Bank: Guldbollen 2018 går till framtiden

Sveriges bäste fotbollsspelare är en försvarare, en västeråsare, en Manchester United-stjärna, en stundtals ifrågasatt ung kille som varit med och lett landslaget till kvartsfinal i VM.

Men först och främst? Mest av allt är det en glädje att konstatera det här:

Guldbollen 2018 går till framtiden.

Minns ni?

Förmodligen inte, för det har kommit så mycket i vägen sedan dess. Succégenombrottet i Portugal, Champions League-matcherna, ligatitlarna och cuppokalerna, Uefa-utmärkelserna och EM-guldet, rekordövergången och Premier League-rubrikerna. Landslagsdebuten och mästerskapssomrarna. Matcherna mot Cristiano Ronaldo och Harry Kane, Robert Lewandowski och Gigi Buffon.

Man måste alltså påminna sig om hur det var alldeles nyss, för ett andetag sedan.

När Håkan Ericson tog ut sin trupp till U21-EM var inte Victor Nilsson Lindelöf med. Det krävdes en skada på Emil Krafth för att han skulle släppas in bland de 23, det krävdes en Alexander Milosevic-utvisning för att han skulle få chansen att spela.

Då var då.

Nu står han här med en guldboll och en Manchester United-plats i handen.

Alla vill styra din historia

Att spela fotboll i ett världslag 2018, med en prislapp om halsen, är en uppgift och en utmaning som är svår att helt och fullt förstå och rama in. Du står där, klämd mellan en pressad tränare, konkurrenslöddriga lagkamrater, mobbningsbenägen media och tiotusen blodtörstiga tweets i sekunden.

Alla vill styra historien om dig.

Victor Nilsson Lindelöf gör sitt bästa för att vrida berättelsen åt sitt håll.

För sju år sedan gjorde VLT en intervju med en sextonårig tunnis som precis petats ner i backlinjen och blivit ordinarie in VSK:s a-lag.

– Min målsättning är att spela mot världens bästa spelare, sa Victor Nilsson Lindelöf.

Och här står han nu.

I eran efter Zlatan Ibrahimovic är positionen som Sveriges bäste öppen för alla former av diskussion. I fjol vägdes Emil Forsbergs Bundesliga-bravader mot Andreas Granqvists landslagsledande, i år har startfältet varit brett som en talmansrunda. Robin Olsens utveckling till världsmålvakt i en komplicerad Rom-omgivning är en enorm prestation. Andreas Granqvist har fortsatt styra landslaget som om det vore hans Volvo 240. Viktor Claesson har brutit ryska mönster i både liga och VM. Och Zlatan Ibrahimovic lägger nya världsdelar under sina allt yngre Benjamin Button-ben.

Samlas i små facebookgrupper och prata ihop er.

Gjort platsen till sin

2018 har varit ett speciellt år för Victor Nilsson Lindelöf, på många sätt. Omställningen till Premier League är egentligen den första gången i hans karriär som haft skarvar. Det har sett så enkelt ut tidigare, men i Manchester United har han gjort halvdana insatser, en del rent svaga insatser. Det fanns veckor då det kändes som att se en kalv islängd på det allra djupaste. Men efterhand började han inte bara simma – han gjorde platsen till sin, han läste spelet, tog med sig bollen fram, löste en lite mer försvarsorienterad uppgift än den han hade i Benfica.

För ett par dagar sedan närstuderade jag honom under 90 hårda minuter på en av Europas tuffaste arenor, mot världens bäste spelare 2017. Jag såg honom blockera skott, ta djup, starta anfall och dirigera sitt försvar på ett sätt som han inte gjorde för ett år sedan.

Dagen efter fick han ändå läsa i Gazzetta dello Sport (eller, jag tror inte att han läste) att ”Lindeflop is back”, att han varit sämst av alla i United. Den etablerade berättelsen om honom i United-tröjan har tröga fötter.

Men det blir som det blir, och det är som det är.

Den där sextonåringen från VSK spelar mot världens bästa spelare varje vecka. Han vinner i Turin, han går in i närkamper på Stamford Bridge, han har gjort sig hemmastadd i Champions League och är en bärande spelare i ett lag som slutade tvåa i Premier League.

Det är en alternativ historia, skriven av en kille som gjort allt av möjligheterna han fått. Han smet in i U21-EM via bakdörren, och gick ut därifrån med en guldmedalj om halsen och en plats i turneringens all-star-elva. En skadekris gav honom chansen i Benfica, och han tog den. Han flyttades in i mittförsvaret i a-landslaget och gjorde ett helt perfekt VM.

Peta honom, twitter-mobba honom, ifrågasätt honom och stämpla honom som fiaskovärvningarnas fiaskovärvning, sätt honom inför världens lynnigaste demontränare i världens största klubb… men här står han likafullt.

Hela världen tittar på

Av alla de där dundertalangerna som spelade hem ett EM-guld och öppnade dörren till framtiden så är det Vigge från Västerås som kommit längst, som kommit ända upp på en nivå och till en miljö där hela världen hela tiden tittar på.

1990 vann en 20-årig Tomas Brolin guldbollen, sedan dess har ingen som är yngre än 24 år fått priset. Det är inget argument, det får aldrig bli det, men det hindrar inte att det är glädjande på tusen olika sätt att vi återigen pratar om spelare som är bra och kan bli bättre. Var är Robin Olsen om fem år? Var är Viktor Claesson?

Och: Var är Victor Nilsson Lindelöf?

Han är här nu, på en scen med en boll i handen. Det här är ett pris till en försvarsspelare som varit med och byggt ett stadigt landslagsfort. Det är ett pris till en sympatisk ung kille, till Ulricas pojk och Majas man. Det är en belöning för vända vindar i Manchester, för en hisnande VM-insats och en fläckfri prestation en kväll i Kaliningrad.

Priset till Sveriges bäste fotbollsspelare 2018 går till Victor Nilsson Lindelöf.

Det bästa är att det bara är början, att det finns mycket kvar att hoppas på innan vi skriver hans saga till slut. Var den slutar har vi inte en aning om.

Men jag litar på att han inte tänker låta någon annan bestämma det åt honom.