Emma Ribom gör dig lycklig på vintern
Vi måste reda ut skillnaden mellan två ord.
Riboflavin behöver du för förbränningen året runt.
Ribom gör dig lycklig på vintern.
Det var grillfest i december.
Tre minuter in i den första VC-skiathlonen på två år hade Therese Johaug eldat världens bästa skidlöpare till den stekgrad att de gav upp. Snart var hon så ensam att mikrofonerna fångade hennes andning. Hu-hu-hu.
Och dra på trissor.
Också i stigningarna var den jämn, lugn, perfekt. Som en filatelists. En sådan idrottare kan inte förlora, inte på så utslagsgivande banor, inte nu, inte ens om hon vallat med majonnäs.
Har sett ovissare Beckfilmer
31-åringen fällde sig teatraliskt över mållinjen. Det var idrottsårets minst dramatiska ögonblick, alla hade vetat i dagar vad som skulle hända. Jag har sett Beckfilmer där det varit mer ovisst om mördaren ska åka fast.
Charlotte Kalla kom sexa, vilket är ett steg framåt från hennes floppremiär, men fortsatt inget att jubla över. Hon vann ju här för två år sedan. Inför loppet hade hon tvivlat på sin form, skakat på huvudet åt huruvida hon hade pallchans, och det bristande självförtroendet märktes när hon på slutet gav bort spurten till Pärmäkoski och Jacobsen.
Nej, spara hurraropen till nian Moa Lundgren och fjortondeplacerade Emma Ribom. Duon tillhör inte A-landslaget utan U23. De har ännu inte kapaciteten att hota om pallen i distanslopp, men de har den goda smaken att inte bry sig ett skit om den saken. Framåt ska de. Mer rutinerade åkare som Natalja Neprjajeva och Kerttu Niskanen ska hållas bakom.
”Åker runt med idolerna”
Piteå Elit-åkaren Ribom kastades in när Frida Karlsson sjukanmält sig tidigare i veckan. På Lillehammers avslöjande bana, där ingen kan smyga med som fripassagerare, grisade hon upp för de kilometerlånga stigningarna. Stakningen såg ut som en världsmästares och vore skejten i samma klass hade hon kunnat haka på Kalla och gänget.
Emma Ribom hade som bäst varit 26:a i distans. Nu persade hon med tolv placeringar.
– En häftig dag. Jag åker runt med mina idoler, sa hon.
Jo, häftigt var det. Glädjeframkallande. Inte Kallas-sistasträcka-i-Sotji-roligt, men vi är inte där för tillfället.
Nyss var vi bästa damlaget i världen, nu jublar vi över plats nio och fjorton. Det är bara att acceptera.