Alfelt: Lättare att blunda för en firad stjärna
MALMÖ. Mästarna Norrköping pressar storfavoriten Malmö när halva allsvenskan spelats.
Så är det en ny klassisk duell mellan två av Sveriges meritmässigt största klubbar vi har att vänta i höst?
Jag tror inte det. Ska något lag jaga ikapp MFF är det nog IFK Göteborg.
Seger 2–0 mot Gefle. Obesegrat på hemmaplan i ett år. En bra kväll för Norrköping, men ärligt talat – Gefle? Vad säger det? Inte speciellt mycket just nu.
Okej, Malmö 1–1 mot serietolvan hemma, då? Vad säger det?
En hel del mer, faktiskt.
Åtta minuter av en fotbollsmatch är inte speciellt mycket men Malmös inledande åtta minuter var rent fotbollsgodis. Snabba passningar, förflyttningar, crossbollar. MFF bjöd på allt. Utom klara målchanser och mål. Det var en internationell start av ett lag som är byggt för Europaspel utan att ha fått vara med om det i höst.
Spelade runt i triangeln
Sen drog Rasmus Elm ner tempot, rörde sig i det stora ingenmansland som Malmös undertaliga innermittfält släppte till och visade varför han när Janne Andersson ska bygga upp ett helt nytt landslag fortfarande nog bör vara med i diskussionen.
När MFF inte kunde gasa igång formel 1-kärran spelade Rasmus, Ismael och Romario runt i en triangel och öppnade för kontringar. Jonathan Ring utmanade fräckt på vänsterkanten. Måns Söderqvist sprang sig till en tidig jättechans.
Varje passning från Rasmus Elms högerfot såg ett tag ut att skapa chanser. Han slog en hörna längs marken och den höll på att gå in men Johan Wiland hann ner för att täcka ut.
Nästa hörna från Rasmus satt i ändan på brorsan Viktor och gav en då inte alls oförtjänt bortaledning.
Inledde säsongen uselt
Malmö var långa stunder inte bästa laget på Swedbank stadion men man kom igen.
Flyttade in Jo Inge Berget och Magnus Wolff Eikrem från kanterna för att stoppa Kalmars innermittfältsdominans. Ytterbackarna Anton Tinnerholm och Pa Konate vann sina långsidor. Magnus Wolff Eikrem sökte inspel. Markus Rosenberg varvade upp tuffheten ett snäpp och Vidar Ørn Kjartansson kvitterade.
Ørn Kjartansson är en av de mest avslutsprioriterande anfallare jag sett i allsvenskan.
Spelar ingen roll hur. Höger, vänster, huvud, rättvänd, felvänd – så fort han får bollen i straffområdet har han bara en tanke. Bollen ska in. Han inledde allsvenskan uselt men har nu hittat rätt tio gånger.
Regelvidrigt
Malmös vändning blir så klart omdiskuterad och jag ska erkänna att från läktaren tyckte jag omedelbart att båda Markus Rosenbergs attacker före Kjartanssons sena kvittering var regelvidriga. Efter att ha sett situationerna om och om igen på Cmore är jag nog mer beredd att hålla med Rosenberg om att det är 50–50-situationer.
Mackan går in tufft men tufft spel är vad allsvenskan behöver. Med satsningar följer snabbare fötter och passningsspel. Visst kan Peter Swärdhs resonemang om att domaren inte dömer lika för alla stämma. Det är självklart lättare att blunda för en firad stjärna som Rosenbergs fel än när en mindre etablerad spelare agerar på samma sätt.
Malmö leder allsvenskan fortfarande och jag tror inte att man kommer att släppa det.
I det här läget är det bra för laget att man inte splittrar sig på Europacupspel och även om det nu är samma läger för Norrköping är mästarna ett betydligt mer sargat lag som tvingats släppa flera av sina tongivande spelare.
Malmö kan fortfarande bli av med exempelvis Jo Inge Berget eller Vidar Ørn Kjartansson men man har säkrat upp med Alexander Jeremejeff från Häcken som en helt klart hygglig säkerhetslösning.