Niva: Det svåra gick rätt – det enkla gick fel
ZAGREB. Att göra så mycket och kämpa så hårt och ändå åka hem tomhänt.
Att besegra domedagsvädret, att spela bort klassmotståndet och ändå förlora.
Så mycket av det svåra gick rätt, men så mycket av det enkla gick fel.
Lång kvälls färd mot nederlag.
Det var inte direkt så att det på förhand framstod som en fotbollsdans genom söndagsaftonen, för det var sannerligen inte så att Zagreb ställde upp och bjöd på hela paletten för att hjälpa till med att färga den här nedflyttningsmatchen.
Här fanns stålgrått, här fanns skymningssvart och här fanns den där nästan kliniskt spökvita färgen som regnvatten får när det strålas genom elljus.
Precis före avspark var det som att någon bara bestämde sig för att smälta en glaciär ovanför oss. Isregnet vällde ner över oskyddade gamla Maksimir-stadion – en arena nästan helt utan tak och med fullständigt öppna hörn – och tilltog med tiden på ett sätt som gjorde att det kändes som läge att samla ihop ett par giraffer, några vattenbufflar och två orangutanger för att sedan kvickt leta upp närmast ark.
Yttre omständigheterna påverkade
Själva gräsmattan höll ihop förvånansvärt bra – och en kväll där vi till slut får ta med oss de plusfaktorer vi kan hitta kan vi allt passa på att uppa den kroatiska dräneringen – men det var givetvis ändå så att de yttre omständigheterna påverkade matchen.
Underlaget var en uppenbart levande organism, som förändrades i takt med att matchen pågick.
Det är ju en förklaring snarare än en ursäkt, men jag tror uppriktigt sagt inte att Alexander Isak slagit bort den där kostsamma passningen på samma sätt ifall inte planen hade haft en annan karaktär i matchminut 32 jämfört med matchminut 1.
Samtidigt är det så klart på sin plats att konstatera att de kroatiska spelarna inte tycktes störas nämnvärt, för under egentligen hela den första halvleken zippade bollen runt i deras passningstrianglar med med både precision och ackuratess.
”Slåss, slåss för ert folk”
Folket som släppts in på den norra läktaren skanderade sitt ”U boj, u boj za narod svoj” – ”Slåss, slåss för ert folk” – och med regn, motvind och resultat i nyllena framstod det under en period som att Blågult var på väg att förlisa.
Men Janne Anderssons landslag är inte byggt på det sättet, tycks inte kapabelt till resignation och kapitulation.
Andra halvlek blev annorlunda. Andra halvlek blev fullständigt annorlunda.
Det svenska laget korrigerade sina positioner, vann tillbaka mittfältet och fick precis rätt sorts bollvinster som kvittens och betalning.
Dejan Kulusevski sprang till sig ett gigantiskt övertag gentemot Dario Melnjak, och när Dejan Lovren snubblade runt på karaktäristiskt karusellmaner var vi bara en Premier League-bedöming ifrån en straff.
Det fick lov att vara okej, för så som matchen hade kantrat var det uppenbart att lägena skulle bli fler och att utjämningen skulle komma.
Bollvinst på bollvinst, omställning på omställning. Till och med den formidable Luka Modric sprang runt i ett avskuret tomrum. Gång på gång rättvända blågula spelare i fart genom schackrutiga linjer, gång på gång bara en fråga om att hitta rätt sistapassning och välja rätt spelalternativ.
Väntade på svenskt segermål
När Marcus Berg till sist passade in kvitteringen kändes målet om något lite försenat, men det kunde väl vara hänt.
Spelbilden bestod, och in i sistakvarten satt vi egentligen mest bara och väntade på ett segermål.
Och segermålet kom – men på något ologiskt och svårbegripligt sätt kom det för Kroatien.
Pontus Janssons felbedömning är svår att knyta direkt till vädret, utan framstod mest som en tröttkörd spelare som kom fullständigt fel på en tungsprungen plan.
Det hade väl gått att tugga i sig ifall det kostade ett onödigt inkast, men det är oerhört svårt att svälja när det nu ofrånkomligen raserade hela resultatet.
Inte tillräckligt gyttjeblöta? Okej, här har ni ett par spannar med underkylt förlorarvatten rätt i nackarna – varsågoda och skölj.
Under egentligen hela den första halvleken kunde jag inte se hur vi skulle få med oss en poäng från den här matchen.
När den väl tog slut kan jag inte begripa hur vi lyckades förlora den.