Kajsa hoppar för fickpengar ...

Friidrottens superstjärnor kostar en miljon kronor per tävling

ROM

Den internationella friidrottssäongen rivstartar i morgon med årets första Golden League-gala i ett stekhett Rom.

Kajsa Bergqvist är den enda svenska friidrottare som platsar i finrummet.

Men hon tävlar för fickpengar jämfört med dagens största stjärnor Maurice Greene och Marion Jones.

De tar motsvarande en miljon kronor i gage - för varje tävling.

Friidrottens problem just nu är bristen på konkurrens bland de stora stjärnorna.

Det finns bara två riktigt stora affischnamn - de amerikanska sprinteressen Maurice Greene och Marion Jones. Och de får betalt därefter.

Maurice Greene satt på samma flyg som jag gjorde till Rom sent i går kväll (men utsträckt i business class, vad annars, flera rader framför) och jag startade tidtagaruret på min armbandsklocka för att få en uppfattning om hur tusenlapparna fladdrar i väg under ett hundrameterslopp.

Varje knappt förnimbar hundradels sekund motsvarar en svensk tusenlapp då Maurice Greene springer. En blinkning är tiotusen.

En sekund 100 000.

Greene "skänkte bort" en miljon

Å andra sidan fick jag mitt bagage då vi landat. Det fick inte Greene. Även superstjärnor drabbas av motgångar ibland, även om jag är säker på att han hade sina spikskor i den stora ryggsäck han släpade på som handbagage.

Det är de skorna och världens snabbaste ben som gjort fattigpojken från Kansas till en av världens rikaste idrottsmän. Maurice Greene hade till och med råd att strunta i Golden League-jackpotten förra året, då han var en av fem friidrottare som klarat av att vinna minst fem av sju tävlingar.

Han hade ingen lust att åka till Grand Prix-finalen i Doha i Qatar, en förutsättning för att ha rätt till potten. Han skänkte i princip en miljon kronor, precis som marockanen Hicham el Guerrouj, den ende som kan konkurrera om gagerna med Greene och Jones, till de tre övriga - samtliga kvinnor för övrigt (Gail Devers, Trine Hattestad och Tatjana Kotova).

För även om jackpotten på 50 kilo rent guld är hela affärsidén med Golden League, så är det egentligen en bluff. Efter de galopperande utgifterna för galaarrangörerna skulle ju alla uppvisningspengar slopas och allt läggas på prestation.

Friidrott - dubbelmoral och mossig tradition

En seger på 100 meter i årets Golden League ger enligt reglerna 15 000 euro, eller 135 000 kronor och en inteckning i guldpotten.

Men 135 000 är ingen summa som får Maurice Greene eller Marion Jones att ställa sig på startlinjen. Deras utgångsbud är 100 000 dollar per tävling, eller drygt en miljon kronor.

Det är vad de får för att tävla här i Rom i morgon, allt annat är spel för galleriet.

Kajsa då? Jo, hon tjänar också en rejäl slant.

Vinner hon tävlingen får hon enligt tävlingsreglerna 7 500 euro, eller drygt 67 000 kronor, men de pengarna är hon garanterad bara genom att ställa upp.

Det är ett tydligt exempel på friidrottens dubbelmoral, där mossig gammal tradition fortfarande lever kvar och ingen riktigt vågar erkänna att det handlar om show och uppvisning där de största stjärnorna har bäst betalt.

Jag menar, Peter Forsberg tjänar elva miljoner dollar nästa säsong på att spela hockey i Colorado. Nästan 120 miljoner kronor.

Det är pengar som inte ens Maurice Greene kommer i närheten av, hur snabbt han än springer.

Lite märkligt - eller hur?

Friidrott är trots allt en världsomspännande sport, med enorma tittarsiffror varje VM och OS.

Men säsongen är kort. Golden League-galan i Rom är en rivstart mot VM i Edmonton första veckan i augusti.

Då hoppas jag också att Erica Johansson är tillbaka. Hon tvingades tacka nej till galan i Rom i går - som har damer längd på programmet, enbart för att få visa upp hemmastjärnan Fiona May.

Allt om Golden League-galorna

Mats Wennerholm