Svenska idrottsstjärnorna som gick bort 2018
Uppdaterad 2019-01-22 | Publicerad 2019-01-21
Flera stora, svenska idrottsprofiler lämnade oss under 2018.
Sportbladet listar några av de OS-hjältar och SM-guldmedaljörer som gick bort under året.
Jan Smiding, 85
4 februari (1932) – 3 januari (2018).
Svensk spjutkastare som vann SM-guld 1962 och 1966. Han knep dessutom två silver och fyra brons i de svenska mästerskapen.
Hans personliga rekord låg på 78,02 meter.
Göran ”Pisa” Nicklasson, 75
20 augusti (1942) – 27 januari (2018).
Svensk fotbollsspelare som under sin karriär som allsvensk mittfältare representerade IFK Göteborg (svensk mästare 1969) och Gif Sundsvall.
Spelade VM för Sverige i Mexiko, 1970.
Ulf Karlsson, 65
(1952) – 6 februari (2018).
En av Sveriges mest framgångsrika trialförare genom tiderna med ett VM-guld och åtta SM-guld. Han körde för Älvbygdens MK under hela sin karriär.
Efter sin trialkarriär testade Karlsson på enduro. 2003 hyllades han för sina insatser med ett eget frimärke.
Des Moroney, 82
15 februari (1935) – 11 februari (2018).
Kanadensisk ishockeyspelare och tränare som gjorde sig känd som en skridskoskicklig och teknisk lirare som både spelade och tränade flera svenska klubbar.
Hann även med en period som assisterande tränare för Tre Kronor.
Sägs att Moroney – inför sin flytt från Kanada till Sverige – blundade och kastade pil på en Sverigekarta för att se var i landet han skulle spela. Pilen landade på Fagersta, Västmanland.
Björn Ericsson, 74
10 september (1943) – 6 mars (2018).
Svensk fotbollsspelare som vann SM-guld med IFK Göteborg 1969. Han värvades till Blåvitt som anfallare men skolades om till mittback. Efter guldåret 1969 prisades Ericsson som allsvenskans bästa försvarare.
Spelade två landskamper för Sverige.
Felicia Rudenstam, 28
24 juli (1989) – 19 mars (2018).
Före detta cykeltalang som gick bort i våras i sviterna av livmoderhalscancern som hon levt med i flera år.
Jönköpingstjejen vann två ungdoms-SM samt tog ett guld på nordiska juniormästerskapen. Efter den aktiva karriären arbetade hon för det amerikanska landslaget och för flera proffslag. Hon var också med det svenska landslaget på både VM och OS.
Maken Klas Johansson har efter Rudenstams död upprättat en minnesfond i hennes ära. Tv-profilen Roberto Vacchi var med och tog fram stiftelsen.
Sven-Olov Sjödelius, 84
13 juni (1933) – 29 mars (2018).
Sjödelius var en svensk kanotist som mäktade med att vinna OS-guld både i Rom (1960) och Tokyo (1964).
Han tog även medaljer i Köpenhamn (VM-silver, 1950), Prag (VM-brons, 1958) samt i jugoslaviska Jajce (VM/EM-silver, 1963).
Bengt Nilsson, 84
17 februari (1934) – 11 maj (2018).
”Benke” var Härnösandssonen som tog EM-guld i höjdhopp i Bern 1954. Samma år vann han Svenska Dagbladets bragdguld för sin EM-seger och för ett Europarekord (205 cm).
Nilsson var tveksam till den dåtida saxstil som användes inom höjdhoppen, han utvecklade då en egen variant av den redan befintliga dykstilen. Sedermera ersattes alla dessa stilar av ”floppen”.
Han vann även tre SM-guld 1953–1955.
Åke Andersson, 77
16 september (1940) – 12 maj (2018).
Den svenska rallyföraren gick under smeknamnet ”Bryggarn”. Uppsalagrabben vann bland annat Svenska rallyt 1966 samt Gulfrallyt 1968.
David Selberg, 23
6 juni (1995) – 17 juni (2018).
Ishockeyförsvararen David Selberg hittades i död i juni. Piteå-spelaren – som även spelade för Luleå HF – blev bara 23 år.
”I samråd med familjen är det med stor sorg och smärta vi måste meddela att vår käre vän och lagkamrat David Selberg alldeles för tidigt och så hastigt valt att lämna oss. Vi kommer att minnas David som en otroligt varm och spontan glädjespridare som kunde hitta på fantastiska saker både på och utanför isen. David, vi saknar dig så. Vila i frid”, skrev klubben i ett pressmeddelande.
Jan Simons, 71
27 juli (1946) – 11 juli (2018).
Föddes i Våmhus i Mora kommun – och förblev Mora trogen genom karriären. 1976 blev han den förste anställda vid Mora IK, först som kanslist, senare som klubbdirektör.
Han var i klubben i över 30 år och tog upp Mora till Elitserien.
Lennart "Nappe" Kärrström, 83
19 juli (1935) – 24 juli (2018).
Legendarisk svensk handbollsspelare som ofta beskrevs som en bollkonstnär. Niometersspelaren noterades för 54 landskamper för Sverige och representerade klubbar såsom Eskilstuna Guif, Matteuspojkarna, Skuru och Lunden – senare Hammarby.
– ”Nappe” var en av de stora, en fantastisk spelare och det är tråkigt att han inte är i livet längre, berättar tv-experten Claes Hellgren om sin kompis.
Bo Munthe, 75
13 april (1943) – 6 augusti (2018).
En stor budoutövare som ägnade sig åt judo, kempo karate och ju jutsu. En av världens ledande utövare av ninjutsu och var med och utvecklade den europeiska bujinkan.
