Per Jonssons dröm i kras: Vem är det som har något emot mig?

Den synskadade friidrottaren missar Paralympics

Uppdaterad 2021-08-21 | Publicerad 2021-08-12

Per Jonsson.

Det var inte såhär allt skulle sluta för Per Jonsson.

Efter att ha uthärdat ett par bedrövliga månader ekar en fråga i den synskadade längdhopparens hjärna.

– Vem är det som har något emot mig?

Han skulle ju vara i Tokyo, inte i Bollnäs.

Han skulle ställa saker till rätta och med mamma Lilians stöd i ryggen bärga den sista medalj som saknas i skåpet.

Så löd planen, den förbannade planen, den som inte gäller längre.

Men när Sportbladet pratar med 33-årige Per Jonsson är han varken i full färd med att packa väskor, genomgå PCR-tester eller toppa formen, utan hoppar mest runt på kryckor hemma i Hälsingland. Och inte kan han ringa Lilian heller.

– Min mamma var den största stöttepelaren genom åren. Hon är en av de som kört mig och min bror Tobias överallt och alltid stått på vår sida. Hennes högsta önskan var att jag skulle få lyckas i Tokyo, säger Per.

Mamma Lilian

19 steg mot plankan

När tumören upptäcktes i bukspottskörteln gick allt svidande fort. I februari trodde Per fortfarande att mamma skulle klara sig, men hälsan försämrades och i mitten av maj dog hon.

– Det här året har varit jobbigt på alla möjliga och omöjliga plan, säger han.

Per har hoppat 7,15 och vunnit VM-guld och dubbla EM-guld. Hans synskada ställer höga krav på ansatsen då han saknar möjlighet att finjustera stegen före plankan. 19 steg och så uthopp, det bara måste klaffa.

Och om inte?

– Nio veckor före Paralympics i London 2012 halkade jag på en regntung planka och vred knäet och fotleden. Töjde ut det inre ledbandet. Jag lyckades rehaba upp det så att jag kunde hoppa på smärtlindrande och blev fyra.

Din resa mot Rio fyra år senare gick heller inget vidare, väl?

– Nej, hälsenan på andra benet krånglade. Då blev jag nia i historiens bästa längdhoppstävling. Därför var Tokyo så viktigt.

Per pekar ut sprickan i foten. Bilden är tagen dagen efter skadan.

”Jag blev... nedstämd”

Nertyngd av sorgen över sin mammas bortgång tävlade Per sparsmakat men fortsatte att träna. Formen var på uppåtgående när han härom veckan for till Söderhamn för att testa kroppen.

Han mätte upp ansatsen, tog sina 19 steg och – wow! – kom helt snett till plankan. Ett gott tecken, för det tydde på att formen var bättre än väntat, att starten behövde flyttas bakåt.

– Andra gången gick det bättre. Tredje inlöpningen stampade jag av också, men då kändes det som att jag sjönk. Det smetade till i foten. Först trodde jag att tårna hade sopat i på något sätt, att de var stukade, så jag avbröt allt, åkte hem och... nästa dag kunde jag inte gå på foten.

Röntgen visade en spricka i benet ovanför fjärde tån, ”ringtån”, med påföljande kryckhopp och daglig laserbehandling.

– Sprickan fanns nog där sedan innan. Men det är fruktansvärd kraft i en isättning, någonstans mellan fem och sju gånger kroppsvikten som foten ska stå emot. Så väger du 85 kilo kan man räkna ut att vi närmar oss ett halvt ton.

Grät du av beskedet att Paralympics var kört för din del?

– Nej, jag hade lite på känn att det var något sånt, men jag blev… nedstämd. Jag tänkte: vem är det som har något emot mig? Vem?

I dagarna flyger den svenska truppen till Paralympics. Med på planet är Pers lillebror Tobias Jonsson som tävlar i klassen T12, med final 30 augusti. Med finns också nyinkallade Olof Ryberg.

Per, som till vardags är friidrottslärare på Riksidrottsgymnasiet i Bollnäs, följer dem båda hemifrån.

Nästa chans att ta paralympisk medalj är tre år bort. Per Jonsson tvekar på om det är värt att försöka ta den, om det är lönt att försöka vidare eller bättre att ge upp den drömmen.

– Jag har inte bestämt mig för att fortsätta eller inte. Redan innan skadan hade jag bestämt att ta en riktig funderare om fortsättning efter Tokyo. Vi har två småttingar hemma, så resten av familjen måste tycka att det är lika mycket värt, säger han.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln