Frida Wallberg om ovissa tillvaron: ”Jobbig känsla”
Publicerad 2021-02-19
Frida Wallberg mår ganska bra, och börjar allt mer se en fungerande vardag.
För Sportbladet berättar hon om framtidsplanerna – men också den ständiga ovissheten.
– Jag hoppas att jag någon gång ska kunna gång göra det jag vill göra, säger Wallberg.
– Jag mår bra, faktiskt. Det börjar gå framåt, säger Frida Wallberg.
Ett standardsvar för många. Ett glädjebesked för att komma från Wallberg.
Detta efter de livshotande skador den tidigare världsmästaren ådrog sig vid en titelmatch 2013.
Wallberg blev knockad otäckt, och fick föras till sjukhus. Där opererades hon akut för en hjärnblödning.
Sedan dess ser det vardagliga livet annorlunda ut. Dag ut, och dag in.
– Det har blivit bättre, men jag har fortfarande huvudvärk och hjärntrötthet. Det kommer jag alltid ha. Det gäller att hitta en bra vardag som man själv klarar av. Och det är inte lätt. Det är det jag försöker hitta hela tiden, säger hon.
2019 var extra tungt. Då drabbades hon senast av hypofyssvikt.
– Förra året på sommaren fram till oktober var det verkligen jättedåligt. Då fick jag ganska många bakslag. Vad det berodde på vet vi ännu inte. Nu har det ändå varit bra stadigt. Det är jag glad för, säger Wallberg.
Ska ta nya prover i slutet av månaden
Det senaste bakslaget hon drabbades av kom i december. Det var inte lika kraftiga som de tidigare, men alltjämt ett bakslag.
Då blev hon sängliggandes ett helt dygn med huvudvärk, yrsel och illamående.
Än i dag har läkarna inte lyckats lista ut orsaken bakom Wallbergs många bakslag.
– Mycket var med att barnen var små och det blev för lite vila. Sedan vet jag inte så mycket mer. Om det är någonting som är fel med hypofysen. Jag går fortfarande på kortisol och Levaxin. Det mår jag bättre av. Jag ska ta prover här nu i slutet av månaden, och så får vi se vad de visar.
Hur känns det att inte veta?
– Det är klart att det är tufft. Samtidigt har vi sagt att jag kanske ska trappa ned på kortisolet om testerna visar goda resultat. Det är svårt, och man vill inte äta medicin hela livet. Det är jobbigt när man inte vad det man har beror på, säger Wallberg, och fortsätter:
– Det är klart att det hade varit skönt för mig att veta. Men sen har jag hjärntröttheten. Den är ju där, och det är den jag får leva med. Det är tungt.
”Glad över att få må bra”
I dag lever hon ett stillsamt liv i födelseorten Åtvidaberg. Där har hon nära till familjen och sina läkare. ”En stor trygghet”, som hon själv beskriver det.
Hur ser din vardag ut?
– Jag har mina barn. De ska iväg på förskolan, och ofta försöker jag vila någon gång på dagen. Utöver det försöker jag ta promenader och vara ute och jogga i naturen. Att träna lite. Det mår jag alltid bra av. Utöver det är det hämtning och mat. Det är väldigt mycket med barnen, och det tar ju tid, säger Wallberg.
Hon saknar den normala vardagen. Tiden hon kunde vara spontan. När hon kunde få infall, och göra saker när hon kände för det.
Nu finns det inte rum för så mycket annat än det som planerats i förväg.
– Man kan inte göra vad som helst som man kunde göra innan. Jag är bara glad för att få må bra. Små detaljer blir man glad av. Samtidigt får jag hela tiden tänka: ”hur mår jag idag? Vad kan jag göra?”, säger hon.
”Det är många som hör av sig”
Men allt är inte mörker. Efter mycket regn kan Wallberg nu börja se solsken i tillvaron.
– Jag hoppas att jag klarar av att göra mer saker snart. Att jag någon gång kommer kunna försöka göra det jag vill göra. Och det är att föreläsa. Jag har som mål att jag och en vän med liknande erfarenheter som mig ska försöka komma ut börja göra detta till sommaren.
Vad vill du föreläsa om?
– Det är många som hör av sig till mig och skriver och vill höra min historia. Från att vara nere på botten till att resa sig igen. Hur man ska försöka få tillbaka livet. Det gäller tankar om att man ska lyssna på sin kropp men samtidigt våga gå framåt, säger Wallberg.
Men ovissheten fortsätter att prägla hennes vardag. Det är svårt att komma ifrån.
– Tanken är att vi ska komma igång med detta snart om möjligt. Det är vad vi bestämt. Det är någonting som jag ser framemot, men det blir också en liten press på om jag klarar det eller inte. Det får vi se – men jag ska försöka i alla fall, säger Frida Wallberg.