En av de största – någonsin
Jag såg aldrig Sergej Bubka hoppa sina 6,14 i italienska Sestriere 1994.
Men jag fick provsitta den knallgula Ferrari han fick i världsrekordbonus när jag besökte honom i Monaco året efter.
Men nu är en epok över – 26 år senare har en svensk 20-åring skrivit ny historia.
Sergej Bubka var en nydanare som tog sin gren till en annan dimension.
Precis som Usain Bolt gjorde på 100 och 200 meter.
Och nu går Mondo Duplantis i samma fotspår.
Lika överlägsen, lika förutbestämd att skriva historia. Eller fortsatt historia.
Han har ju redan börjat och är redan klar med några kapitel.
Han jämförs ofta Usain Bolt och jag kan förstå liknelsen.
Speciellt nu där han är en räddare i nöden för ett pressat World Athletics, vars tidigare ordförande Lamine Diack just dömts till två års fängelse för mutbrott och för att tysta dopingskandaler i Ryssland. Den domen föll igår, men redan idag har friidrottsvärlden något annat att prata om om
Jag såg att internationella förbundets nuvarande ordförande Lord Sebastian Coe var en av de första som var framme för att gratulera Mondo efter hans 6,15 i går. Och jag förststår honom. Mondo är en skänk från himlen i dessa tider.
Är redan en av de största
Ja, herrejäklar.
Vilken idrottsman han är denna 20-åring, som spelat mer golf än tränat stav inför de här säsongen.
Och ändå är han stark nog att radera ut ett av friidrottsvärldens äldsta rekord på herrsidan.
Men lika stor som Bolt?
Tja, man kan ju undra om det går att bli lika stor som någon som kan kalla sig världens snabbaste man. Speciellt när man har den karisma Bolt har.
Jag frågade Mondos pappa Greg om det och han var tveksam.
– Det är svårt att fylla de skorna, sa han och pratade inte om Bolts 47:or.
Men det är en annan diskussion som kommer att fortsätta föras lång tid framöver. Men det är ingen tvekan om att Mondo är en av de största någonsin redan som tjugoåring. Och han kan bara fortsätta växa.
Var går gränsen?
Han är utan tvekan friidrottens största affischnamn när vi skriver 2020 och speciellt nu, när han hoppade 6,15 och puttade ner värste konkurrenten Karsten Warholm från Norge ett hack.
Och alla vet att han kommer att hoppa ännu högre. Han var nästan lika högt över 6,15 som han var över 6,18 inomhus i Glasgow i vintras.
Så var går gränsen?
6,30? 6,40?
Ingen vet, men jag lutar åt det senare.
Sergejs Bubkas legendariske coach Valerij Petrov såg det inte som en omöjlighet när jag pratade med honom i Berlin senast.
Och alla som såg Mondo sätta världsrekordet med 6,18 i Glasgow i februari kunde se att han var betydligt högre över ribban än så. Förmodligen i trakterna av 6,30.
Han kommer fortsätta att skriva historia på fler platser än i Rom.
Det märks också tydligt hur han vuxit in och trivs i rollen som världsstjärna, trots att han fortfarande bara är tjugo och har ett helt idrottsliv framför sig.
Dessutom måste ju stavhopp vara en sällsynt trevlig gren att syssla med.
Det är ett sammansvetsat Band of Brothers som drar runt på de olika galorna och de umgås lika mycket vid sidan om. Inga hårda ord eller psykningar här inte.
Men det kanske inte behövs när det finns en sådan överlägsen etta.
Apropå Bubkas Ferrari i världsrekordbonus.
Han körde egentligen aldrig den bilen. Han ville sälja den så fort som möjligt, men då han bodde i Monaco var marknaden inte den bästa.
De var som att sälja en begagnad Golf härhemma.
En vardagsbil.
Så kan världen också se ut.