Wennerholm: Mondo behöver konkurrens

Armand Duplantis.

Mondo Duplantis avslutar säsongen som alla redan tagit för givet.

Med ett nytt mästerskapsguld.

Och även om inne-EM är friidrottsvärldens minsta mästerskap, så kommer han vara lika stor favorit i OS i Tokyo.

Men det som känns som jakten har börjat. 

Jag tänkte på det när jag såg den 34-årige Renaud Lavillenie på läktaren där i Torun. Den enda stavhoppare som varit i närheten av Mondo den här vintern.

Men det känns som Mondo leder en kraftig generationsväxling inom stavhoppet.

Nya unga hoppare som poppar upp och med en perfekt förebild att försöka efterlikna.

Ta senaste OS-året 2016 som exempel, en säsong då alla satsar lite extra.

På hela den utomhussäsongen tog sju hoppare 5,80 eller mer.

Bara den här korta inomhussäsongen har tretton stavhoppare tagit sig över 5,80.

Och räknar vi in Australiens Kurtis Marschall, som gjort det utomhus i den australiska sommaren, så är de fjorton.

Duplantis saknar konkurrens

Av dem är många unga, som amerikanske världstrean KC Lightfoot som är en dag yngre än Mondo och hoppat 6,00 hemma i USA.

Hans landsman Chris Nilsen är 23 och har hoppat 5,96 och fransmannen Ethan Cormont har tagit 5,80. Han är 20.

Jag ser gärna att de tar några kliv till.

För det som fattas i Mondos idrottsliv just nu är konkurrens och folk som kan utmana. Det blir alltid roligare så.

Nu behövde Mondo totalt fyra hopp - inklusive kvalet - för att säkra guldet i inne-EM.

Jag har svårt att tänka mig att någon annan gjort det i ett mästerskap tidigare.

Det skulle vara Sergej Bubka i så fall, eller Jelena Isinbajeva på damsidan, som var lika överlägsna på sin tid.

Ja, inne-EM är över och det blev fyra svenska medaljer.

Där var väl Fanny Roos svenska rekordstöt på 19,29 och EM-silver det mest överraskande.

En som jag såg som given på förhand, Andreas Kramer, föll bort efter en polsk tackling i semifinalen.

Det måste ha svidit när han såg finalen och en annan polack, Patrik Dobek mycket överraskande springa hem EM-guldet på personliga rekordet 1:46.81.

Nästan två sekunder sämre än Kramers färska svenska rekord på 1:45.09.

Nu är 800 meter chansartat och en gren där det blir skrällsegrar oftare än i andra. Men ändå.

Kul också att se Claudia Payton ta sig till final på 60 meter efter allt hon gått igenom.

Det var lite stolpe ut för Sverige

Det känns som vi har ett litet sprintunder på gång på damsidan, där junioren Nikki Anderberg fick ett stort genombrott i somras.

Och Carl Bengtströms fjärdeplats på 400 meter var en av mästerskapets höjdpunkter i mina ögon. Vilken fighter.

Men ett guld, två silver och ett brons gör inne-EM i Torun till det bästa på åtta år.

Jag får backa till hemma-EM i Göteborg för att hitta det senaste som slår det.

Då var det lite stolpe ut också.

Det var inte bara knuffen på Kramer, Meraf Bahta stoppades av en fallande nederländska då hon hade slagläge i finalen på 3000 meter.

Det känns inte som det gick över förväntan.

Snarare tvärtom.

Norges svar på Mondo Duplantis är Jakob Ingebrigtsen.

I fredags lekte han hem segern på 1500 meter och han avslutade med att ta guldet även på 3000.

Det här är en av de största löpartalanger världen skådat och han ser inte ens ut att behöva ta i när springer. Närmar sig någon trycker han bara till lite extra och drar ifrån där i täten.

Och väl i mål ser han ut som han just kommit hem från en söndagspromenad.

Han är knappt andfådd.

Inga pingislungor där inte.

Noterbart också att Finland skuggar Sverige i medaljligan med ett silver och två brons.

Det efter att ha väntat på en medalj i inne-EM i 21 år.

Nej, finländska friidrott är på frammarsch igen.

Inte minst på damsidan.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln