Wennerholm: En uppvisning i världsklass
Publicerad 2019-08-25
Finnkampen är över efter två strålande dagar på Stockholms stadion.
Värmen och solen lockade nästan 10 000 åskådare på söndagen och de fick se Sverige krossa Finland i båda kamperna.
Tänk om alla Finnkamper var så här.
Problemet är att det här var ett undantag.
Det vackra vädret lockade inte bara oväntat stor publik, det hjälpte också de aktiva med i det närmaste perfekta förhållanden.
Då blir det resultat. Då blir det kul och sevärt, jämfört med de tidiga och gråa höstkvällar Finnkampen normalt får plats på programmet.
Efter den här helgen måste man väl fundera på att flytta tävlingen till sommartid även i fortsättningen.
Värre att förlora förr
Att de svenska herrarna vann med överlägsna 228-181 till slut och damerna med nästan lika överlägsna 217,5-192,5 bryr jag mig mindre om.
Det var länge sedan resultatet kändes viktigt.
Den ”kampen” finns inte riktigt längre. Jag tror ingen i den finländska truppen grät sig till sömns över förlusten.
Det var värre att förlora förr, då Finnkampen var en betydligt allvarligare historia.
Nu tror jag publiken mer är ute efter att få se bra prestationer och stora stjärnor på nära håll.
De stjärnorna har Sverige numera i Mondo Duplantis och Daniel Ståhl.
Där är det yppersta världsklass.
Finland har inga motsvarigheter. De är inte ens bra i spjut längre.
Det var svensken Kim Amb som visade mest sisu, när han drog iväg spjutet längre än han någonsin gjort tidigare.
Hans 85,89 direkt i första kastet fick fart på publiken från start och den stämningen höll i sig resten av söndagen.
Kim Amb fixade tre överraskningar i en, som det heter i reklamen.
Personligt rekord, finnkampsseger och en VM-plats i Doha i ett och samma kast.
Och sedan klev Daniel Ståhl in i ringen och bjöd på samma världsklass som Mondo Duplantis gjort kvällen innan.
Den väldige svensken drog iväg diskusen så den landade runt 70-metersstrecket nästan varje gång. Även om det blev fyra övertramp, bjöd han på den uppvisning alla väntat sig efter en säsong han dominerat totalt.
Den stora showen
Och Angelica Bengtsson hittade tillbaka till sin hoppning i en tävling som såg ut att bli en katastrof. Hon rev två gånger direkt på ingångshöjden, trots att hon valde att gå in på rekordlåga 4,24.
En höjd hon ska ta i sömnen.
Nu redde hon upp det, tog i tredje och hittade hoppningen till slut.
Hennes nya finnkampsrekord på 4,61 var precis hon behövde just nu efter några riktigt svajiga tävlingar på slutet.
Men det är ändå lördagskvällens uppvisning av Armand Duplantis och hans sexmetershopp som sitter starkast kvar efter den här helgen.
Det var den stora showen.
Och går vi ner till mer normal finnkampsnivå var det många som överträffade sig själva.
Irene Ekelund och Henrik Larsson som sprang hem varsin dubbel när de vann även sina 200-meterslopp på söndagen.
De två kan vara svenska finnkampsankare i flera år framåt, för jag räknar med att Henrik Larsson fortsätter att utvecklas och att Irene kommer tillbaka till den nivå hon hade redan som 16-åring.
Michel Tornéus tog också adjö till landslaget.
Det här var hans sista tävling i landslagsdräkten innan han avslutar karriären vid SM i Karlstad nästa helg.
Han fick också den hyllning han förtjänade när han presenterades inför längdhoppet.
Det var ingen stående ovation. Men näst intill.