”Givetvis drömmer jag om att få vara med i OS”

helskärm

Sommarens SM-guld i rullskidskytte gör att Stina Nilsson vågar drömma om OS i Peking.

I en lång intervju berättar hon också om största utmaningen med nya sporten och vem som är ”hökmamman” i skidskyttelandslaget.

På TT:s fråga om OS i Peking i februari verkligen är ett realistiskt mål, svarar Stina Nilsson:

– Det är en sådan himla kittlande fråga om jag måste utgå från där jag stod i fjol, då jag började med skidskytte. Givetvis drömmer jag om att få vara med och att fightas om platserna till OS. Det är absolut en dröm.

– Men mitt huvudmål är att lyckas kvala in till världscupen. Jag avslutade fjolåret med att få åka världscupen. Nu vill jag ta nästa steg och åka fler världscuplopp.

TT: Hur nära är du att vara en stabil världscupåkare?

– Faktum är att sprinten på rullskidskytte-SM var en del av uttagningstävlingarna. I och med det loppet är man med i diskussionerna om att ta en plats i världscupen. Men det är mycket som kan hända.

Känslomässigt guld

I somras vann hon ett SM-lopp i rullskidskytte i Sollefteå, hennes första titel i den nya sporten.

Och det betydde mycket.

– Jag hade svårt att sova när jag vann OS-guldet och när jag vann världscupen. Jag hade lika svårt att sova efter det här SM-guldet, säger Stina Nilsson och berättar om den mentala effekten:

– Det var första gången, för mig som skidskytt, som jag fick uppleva hur det är att åka en slutrunda där jag gick ut med chans på medalj. Det var en sådan häftig känsla, precis som jag vill att det ska vara att få åka skidskytte.

Blir skidskytt

Stina Nilsson säger att steget från skidor till skidskytte är större än många tror:

– Sporterna innebär två helt skilda fysiska krav på kroppen. Som skidåkare var jag mest en klassisk specialist på kortare distanser. Därför är det för mig en ganska lång väg till att bli skidskytt. Det behövs tid att lägga om träningen och att min kropp kan anpassa sig.

TT: Vad är den största skillnaden?

– Mest muskulärt. Det här vapnet på fyra kilo som ska bäras ett x antal kilometer har varit skillnaden. Träningen har fungerat bra i sommar och kroppen har anpassat sig, svarar Stina Nilsson och berättar att hon numer tänker skidskytte på ett annat sätt jämfört med förra året. Nu förstår hon bättre sin nya sport.

– Jag är mer närvarande på träningarna och kan nu se syftet med träningarna på ett tydligare sätt. Jag hade bara sett skidskytte och nu behövde jag uppleva skidskytte för att veta vad jag ska träna och anpassa mig till kraven. Det krävdes en säsong att göra detta.

Skidmöten

De nya landslagskompisarna har betytt mycket för henne.

– De har varit väldigt generösa med hur det är att vara skidskytt. Kul med så många typer av individer, med bland annat Mona (Brorsson), den övergripande hökmamman, som ger goda råd.

Ibland möts hennes nuvarande idrottsliv med det tidigare. Som tidigare i höst när båda landslagen hade höghöjdsläger i franska Font Romeu samtidigt.

– Vi bodde på samma hotell och överlappade varandra. Vi hälsade på varandra när vi träffades i korridorer och så, säger Stina Nilsson.

Nilsson har inte missat att damsprintlaget fortsatt att imponera efter hon slutat.

– Jag kan tänka mig vilken sparring det är för dem under sprintpassen. Där går det säkert hett till.

Världscupen i skidskytte startar i Östersund sista helgen i november.