Sebastian Samuelsson om ”dramat” i Österrike

Förbundskaptenen räddare i nöden

Felix Tornberg

Sebastian Samuelsson nådde stora framgångar i spåren i Östersund.

Men i Hochfilzen körde han bort sig direkt – och fick räddas av Johannes Lukas.

– Han fick sig ett gott skratt, säger Samuelsson.

Sebastian Samuelsson har sannerligen övertygat under de inledande veckorna i världscupen. Tillräckligt mycket för att roffa åt sig en andraplats i den totala världscupen. Tvåa blev han även i söndagens jaktstart. Då stämde åkandet – men det blev en eller två bom för mycket i skyttet.

I österrikiska Hochfilzen, där helgens världscup körs, är det i stället åkandet som spökat under uppladdningen.

Under ett träningspass virrade och och landslagskollega Peppe Femling bort sig ordentligt, vilket Samuelsson först berättade om på Instagram.

Nu utvecklar han om ”dramat”.

– Det var i torsdag som vi var ute och skulle åka klassiskt. Vi har fått hålla oss på korta sträckor hela året, men nu fanns det lite längre spår. Vi åkte bort oss.

”Vet inte var vi hamnade”

– Vi skulle vara borta i två timmar och det blev mörkt, helt enkelt. Det var ganska sent. Vi skulle vända och åka tillbaka, men någonstans åkte vi fel. Vi vet inte var vi hamnade. När det började närma sig två timmar ringde vi efter skjuts, säger han på torsdagens pressträff.

Och skjutsen kom inte från vem som helst. Förbundskapten Johannes Lukas fick agera brytbuss.

– Han kom från München och plockade upp oss på vägen till Hochfilzen. Han fick sig ett gott skratt, säger Samuelsson.

Han var lite räddare i nöden där?

– Ja, men det var han. Temperaturen sjönk. Det var kanske tre minus eller något när vi stack ut, men det blev väl nio-tio minus när vi var ute så vi var ganska kalla när vi ringde. Det var skönt att han kom, säger Samuelsson.

Lukas hade ett genidrag förberett.

– De var väldigt glada över att jag tänkt innan och satt igång värmen i bussen, kan man väl säga. Det var väldigt varmt när de kom in, skrattar han.

Hanna Öberg: ”Jag förstår inte...”

– Jag kan säga som så att om Peppe Femling ringer mig så är det alltid någonting som har hänt. Jag kände ”Oj, nej, Peppe”. Jag var i närheten och de var inte vana vid alperna. Speciellt med de höga bergen runtomkring.

Men han har sina synpunkter på duons beskrivning om var de ville bli upplockade.

– Jag var själv först nervös för att hitta dit. Det var inte den bästa förklaringen man fått. ”Ett långt spår någonstans i Österrike. Vi tror inte att vi är för långt bort från hotellet”. Ja, det var en 15 kilometer..., säger Lukas.

Även Hanna Öberg skrattar åt fadäsen.

– Jag hade förmodligen inte kört bort mig så. Jag förstår inte varför de skulle ut så sent. Vi andra tränade när det var ljust och fint. De var ute när det var mörkt. Jag förstår inte, skrattar hon.