Gravida flyr i panik – eller blir fängslade med bebisarna

Vi har hört om herrspelarna i VM, vi har läst om männen som byggt arenorna, men vad vet vi om kvinnorna i Qatar?

Uppdaterad 2022-11-22 | Publicerad 2022-11-20

Sportbladet har i samarbete med Amnesty och den filippinska journalisten Lorela Sandoval pratat med kvinnorna som fallit offer för landets grymma lagar.

Offret som själv riskerade hundra piskrapp.

Mamman som vill ha hem sin dotter för att hon inte ska våldtas.

Och sjuksköterskan som måste ange gravida för att de ska fänglas.

MANILA/STOCKHOLM/DOHA. Efter lång tvekan vill Angela berätta.

Som sjuksköterska i Qatar räcker det inte att vårda sjuka och skadade – hon måste också ange alla ogifta gravida kvinnor så att polisen snabbt kan hämta dem.

– De åker rakt i fängelse och försvinner med sina bebisar, säger hon.

Det är nattsvart söder om Manila, men en bit bortom motorvägen lyser himlen i gult och orange. Det är Ninoy Aquino-flygplatsen. Porten till lyckan. Det är härifrån framför allt unga kvinnor lämnar Filippinerna för Arabiska halvön i hopp om att försörja sina kvarlämnade familjer.

Runt 240 000 filippiner arbetar i Qatar: männen ofta på byggen, kvinnorna som hembiträden. De blir aldrig fullvärdiga medborgare, så efter år eller decennier vänder många hem frivilligt.

Men det finns också en ofrivillig kategori av hemresenärer: de repatrierade lycksökarna. De som misskött sig till den grad att Qatar skickar tillbaka dem.

31 kvinnor hemskickade – varför?

Jag hörde om dem första gången i somras när jag intervjuade Gabriel, en filippinsk byggnadsarbetare som driver en slags informell fackförening i Qatar (det är olagligt att organisera sig, vilket han löser genom att i smyg pressa in 40 personer på hotellrum och informera om deras rättigheter).

– Så fort ogifta kvinnor blir gravida flyr de. Men alla hinner inte och kastas i fängelse i månader eller år innan de skickas ur landet utan en riyal. Värst var det under pandemin när flighterna ställdes in – då fängslades massor, sa Gabriel.

Men stämmer det? Vi hör av oss till qatarisk polis, domstolar och VM-arrangörer utan att få svar. Vi läser qatarisk strafflag där en utomäktenskaplig graviditet räknas som otukt och har sju års fängelse på straffskalan för både mannen och kvinnan, men experter på Amnesty och Human Rights Watch menar att det är osäkert hur lagarna tillämpas.

I jakt på vittnesmål tar vi omvägen om Filippinerna i Sydostasien, där journalisten Lorela Sandoval hjälper oss att begära ut dokument. Hon hittar artiklar om omfattande repatrieringar till Filippinerna, Indien, Bangladesh, Nepal och andra länder som bistår med arbetskraft. Men de skedde av smittoskäl under pandemin.

Via en centralt placerad källa får vi fram att år 2020 skickades 31 kvinnor tillbaka från Qatar till Filippinerna av andra anledningar.

Vilka skäl?

Där tar det stopp. ”(Vi) kan inte dela eller avslöja någon information om OFW:r (filippinska arbetare utomlands) på grund av strikt konfidentialitet” skriver Filippinernas ambassad i Doha.

Vi söker efter de 31 kvinnorna i Filippinerna men går bet. I jakt på svar på vad som hänt dem söker vi i stället vårdpersonal i Qatars huvudstad Doha, väl medvetna om svårigheterna det medför att det är straffbart att kritisera landet.

Arbetet tycks fruktlöst. Vi skriver i chattgrupper för så kallade OFW:r, vi tar direktkontakt med personer vi vet är på plats.

En månad går utan svar.

En månad till.

Låser inte ytterdörren

I oktober svarar Angela att hon är rädd men ändå vill berätta om sitt arbete som sjuksköterska i Doha. Men också nyansera den ensidiga och fasansfulla bild som målats upp i internationell media.

– Min levnadssituation är klart bättre här än den hade varit på Filippinerna. Jag tjänar femfaldigt mot vad jag hade gjort i mitt hemland och anställningen på ett större sjukhus ger mig andra fördelar, som att jag har fått ta hit min familj. Vi har fritt boende och gratis el och vatten. Jag får besöka restauranger och får emellanåt ledigt två dagar i rad för att umgås med vänner, säger hon.

Det låter fantastiskt för dig.

– Ärligt talat känns Qatar tiofaldigt säkrare än mitt hemland. Jag svär!

Angela låser inte ens ytterdörren när hon är hemma. Det är ett land med strikta regler, påpekar hon, men håller man sig innanför ramarna är man trygg.

Jag frågar om dem som halkar utanför ramarna. Enligt Human Right Watch verkar det inte krävas så mycket: du påträffas med en person av motsatt kön, du skickar kärleksfulla meddelanden, du lämnar din arbetsgivares hus utan tillstånd – ibland för att fly från en våldsam situation.

– Ja. Om du tittar på hembiträden så tycker jag att Qatar kan göra så mycket mer för dem. Men jag kan inte föra deras talan.

Angela menar att det finns två kategorier av gästarbetare. Den hon tillhör är utbildad, önskvärd och väl omhändertagen.

