Därför röstade Sverige på handbollsvärldens ”diktator”

Johan Flinck

Den 77-årige egyptiern har kritiserats i många år för att styra handbollsvärlden diktatoriskt

Nu har Hassan Moustafa valts om som president för femte gången – med stöd av Sverige.

– Vi finner ingen anledning att provocera, säger Robert Wedberg, generalsekreterare i Sveriges handbollförbund.

Hassan Moustafa har suttit som president för det internationella handbollsförbundet (IHF) i 21 år.

Nästan lika länge har den 77-årige egyptiern omgärdats av misstankar om riggade val, matchfixning, mutor, korruption ”i allmänhet” och med jämna mellanrum anklagats för att styra handbollsvärlden med järnhand efter eget tycke och smak med det ena märkliga eller ogrundade beslutet efter det andra som konsekvens.

Så sent som i maj i år hoppade den mångårige och hyllade domarbasen Roman Gallego av alla sina uppdrag i IHF i protest. Han skickade ut mejl till utvalda handbollsjournalister och medier om varför han avgick och gick också till attack mot Moustafa på sina sociala medier. Syftet var uppenbart: att en gång för alla störta egyptiern från tronen genom att skapa en stark opinion mot honom.

helskärm

Men förra helgen valdes Moustafa ändå om för en ny fyraårsperiod för femte gången. I de tre senaste valen har han inte ens haft en motkandidat.

Efter att han tillträdde år 2000 började han omedelbart använda IHF:s utvecklingsmedel till att utöka handbollsvärlden med nya nationer. Sedan 2000 har det tillkommit 63 länder i IHF, som nu har 209 medlemsländer. Enligt tidningen Stürmerfoul spelas det inte ens handboll i vissa av de här länderna, som lilla republiken Nauru med 10 000 inånare. Den lilla ön i Stilla Havet har inga registrerade spelare alls och än mindre någon handbollsplan. När danska tidningen Politiken granskade Moustafa och IHF år 2015 kom de fram till att 102 av de 207 medlemsländerna inte ens hade ett nationellt mästerskap.

Men de har lika mycket att säga till om i presidentvalet som till exempel Sverige eller Tyskland enligt den demokratiska principen ”ett land – en röst”.

Och då de här nya nationsförbunden inte ens hade funnits utan Moustafa och IHF:s pengar så är det inte svårt att räkna ut vem de röstar på i presidentvalen.

Bara 136 av 209 länder röstade

Men värt att notera från presidentvalet förra helgen var att bara 136 av 209 nationer var med och röstade.

Varför, Robert Wedberg, generalsekreterare i svenska förbundet?

– Det var väl inte fler som var inloggade då helt enkelt.

Är inte det konstigt?

– Mötet blev ändrat med kort varsel från fysiskt till digitalt. Jag vet inte om det påverkade.

Men det är väl vara lättare att vara med digitalt?

– Ja, för oss i alla fall (skratt). Men jag vet inte om alla ser det likadant.

Av de 136 länderna röstade 135 på Moustafa. Det har inte avslöjats vilket land det var som inte röstade på egyptiern utan lade ner sin röst.

Varför röstar Sverige på Hassan Moustafa egentligen?

– För det första fanns det ju inget alternativ. Bara ett enda namn (Moustafas) hade kommit fram. Vi finner ingen anledning att provocera mot det. Vi vill jobba med utvecklingen av handbollen. Då får vi fokusera på det. Det är mycket som sker i rätt riktning med IHF. Det är viktigt att ha med Anna (Rapp, som varit IHF:s kassör i fyra år) i exekutiven (IHF:s högsta kommitté bestående av fem personer, inklusive Moustafa), säger Wedberg.

Man kan ju också markera genom att inte rösta på Moustafa – det har aldrig varit aktuellt?

– Nej, vi tror inte att det är sättet för oss att vara med och påverka.

Ni är alltså nöjda med Moustafa?

– Jag ska inte recensera personer men vi kan konstatera att det sker mycket som är väldigt bra med handbollen. Det är rätt att försöka utveckla handbollen i USA, Kina och Indien.

Är det utvecklingsarbetet knutet så mycket till Moustafa? Det hade väl gjorts även om han inte fått er röst?

–Så kan det vara, men alla som är där är ju delaktiga. Vi ska varken höja eller döma någon.

Fått många mästerskap

Sverige har de senaste åren tilldelats många mästerskap som arrangör och söker just nu flera till.

Gör det också att man inte vill markera mot Moustafa?

– Vi har inte diskuterat i de termerna över huvud taget. Men för oss är det jätteviktigt att få mästerskap till Sverige. Det bygger på bra samarbete och relationer med många. Du måste ju ha många som röstar på din kandidatur, säger Wedberg.

Tror du det här är hans sista mandatperiod?

– Det kan ju vara en del som tyder på det, utan att veta hur han resonerar.

Men genom att rösta på honom tycker ni att ha ska fortsätta?

– Ja, så är det ju. Det har vi gjort i detta läget.

Är det inte en brist i den demokratiska processen att det inte finns någon som vill eller tycker det är lönt att ställa upp som motkandidat?

– Det är svårt att kommentera det...

Ni har inte, eventuellt ihop med fler europeiska nationer, funderat på att ta fram en kandidat?

– Vi har inte känt att vi har något namn och inget har dykt upp i våra nätverk. Hade det gjort det hade vi såklart fört fram det.

– Men vi har jobbat för många andra positioner. Och det är nog så viktigt att vara med där. Ju fler positioner vi (nordiska och västeuropeiska länder) har desto mer kan man vara med och påverka åt det håll vi vill.

Skulle det vara problem att få med Anna Rapp som svensk om Sverige inte hade röstat på Moustafa?

– Det var två helt olika omröstningar. Hon fick alla röster med sig så det var väldigt enhälligt.

Men skulle det kunna ställa till för henne som svensk i exekutiven om ni inte hade röstat på Moustafa – det är ju trots allt han som styr?

– Det får nästan Anna svara på. Men det är viktigt att ha med en svensk, säger Wedberg.