Skidstjärnan om debatten: ”De har inte den blekaste aning”

Petra Thorén

Johan Olsson kastar sig nu in i debatten om svensk herrskidåkning.

Den före detta landslagsstjärnan tycker att det slagits fast en falsk uppfattning om att åkarna är lata.

– Det blir till en sanning, men det är inte svaret på frågan om varför det gått tungt, säger Johan Olsson.

Johan Olsson, som tagit sex olympiska medaljer, slutade i landslaget efter förra säsongen. Han följer nu sändningarna hemifrån Sverige och inte missat en meter från skidstadion i Alpensia i Sydkorea.

De manliga åkarna har inte nått upp i sin bästa nivå, trots att insatsen på 15 km fritt var en stark laginsats.

I morse svensk tid slutade stafetten med ett vallafiasko och OS inleddes av att Calle Halfvarsson bröt skiathlon.

Johan Olsson har följt debatten om de svenska herrarnas misslyckanden och att de bland annat anses träna för lite. Han uppskattar den inte, vilket han skrivit på sitt Instagram.

helskärm

För Sportbladet utvecklar han sina tankar.

– Det är beklämmande, tycker jag som varit i landslagsmiljön och vet vad som krävs, att personer som inte har den blekaste aning uttalar sig. De har aldrig sett de här åkarna träna och sett vilket engagemang de har, säger han.

Vilka syftar du på?

– De som ska uttala sig publikt vet vilka de är själva, så behöver inte jag namedroppa...

Lathetsdebatten kom igång efter att Thomas Wassberg tidigare i veckan till Eurosport påstod att manliga svenska herråkare tränar för lite.

Skidlegenden Thomas Wassberg syftade mest på unga svenska åkare, men Johan Olsson menar att "lathetsdebatten" spridit sig.

– Det är många som hänger på. Som säger att de svenska herrarna är så lata. Det blir en en sanning, säger Johan Olsson.

Thomas Wassberg riktade sig mot yngre åkare, men tycker du ändå det slår mot landslaget?

– Så upplever jag det. Det har kommit mer att handla om att herrarna inte gör jobbet och att det därför har gått tungt. Eller att de tränar för lite. Debatten lutat åt det håller och det är faktiskt fel, säger Johan Olsson och fortsätter:

– Man tror att den enkla sanningen är hur mycket man tränar. Men så enkel är inte elitidrotten. Jag kan bara titta på min karriär. Det är så mycket mer komplext och det är tråkigt när det kommer ut en vedertagen sanning att man bara är lat. De här individerna lägger ner sina själar i det som de gör, säger han.

Vilken är din egen analys kring herrlandslaget?

– Jag skulle själv säga att jag under året har för lite inblick för att veta, men jag kan med säkerhet säga att de inte tränar f ö r lite. Snarare i jakten att lyckas så tränar de lite för hårt istället.

– Det jag ser är att det är en ganska gammal trupp. Kontra Norge, till exempel, som släpper fram Johannes Kläbo 21 år, Krüger (Simen Hegstad) som är 24 år gammal. Vad gör man i Norge som lyckas förädla sina talanger till världselit? Vi har duktiga juniorer, men de tar inte steget som i Norge.

Känner du för åkarna, flera av dem känner du väl?

– Ja, definitivt. Det är klart att jag gör det. Dels så känner jag många av dem väl personligen, men också att jag vet vilket jobb de gör och vilket engagemang de har. Jag känner båda och vet hur de har varit. Jag vet vad de har för insats i det som de gör. Marcus (Hellner) är nog inte nöjd med åttonde plats på 15 km, men Daniel har sin starkaste sträcka kvar.

Kan debatten ändå gynna landslaget i framtiden?

– Det missgynnar enbart, om man ska skapa en bild att man inte gör jobbet så gynnar det inte. Jag tror snarare det skapar mindre arbetsro. Det man egentligen behöver är framgång. Men skidåkningen berör, det har jag fått erfara vilket är bra för oss skidintresserade. Herresultaten finns det fog för att man funderar över.

En vallamiss var kanske det sista laget behövde. Johan Olsson har upplevt det tidigare, men också motsatsen.

– Många som inte åker skidor kan ha svårt att förstå vilken enorm skillnad det gör att åka på så dåliga skidor. Det går inte att konkurrera på något sätt, måste minst alltid ha minst lika bra skidor. Men så många gånger vallateamet vallat hem medaljer till oss, de gjorde det i Sotji. Man måste minnas det förflutna för att ta sig an framtiden.