”Kvinnorna blir lätt förälskade”

– Exempelvis hade jag en vän som använde min bil för att langa droger. Han är filippinsk och drogerna hittades i min bil. Ändå kallades jag inte ens förhör, trots att polisen beslagtog min bil. Jag var så rädd att mitt namn skulle dras i smutsen, men jag skonades från alla misstankar, säger hon.

Och den andra kategorin?

– Det är personer som kommit på besök, i affärer eller med turistvisum, men som hittat ett jobb och stannat. Kvinnorna i den gruppen är väldigt utsatta. De är ensamma och kan enkelt luras till utomäktenskapligt sex.

Hon försäkrar sig på nytt om att hon är anonym. Hon har läst hur staten jagar uppgiftslämnare och förstör deras liv. Sedan fortsätter hon:

– De kvinnorna blir lätt förälskade. De tror att män som lovade dem hela världen verkligen kommer att leva upp till sina löften och ta sitt ansvar. Medan männen i fråga bara lämnar dem ensamma inför alla konsekvenser.

I teorin är livet som gästarbetare enkelt: bli inte ihop med någon. Kopulera inte (termen är hämtad ur lagtexten). Håll dig i skinnet. Bär med dig att abort är förbjudet.

Men de två miljoner personer som kommit till Qatar är ofta unga, de är söner och döttrar från fattiga asiatiska länder och de stannar på obestämd tid för att försörja sina familjer.

De är också människor som blir förälskade. Som flörtar. Som lämnas eller blir lämnade.

Lösningen: gifta sig

Men på grund av lagarna om otukt ligger så ofantligt mycket mer i potten. Om bröllop är bestämt men den ena parten ångrar sig är deras förhållande straffbart med upp till sju års fängelse. Enligt sharialagarna, som bara gäller muslimer, kan också spöstraff dömas ut.

– Värst är det för hembiträden, servitriser och liknande. Kanske har de påverkats av tjejkompisar som gjort liknande saker. De har hamnat i fel vänkrets, säger Angela och förtydligar vad hon menar:

– Jag säger inte att sjuksköterskor undviker misstag. Men vi har sett och hört vad som verkligen händer med kvinnorna som blir gravida och fängslade, så vi känner till hur hårda konsekvenserna blir. Så singlar som är sjuksköterskor är försiktiga. Och skulle vi ändå råka bli gravida flyr vi hem. AWOL, säger vi. Vi avviker. Fast det också är ett brott.

Angela skickar ett självporträtt från Doha.

Är det enda sättet att undvika straff?

– Om de inte gifter sig kvickt. Jag har en kompis som blev gravid för flera år sedan. Hon var sjuksköterska och var fullständigt livrädd. Men hon gifte sig i graviditetens tredje månad och kom undan.

Om du inte får ihop till ett bröllop då?

– För den som inte vill hamna i fängelse och mannen som orsakat graviditeten inte vill gifta sig... så ja, de måste fly från landet. Ta sig ut på egen hand så snart som möjligt annars kanske kvinnan börjar blöda och då är allt över. En sak till, som är motbjudande men sann, är att många redan är gifta i sina hemländer och inte kan gifta sig.

”Männen är väldigt snabba”

Vad händer när en ogift och gravid kvinna kommer till ditt sjukhus?

– Blir en kvinna gravid utanför äktenskapet kan hon ändå få rättvis vård på sjukhus. Hon behöver heller inte möta för mycket fördomar av oss. Däremot måste vi rapportera dem till polisen eftersom deras graviditet bryter mot lagen. Så om du exempelvis blöder och måste söka vård så slängs du direkt i fängelse och blir borta i åratal. Jag vet inte hur länge för jag ser dem aldrig igen.

Vad händer med barnet?

– Barnet föds på sjukhus och kommer sedan att fängslas ihop med mamman. Tre år är praxis, tror jag, men det är mer vad jag hört än vad jag säkert vet. Efteråt kommer båda släppas ut och skickas hem.

Vi har hört att pandemin förvärrade situationen för kvinnorna eftersom flygplatsen ofta var stängd. De var tvingade att söka vård och ta sitt straff.

– Jag vet inte vad som hände med alla ogifta kvinnor under pandemin, men de kunde definitivt inte flyga hem. Många fick ändå flyga hem om de kunde betala de skyhöga biljettpriserna, medan exempelvis vårdpersonal var tvungna att stanna. Det var ett krav från den qatariska staten.

Några definitiva svar om de 31 kvinnorna får vi inte. Det saknas också tillgänglig statistik över hur många gästarbetande kvinnor som sitter i qatariska fängelser – eller hur många nyfödda som gör det.

Men Angela försäkrar att mammor straffas hårt och i slutändan utvisas. Och att det är sjuksköterskornas ansvar att ange dem.

Vi frågar om männen, som också begår brott vid utomäktenskapliga graviditeter. Men sjuksköterskan Angela säger att hon aldrig träffar dem.

– Nej. De lämnar landet snabbast. Man kan inte tydligare se vad de gjort. Mamman måste berätta vem pappan är, hennes mobil genomsöks, men mannen har alltid flytt om kvinnan åkt fast. Av någon anledning är de här männen väldigt snabba.

Sportbladet har sökt VM-organisationen i Qatar samt representanter för landets polis och domstolar. Ingen har besvarat våra frågor.

Reportern Lorela Sandoval

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln