Medan du sov – friidrotts-VM dag nio
Publicerad 2022-07-24
EUGENE. Inga svenskar i farten i natt.
Men väl sex finaler med en två riktiga knockoutslag, tiokampsdrama, etiopisk eufori och dubbla stafettskrällar.
Knock nr 1
Världens två bästa trestegshoppare inför VM, Jordan och Andy Diaz, är inte på plats. Båda är kubaner på väg att byta nation till Spanien respektive Italien.
Ett liknande byte har Pedro Pablo Pichardo redan gjort. Han har vunnit två VM-silver för Kuba men tog OS-guldet i fjol för Portugal. Och i dag tog han sitt första VM-guld efter en otrolig uppvisning.
Redan i första omgången gjorde han en ”Christian Olsson i Aten” och dammade iväg världsårsbästat 17,95.
– Han slår knock på resten av fältet. Det är tyvärr redan avgjort, konstaterade just Olsson i SVT.
Han fick rätt. Pichardo följde upp med ytterligare ett fint hopp på 17,92 men kom aldrig över 18.
Knock nummer 2
Grenadas Anderson Peters gick in som favorit i finalen efter att ha snuddat vid 90 redan i kvalet. I finalen flög spjutet 90,21 direkt och i andra ökade han till 90,46.
Kast som resten av fältet aldrig lyckades svara på. Närmast kom olympiska mästaren från Indien Neeraj Chopra som ökade till 88,13 i femte rundan. Fyra centimeter längre än tjeckiska bronsmedaljören Jakub Vajdlech.
Som en snygg avslutning förbättrade Peters sitt segerresultat till 90,56 i sista kastet.
”Stafett är stafett”
Jamaicas damer har världens tre snabbaste kvinnor på 100 meter. Men trots att den fjärde länken Kemba Nelson stod för en bra startsträcka (om än med en lite lång växel) så lyckades man inte vinna guldet.
I stället var det hemmalaget som stod för en närmast perfekt stafett med laget Melissa Jefferson, Abby Steiner, Jenna Prandini och Twanisha Terry. Prandini, en tidigare student på Oregon University, gjorde en mäktig kurva på hemmaarenan och sprang i från Shelly-Ann Fraser-Pryce och gav Terry ett försprång inte ens Shericka Jackson kunde ta in.
Trea blev tyska laget efter att Storbritanniens stjärna Dina Asher Smith skadat sig på sin tredje sträcka.
”Stafett är verkligen stafett”
Om USA:s seger var en skräll på damsidan vad ska vi då säga om herrarnas motsvarighet. Alla räknade med att just hemmanationen, som svept pallplatserna på både 100 och 200 meter, skulle leka hem segern. Men Kanada ville annat. Laget med Aaron Brown, Jerome Blake, Brendon Rodney och Andre de Grasse satte ihop ett perfekt lopp och när Marvin Bracy inte fick till en perfekt växling ut på sista kunde de Grasse svepa förbi och sedan hålla undan.
En riktig scenförändring efter att de Grasse slogs ut tidigt på 100 meter och sedan strök sig på 200 meter.
Bronset gick till det brittiska laget.
Tuff avslutning på tiokampens dag ett
Första dagen på tiokampen har varit dramatisk. Marcus Nilsson kom bara en bit in i längdhoppstävlingen innan han tvingades bryta. I samma längdtävling var världsrekordhållaren Kevin Mayer ett övertramp ifrån att nolla men klarade ut det.
Det såg i stället upplagt ut för att kanadensaren Damien Warner skulle kunna gå mot ett efterlängtat VM-guld. Men OS-mästaren blev i stället liggande på banan efter 150 meter av det avslutande 400-metersloppet. Baksidan gick på Warner som haltade ut bakvägen.
I samma lopp stod Ayden Owens-Delerme från Puerto Rico för en mäktig forcering och vann på 45,07, tidernas näst bästa lopp i en tiokamp.
– Jag kan inte förklara hur det där hände men jag är tränad för det och har stöttningen för det. Jag är glad att bara finnas till och få representera mitt land, säger han i SVT.
Det tar han också upp i ledning halvvägs före Warners landsman Pierce Lepage och USA:s Zach Ziemek. Men där i vassen lurar också Kevin Mayer och regerande mästaren Niklas Kaul som har betydligt bättre andradagar.
Emmanuel Korir dubbel mästare
Emmanuel Korir vann precis som trestegs-segraren Pichardo OS-guld i Tokyo och lyckades med bedriften att vinna även den efterföljande VM-titeln här.
Marco Arop ledde fältet upp mot 600 meter men med 200 meter kvar växlade Korir tempo och in på upploppet var han klart starkast.
– Jag väntade mig att någon skulle komma – men det var ingen som gjorde. Jag tar aldrig ut allt på träning men i lopp är det som magi.
Segertiden skrevs till 1.43,71 och där bakom smet algeriern Djamel Sedjati in och tog silver för Arop.
Föll i sin ensamhet
Anna Zagré fick efter en protest chansen att springa om sitt häckförsök helt ensam på stadion.
Det slutade med ett våldsamt fall över mållinjen.
Etiopisk eufori
Etiopien vann 10 000 meter på damsidan genom världsrekordhållaren Letesenbet Gidey. Hon var en av många kandidater även på halva distansen. Men den här gången var det hon som fick se sina landsmaninnor fira. I ett taktiskt lopp blev det kubbning sista 400 meter där Sifan Hassan försökte dra upp farten men när hon inte orkade tog Gudaf Tsegay över och fixade sitt första VM-guld.
Tvåa blev Kenyas Beatrice Chebet och trean Tsegays lagkamrat Dawit Seyaum. Efteråt utbröt lite palaver på innerplan när flera ledare och åskådare sprang in med flaggor. En man lyfte båda de etiopiska medaljörerna samtidigt som han bar regionen Tigrays flagga. Regionen är centrum för ett mycket blodigt och pågående inbördeskrig. Han och ett par ledare till fördes sedan av banan av ordningsvakter och polis.
Både Gudaf Tsegay och Letsenebet Gidey kommer från regionen där uppskattningar gör gällande att en halv miljon människor dött till följd av kriget och efterföljande svält.
Diskade medaljkandidater
4x400 metersförsöken blev händelserika. På damsidan var Nederländerna med Femke Bol och Leike Klaver i laget tänkbara medaljörer trots två svagare kort. Men den drömmen gick i kras redan i försöken. Leike Klavers växling till Cathelijn Peeters gick åt pipan. Femke Bol stod för en mäktig upphämtning och tog in laget som trea men laget diskades för en felaktig växling i samband med pinnstrulet.
På herrsidan var det Botswana som hamnade i pinnproblem. Zibane Ngozi tappade pinnen precis innan växling och det tog alldeles för lång tid innan han lyckades lämna över den till sin landsman och medaljkandidaten var därmed borta.