Flinck: Det blir en magisk stjärnparad
GÖTEBORG. Grattis, svenska handbollspubliken.
Sorry, svenska landslaget.
Nya EM bjuder på ett fantastiskt stjärngalleri – som kan fälla Blågult.
Äntligen kastar EM i gång i kväll – i Norge och Österrike.
Detta nya, utspridda europamästerskap med 24 lag i tre värdländer innebär att tre grupper går in i EM i morgon, bland annat Sverige mot Schweiz i Göteborg, och en sista, den i Malmö med Danmark, premiärspelar först på lördag.
Men trots ett på alla sätt mer utspritt EM är det i Sverige nästan alla stora stjärnor spelar ändå – förr eller senare.
Inte så mycket för att det är här finalhelgen spelas utan för att det är i mellanrundan i Malmö de samlas, inte minst sedan Frankrike och Norge flugits in från gruppspelet i Trondheim.
På samma halva av EM:s ”startfält” hittar vi nämligen:
Nikola Karabatic, Frankrike.
Mikkel Hansen, Danmark.
Sander Sagosen, Norge.
Aron Palmarsson, Island.
Andy Schmid, Schweiz.
En magisk stjärnparad i Malmö
Där har vi nog fem av världens sex-sju bästa spelare just nu (kanske inte Schmid i dagsläget).
Breddar vi det till hela decenniets bästa spelare, som Sportbladet gör här när vi listar 2010-talets 50 bästa spelare, går alla fem in på topp-tio.
Till kvintetten kan vi lägga ett gäng danska och franska (och någon norsk och slovensk) världsklasspelare också.
De ställs alltså mot varandra redan innan semifinalerna.
Och framför allt ställs de mot Sverige (förutsatt att inget lag sabbar det i gruppspelet).
Det kommer att bli en magisk stjärnparad och handbollskvalitet i Malmö i den kanske tuffaste mellanrunda ett handbollsmästerskap någonsin sett.
Man kan vara tveksam till att EM utökas från 16 till 24 lag, och det är jag, men tack vare det så får vi äntligen se schweizaren Andy Schmid på den stora mästerskapsscenen.
Finns det inga superstjärnor på den andra halvan då?
Jodå, men inte av den magnituden. Möjligen med undantag för tyske kantvirtousen Uwe Gensheimer och Nordmakedoniens Kiril Lazarov. Sedan har Kroatien, Tyskland och Spanien flera världsklasspelare men inte med den star qualityn som de ovan nämnda, inte ens Luka Cindric.
Den halvan är också klart svagare rent sportsligt på alla sätt.
Fascinerande att lyssna på Ekdahl Du Rietz
Men handboll är väl en lagsport?
Jodå, men efter att frågat Kim Ekdahl Du Rietz om vem som är världens bästa spelare, med anledning av att han spelar i PSG med tre av de allra främsta, får man en viss insikt om vilken nivå superspelarna är på i dag.
Kim håller Sagosen som nummer ett.
– Han och Mikkel är i en klass för sig i mitt lag och det säger ganska mycket om dem, att vara det i ett sådant lag. Det har varit väldigt lärorikt bara att få iaktta dem under träning och match och se hur stor skillnad det faktiskt är mellan de som är bäst och de som är allra, allra bäst.
Karabatic då?
– Han är jättebra men inte som Sander eller Mikkel. Nu har han haft mer skador sista åren så jag har inte upplevt honom på nära håll som han var tidigare. Fast han har varit väldigt bra i höst. Det som är fascinerande med Nikola är hur han slår om från när det är mindre viktigt till det är viktigt. Man kan se hur hans väsen transformeras och bara blir något annat när det bränner till.
Själv tycker jag att det är fascinerande att bara lyssna på när Ekdahl Du Rietz beskriver sina klubbkompisar.
Sedan är det också fascinerande att PSG inte lyckats vinna Champions League ännu med den uppställningen. Så nog är handbollen fortfarande en lagsport – som tur är.
Slovenerna kan bli obehagliga
Har vi ingen svensk superstjärna?
Nej, inte i fråga om stjärnglans även om Jim Gottfridsson och Mikael Appelgren har hög status internationellt sett.
Det är, som så ofta numera, kollektivet som ska ge svensk succé.
Men jag har svårt att se det ske och kan faktiskt inte begripa hur spelbolagen generellt kan ha Sverige som tredje största favorit till guldet.
Vid VM i fjol hade det, efter att Sverige gjort det som kunde krävas, räckt att besegra antingen Norge eller Danmark i mellanrundan för att gå till semifinal. Man hade två matchbollar.
I EM kommer det troligen att krävas att Sverige besegrar två av Norge, Danmark och Frankrike.
Jag tror, som de flesta, att Sverige tyvärr inte lyckas ta sig till semifinal.
Därmed ligger bollen på straffpunkten för detta svenska lag som ju är bäst på att slå ur underläge.
Känner mig oerhört taggad för detta mästerskap.
Men utökningen till 24 lag har sina nackdelar. Tjeckien-Österrike, Lettland-Nederländerna och Schweiz-Polen är inga matcher som får en att längta till att VM utökas till 32 lag nästa år.
Danmark framstår allt mer som klar guldfavorit. Man har en ännu större bredd än när man vann VM i fjol i utklassningsstil.
Vinner danskarna EM är man regerande världs-, europa- och OS-mästare samtidigt.
Den trippeln har bara Frankrike lyckats med tidigare på herrsidan samt Danmark och Norge bland damerna.
Då skulle också detta danska lag räknas som en av de absoluta främsta landslagsupplagorna någonsin, där uppe med Karabatics Frankrike, Bengan Boys, de mytomspunna juggarna på 1980-talet och Rumäniens lag 1970–76.
Något lag brukar alltid överraska eller i varje ställa saker och ting lite på ända.
Med ”rätt” Vranjes-effekt på Slovenien och en fullträff på sin svaga målvaktssida kan man bli obehagliga, inte minst för Sverige redan på söndag.
Många varnar för Vitryssland och har gjort så i ett par år.
Är deras unga, talangfulla generation mogna för att ta nästa steg nu och utmana de stormakterna?
De är på ”rätt” halva för det. En skräll mot Kroatien eller Tyskland och lite flyt med övriga resultat så kan man plötsligt stå i en semifinal.