Arne Johansson, 91
4 mars (1927) – 16 augusti (2018).
Var med och cyklade i det svenska bancykellaget som tävlade i OS i Helsingfors 1952. Tillsammans med Bengt Fröbom, Owe Nordqvist och Stig ”Kocken” Andersson startade han i förföljelseloppet på 4 km för lag.
Det svenska laget kom nia i loppet i Finland.
Jackie Mattsson, 63
2 augusti (1955) – 9 september (2018).
Sven Jacob-Göran "Jackie" Mattsson var en svensk fotbollsspelare som representerade Elfsborg, Västerås och Västra Frölunda under sin karriär.
Stod för ”årets mål” i allsvenskan 1979 då han sänkte en boll från mittcirkeln rätt i krysset. Målvakten som fick se bollen flyga in över sig?
En 19-årig Tomas Ravelli, då i Öster.
Frank Andersson, 62
9 maj (1956) – 9 september (2018).
Trollhättansonen gjorde sig känd som Sveriges bästa brottare (mellanvikt, 90 kg) när han vann VM-guld 1977, 1979 och 1982 samt OS-brons i Los Angeles 1984.
1977 vann han också Svenska Dagbladets bragdguld.
Efter den aktiva brottarkarriären syntes Frank Andersson i diverse filmer (Göta Kanal) och tv-program. Han deltog bland annat i Robinson V.I.P., Ett herrans liv, Let’s Dance och Mästarnas Mästare.
I slutet av augusti i år togs Andersson in på sjukhus då han led av hjärtproblem. Han opererades den 6 september, men avled ett par dagar senare på grund av komplikationer efter operationen.
Frank Andersson var en av de kända ”56:orna” inom svensk idrott.
Bengt Anlert, 84
9 maj (1934) – 9 oktober (2018).
Svensk fotbollsspelare och fotbollstränare som främst förknippas med AIK. Började spela i klubben 1947 och debuterade i allsvenskan sju år senare. Bengt spelade för klubben fram till 1961, sedan flyttade han till IFK Eskilstuna.
Även tvillingbrodern Björn Anlert spelade i AIK 1947–1960 samt 1963–1966.
1958 gifte sig Bengt Anlert med sångerskan Towa Carson.
Labinot Harbuzi, 32
4 april (1986) – 11 oktober (2018).
Räknades länge som en av Sveriges största fotbollstalanger och tillbringade flera ungdomsår i holländska Feyenoord. Sedermera spelade han i den turkiska högstaligan och fem säsonger i Malmö FF.
2015 flyttade han till malaysiska klubben Melaka United, men lämnade redan efter en säsong. Sedan var han länge klubblös, men vägrade att ge upp sin karriär.
Den svenska U21-landslagsmannen gick bort den 11 oktober och han hittades ensam i sin lägenhet. Över tusen personer – supportrar, lagkamrater och vänner – tog farväl av honom i Rosengård, Malmö.
Gösta ”Svängsta” Svensson, 88
21 november (1929) – 14 oktober (2018).
Svensk höjdhoppare som tävlade för Svängsta (därav smeknamnet) och Bromma.
Mellan 1952 och 1954 hade han det svenska rekordet i höjdhopp för herrar; 2,02 meter. Det var det sista svenska rekordet med saxstil.
1952 deltog han i OS i Helsingfors, där kom han fyra.
”Svängsta” tog ett SM-brons och två SM-silver under sin karriär.
Erik Berger, 93
18 juli (1925) – 3 november (2018).
Den svenska racerföraren och affärsmannen tog under sin karriär 26 SM-medaljer, varav tio guld. Den första medaljen tog han 1958, då som 33-åring. Han var som mest aktiv 1959–1972.
Innan han gav sig in i motorsportens värld tävlade han i orientering och skidåkning. Utöver rally körde han isracing, banracing och bilorientering.
När Erik Berger fyllde 90 sade han att han skulle köra sin sista racingsäsong och den toppades med att han satte sitt livs snabbaste varvtid under det sista framträdandet i Karlskoga. Senare titulerade Guinness rekordbok honom som ”den äldste racerföraren i världen”.
Rune Jansson, 86
29 maj (1932) – 24 november (2018).
Svensk brottare som var med i två OS. 1956 knep han bronspengen i de olympiska spelen i Melbourne, i grekisk-romersk stil (79 kg).
Kallades ”Skinnskattebergar’n” efter hemorten. Men han tävlade för Örgryte IS och Uddevalla IS.
Håkan Jeppsson, 57
6 maj (1961) – 6 december (2018).
Svensk fotbollsordförande, mest känd efter sin tid i Malmö FF (2010–2018). Under sitt första år som ordförande tog klubben sitt 16:e SM-guld.
Under sina år som ordförande för MFF vann klubben allsvenskan fem gånger och gick till final i Svenska cupen två gånger. Dessutom spelade de i Champions League och Europa League.
”Vila i frid Håkan! För alltid himmelsblå och för alltid en viktig del av den storhetsperiod Malmö byggt upp på 2010-talet! Alltid respekterad av oss spelare och du kommer för evigt vara en del av MFF-familjen!”, skrev den före detta Malmö-backen, tillika landslagsmannen, Pontus Jansson på Twitter.
Lars Hindmar, 97
11 december (1921) – 21 december (2018).
Svensk gångare och företagsledare som blev 97 år. Under 1950-talet var han som mest framgångsrik då han tog flera SM-guld och världsrekord.
Hindmar deltog i OS 1952 och 1956, men blev diskvalificerad i båda mästerskapen.
2004 författade han boken Olympiska profiler och stofiler, som till viss del handlar om hans karriär.