”Skulle aldrig sätta mina egna barn där”

IOK-kandidaten Therese Alshammar om barnidrotten, jämställdhetskampen och Stefan Holm-kritiken

Uppdaterad 2021-05-10 | Publicerad 2019-12-09

Therese Alshammar lovar att kämpa för jämställdheten och alla barns chans att hitta sin sport om hon väljs in i Internationella olympiska kommittén (IOK).

För Sportbladet berättar 42-åringen också om sin syn på den IOK, idrottsföreningarna hon aldrig skulle sätta sina barn i och företrädaren Stefan Holms kritik.

– Stefan svarade på många frågor han inte borde, säger Alshammar.

Efter åtta år som medlem i IOK:s aktivas kommitté lämnar Stefan Holm den olympiska rörelsen. Nu hoppas Therese Alshammar, som gjorde sex OS som aktiv simmare, ersätta den tidigare höjdhopparen.

På måndagen meddelade 42-åringen att hon är en av 30 kandidater till fyra lediga platser i kommittén.

– Jag har varit med i SOK:s aktivas kommittén i åtta år och sedan jag slutade simma ser jag mer och mer vad du kan göra och att själv ha varit aktiv ger mig ett jätteviktigt perspektiv som jag gärna delar med mig av, säger Alshammar.

”Var själv mobbad som ung”

I ett pressmeddelande lovar 42-åringen att kämpa för jämställdhet och alla barns rätt att hitta sin sport. Just ungdomsidrotten är också något som ligger Alshammar extra varmt om hjärtat då hon som barn upplevde en väldigt prövande period i skolan.

– Jag var själv mobbad när jag var ung och idrotten blev min tillflyktsort, en miljö där jag blev accepterad för det jag presterade och inte bedömd för hur jag såg ut, säger Alshammar i pressmeddelandet och utvecklar nu:

– När jag kom till hallen som liten var jag absolut inte någon stjärna. Jag utvecklades sent men upplevde istället många mjuka värden som var väldigt stora och viktiga. Att vara en del av en gemenskap, något större än dig själv och att få försöka och misslyckas. Att verkligen jobba på att utvecklas.

Hur ser du på de inom barnidrotten som driver verksamheten mot tidig specialisering och utslagning?

– Det är jag väldigt emot. Jag själv är ett av extremt många exempel på elitidrottare som inte är bland de bästa när de är 12-13 år. Det finns några som varit det, men de är långt färre än de som slagit igenom senare och istället hållit på med många idrotter som unga. Jag tror att det är viktigare att få en bredd, en mångfald i ditt rörelsemönster och en idrottsbas för att först senare kunna specialisera sig. Exemplen på att det är lyckat är långt många fler än på det andra, säger Alshammar och fortsätter:

– De föreningar som jobbar på det andra sättet kommer inte få mina barn i sin verksamhet. Jag tror verkligen på mångfald, många olika rörelser och att jobba och utvecklas på ett lekfullt sätt med mindre krav på prestation och elit. Det finns massor av tid för det senare.

Förespråkar att blanda könen

Faktum är också att Alshammar redan är aktiv idrottsledare. Förtroendeuppdraget i SOK och kandidaturen till IOK kombineras med de lika betydelsefulla uppdragen som fotbolls- och simtränare för äldste sonen Fred, sex år.

– Om min son vill spela fotboll så blir jag fotbollsledare. Inte i jujutsu, men i fotboll och simning är jag ledare.

Varför inte i jujutsu?

– Då krävs en utbildning som jag inte har, det kan jag inte ens, men de ledarna är redan väldigt duktiga och blandar åldrar och kön i ett fantastiskt upplägg på träning.

Är det något andra idrotter kan lära av?

– Ja, det tycker jag. Simningen gör ju det och det tycker jag är fantastiskt. Du lär dig extremt mycket av att kopiera andra och att då kunna följa en äldre kille eller tjej är fantastiskt utvecklande.

Även om OS är en seniortävling ser Alshammar hur den även har en direkt påverkan på barns möjligheter att idrotta.

– Sporten i allmänhet har ett stort ansvar att visa upp bra förebilder och det hjälper i sin tur barn att hitta sin idrott. OS är också en tävling där många idrotter får en stund i rampljuset.

Men allt är inte perfekt i OS.

”Borde ha jämlikt antal deltagare”

Vid spelen i Pyengchang 2018 var bara 41 procent av de aktiva kvinnor. En siffra som IOK hoppas öka till 45,44 till spelen 2022, när sju nya grenar införs. Therese Alshammar förstår samtidigt inte varför siffran inte kan bli 50 procent snabbare.

– Egentligen skulle jag vilja ha en fast riktlinje. Man borde ha jämlikt antal idrotter för tjejer och killar att utöva i OS men också se över antalet kvinnor och män som faktiskt får en plats i startlistorna.

Hur svårt blir det att få genomfört tror du?

– Det får vi se. Jag vet några som jobbar jättebra inom IOK men sedan känner jag ju till andra historier också. Så det återstår att se. Jag har inte varit inne där själv så i dag har jag ingen aning men jag vet att Stefan Holm gjort ett bra jobb och Pernilla Wiberg detsamma innan honom. Jag vet också att ordföranden i aktivas kommitté (Kirsty Coventry) gjort en stor skillnad. Så jag tror att det är möjligt.

Stefan Holm har varit starkt kritisk mot hur han under sin tid i IOK tvingats försvara sig mot stämpeln som en IOK-pamp. Hur ska du hantera det?

– Jag känner inte någon oro för det. Det är jättetråkigt att det finns en sådan upplevelse av IOK men det har inte heller varit fantastiskt, och är kanske fortfarande inte det heller. Men det finns bra människor som jobbar med bra saker där också och Stefan har gjort ett jättebra jobb. Jag tycker att han svarade på lite för mycket som han inte borde ha gjort. Det hänger inte på hans axlar.

Hur ska du undvika de frågorna?

– Genom att visa vad som faktiskt händer och de saker man kan jobba med istället för de jag inte kan påverka. Det är viktigt att påpeka det jobbet man gör på det som faktiskt kan bli bättre istället för att hela tiden fokusera på det som inte är bra.

– Det är också viktigt att många människor är entusiastiska och försöker visa de positiva budskapen i idrotten så att så många som möjligt i dagens samhälle kommer i kontakt med idrott tidigt och får en bra balans i livet. Det är en viktig och utvecklande del i människor liv både för den fysiska och psykiska hälsan.

Vad säger du till de personer som har en negativ bild av IOK efter tidigare år av korruption?

– Jag har hört många och vissa människor är jätteimponerade och andra har ett lite sämre intryck. Men jag ser i första hand Gunilla Lindberg och Kirsty Coventry som jobbar extremt hårt för att få saker att hända och minimera pamp-bilden av IOK genom att vara tillgängliga, transparenta och jobba med en hållbarhetspolicy. Sedan tror jag att det kommer ta jättelång tid att förändra allmänhetens intryck av IOK men bara för att du har ett dåligt intryck av en av våra största idrottsrörelser så betyder inte det att man ska sluta hoppas på att det kan bli bättre.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.