnérs närmaste vänner.

Konstigt? Nostalgiskt?

– Det är väldigt sällan jag tänker på det viset. Men i vissa sammanhang kan det såklart kännas både lite nostalgiskt och konstigt. Jag har och har haft spelare som jag känt sedan de varit små barn. Men på det hela taget har vi en arbetsrelation där jag inte ser annorlunda på dem än mina andra spelare, säger Axnér.

– Föräldrar ska ju såklart stötta och uppmuntra sina barn och jag ser det ofta som en extra resurs för spelare som även har ett extra öga för handboll och på hemmaplan kan bidra med den kunskapen. Det kan säkert vara problematiskt men samtliga inblandade har verkligen kunnat sära på äpplen och päron.

Strävar efter att bli bättre än farsan

Alla i kvartetten utom Albin spelar i u-landslagen. De övriga tre är födda 2000 och tillhör den mest lovande generationen svensk handboll fått fram sedan 1982-årgången. Casper var med och vann U18-EM i fjol och i somras spelade Theo och Isak U19-VM.

Samtliga farsor till kvartetten spelade u-landskamper. Käll och Persson nådde a-landslaget och den sistnämnde var med och tog VM-guld 1990.

Isak Persson är alltså den som har mest att leva upp till om han bli bättre än sin far, i varje fall meritmässigt.

– Om det blir VM-guld är svårt att säga. Men att sträva efter att bli bättre än farsan är något man alltid försöker. Det hoppas jag att jag kan bli, säger han.

Samtliga pappor tror och hoppas att sönerna kan bli bättre än vad de var.

Pelle Käll menar att sonen Casper kommer att gå förbi honom om han inte redan har gjort det.

– Det var ödmjukt. Man får väl lita på det då han menar att man ska lita på honom när det gäller handboll, säger sonen med ett leende.

Lugiprofilernas söner är klubbens framtid: Theo Übelacker, Isak Persson, Casper Käll och Albin Carlsson.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln