Bergström: Ur vattnet kommer den skadade vänsterhanden...

Publicerad 2018-08-09

Två storslagna små sekunder av den svenska idrottshistorien:

En augustidag 2018 flyter Sarah Sjöström på rygg efter målgång och ingenstans i hennes blick eller minspel går det att utläsa hur det har gått.

Ur vattnet kommer vänsterhanden.

Med sitt stukade och svullna finger gör den tummen upp.

Det är bortskämt att kalla det ett mellanstopp.

Sarah Sjöström avslutar sitt EM med att vinna 50 meter fjäril, tar fyra guld av fyra möjliga, vilket ingen Peaty, Jefimova eller Kolesnikov klarade av. Hon är bäst i hela mästerskapet, precis som i VM i Budapest 2017, och det räcker så. Hon har burit kylskåp på ryggen, förvandlats till en val, sjunkit som en sten och fått tummen uppsvälld som en clementin, men varje gång hunnit först över till andra sidan.

Alla har trott att hon ska vinna.

Alla har haft henne som måttstock och villebråd, alla har analyserat hennes teknik och träningsupplägg, men ingen har hittat ett sätt att besegra henne på en enda distans. Hon är historisk redan här, trots att kapaciteten ännu verkar vara på uppåtgående tack vare årets ökade träningsmängd.

Sjöström är måttstock för Sjöström

Guldfyrklövern får VM 2019 och OS 2020 att skrika på uppmärksamhet, men låt det vara för döva öron. Fyra guld. Det är så muskelbrännande, konditionsprövande och nervkrävande att jag sökte upp en riktig simhjälte för att ta reda ut hur svårt det är.

– Det har jag aldrig gjort, svarade Lasse Frölander.

– Jo. Kortbane-EM i Lissabon 1999.

– Det var med lagkapper. Det räknas inte.

Asch. Då kan vi inte räkna Alshammars EM 2000 eller VM 2002 heller. Då står vi än en gång med Sarah Sjöström som enda måttstock för Sarah Sjöström. Och i brist på annat får vi säga att hon nådde upp till sig själv och att det inte kan kallas något mindre än fantastiskt. Det är en fullbordad superinsats, inget mellanstopp, oavsett hur det här fortsätter.

Där är min sista krönika slut för det här Europamästerskapet. Fem plus till Sarah, två plus till den övriga svenska insatsen, punkt, bläddra vidare, läs något annat.

Lät som hon bränt ner ett hus

Kvar?

Jag noterar att det finns utrymme härnere, så får jag i den respektfullaste av toner gå in på Sarah Sjöströms framtid ändå, under löfte att inte bli fartblind?

Då ska jag försöka sätta en tioårig elitkarriär i perspektiv. Det går fortfarande inte att med tvärsäkerhet hävda att Sarah Sjöström är Sveriges främsta simmare genom tiderna. Therese Alshammar har fler guld, 37 mot 33. Håkan Malmrot och Gunnar Larsson har fler OS-guld, två mot ett. Arne Borg uppbar samma globala stjärnstatus under det 20-tal då han slog 32 världsrekord.

Sjöström är jämsides ett par av dem. På väg ikapp resten. Men att sommaren 2018 hålla henne som tveklöst störst är historielöst.

Kan nå upp till Borg och Stenmark

Det leder oss fram till OS 2020 i Tokyo. Mästerskapet som kan fyra upp Sjöström till den högsta av sporthimlar. Om inget oväntat händer simmar hon tre individuella distanser där: 100 fjäril, 50 fritt och 100 fritt. Ett OS-guld till och hon är given etta i sin sport. Två-tre guld och hon är uppe bland Borg, Stenmark, Ingo och de andra.

Så bragdartat vore det, oavsett hur gyllene hennes senaste EM och VM varit. Så hård är rivaliteten. I detta nu söker de betydligt rikare förbunden i Australien, USA och Japan efter metoder för att återta tronen, särskilt på drottningdistansen 100 meter frisim. Medan EM pågår simmar Cate Campbell tidernas snabbast uppmätta hundring, 50,93 i Pan Pacific Swimming Championships, vilket hade varit världsrekord om det inte skett i lagkapp.

Sjöström är jagad av större fiskar än danskor och nederländskor.

Lät som hon bränt ner ett hus

Det här behöver vi inte påminna henne om. För medan jag med emfas vill understryka att det räcker att stanna kvar i EM för stunden har Sarah Sjöström under hela mästerskapet haft ett öga mot horisonten.

När vi pratade häromdagen lät det på henne som att hon hade råkat bränna ner sin grannes friggebod. Det var ju inte meningen, hon som bara skulle grilla en majskolv.

Hon kunde inte säga vad som hade gått snett ett par minuter tidigare. Men platt fall var det. Kontemplation och analys var nödvändig innan det strävsamma arbetet med att åtgärda problemen kunde börja.

Sarah Sjöström pratade om sitt guldlopp på 100 meter frisim. Hon var missnöjd med tiden.

Följ ämnen i artikeln