Här vurpar Jonas Frögren på motorcykeln
Förre Tre Kronor-spelaren syddes ihop
Publicerad 2019-10-29
Här vurpar Jonas Frögren, 39, med motorcykeln i Gotland Grand National i enduro.
När Sportbladet når den tidigare Tre Kronor-spelaren är han sargad och ihopsydd.
– Jag har två arslen nu, ett nytt ovanför det vanliga, säger han.
2016 la Jonas Frögren ner elitsatsningen på hockeyn. Då frigjordes massor av tid och kraft åt hans motorintresse. Den tidigare FBK-kompisen Emil Kåberg intalade honom att enduro var rätt gren att fokusera på, så ”Frögga” lydde och hoppade upp på motorcykeln.
Ett par starter senare var det i lördags dags för Gotland Grand National. Frögren stod i första startled på en av världens största endurotävlingar, vilket Hela Gotland var först att rapportera om.
Tänkte bara: nej, nej, nej
Den förre Tre Kronor-spelaren, som tagit fyra SM-guld i karriären, stack iväg bra på första rakan, kom upp i femmans växel och höll 70–80 kilometer i timmen när en vattenpöl bredde ut sig framför honom.
– Det hade regnat jäkligt mycket under natten, så vid första kurvan sänkte jag huvudet för att skydda glasögonen mot stänk. Sedan sa det stopp och jag lyfte över styret.
Och du hann inte tänka något alls?
– Jo, under själva luftfärden tänkte jag ”jävlar”. Jag bara väntade på smällen mot backen. När den kom låg jag bara kvar, tänkte ”nej nej nej, bli inte överkörd”. Det kom några hundra bakom mig.
”Backen är stum”
När motorljuden avtog reste sig Jonas Frögren, konstaterade att han undvikit de framstörtande fordonen och linkade av banan.
– Det gjorde ont i rygg och svank. Men det var kul... eller kul? Det var helt fantastiska sjukvårdare, så det var tryggt. De tog mig till sjukstugan och kände och klämde och sydde ihop armbågen.
Går smällen att likna vid något från hockeyn?
– Nej. Hockeyn har sarger och plexi, men det sviktar. Backen är stum.
En blodig armbåge. Slutade det så?
– Nej, jag slog i svank och arsle, så det är där jag har ont. Jag har två arslen nu, ett nytt ovanför det vanliga. Det går som en limpa ner mot vänster baksida. Vänsterbenet har inte funkat förrän i dag.
”Vi är inga golfspelare...”
Hahaha. Nej, förlåt, jag ska inte skratta. Hur mår du?
– Jo. Du får skratta. Hahaha. Det var komiskt på kvällen. Jag bodde i en husbil med en kompis, han hade två sängar som man klättrar upp i. Det tog 20 minuter för mig och blev inte mycket sömn, trots medicinering.
Och nu?
– Nu ligger jag hemma i Hammarö. Eller halvligger. Jag hade kryckor, men de har jag släppt i dag.
Verkar du få några men av vurpan?
– Nej. Jag måste ha gjort den med lite finess.
Avskräcker det här dig från att tävla vidare?
– När jag låg där tänkte jag: vad fan håller jag på med? Man ska inte hålla på med sådant som man inte behärskar. Men det är en härlig sport för att det är som en stor familj, och varken jag eller Emil Kåberg är några golfspelare, vi är adrenalinstinna, så...
Så?
– Så jag ska åka dit nästa år, tänkte jag.