Johaug hade lekt med svenska löpareliten

Den svenska svenska dameliten hade premiär på 10 000 meter på måndagen och en lycklig Carolina Wikström spurtade in som segrare på tiden 32.46,94.

Hon klev upp som nia någonsin i Sverige.

Men hon hade varit utklassad av Therese Johaug.

Slagen med med nästan ett varv.

Medan rubrikerna efteråt mest handlat om Carolinas snabba utveckling och fina tid, så är min första tanke en helt annan.

Hur fullkomligt överlägsen icke-specialisten Therese Johaug varit om hon varit med.

När hon sprang sitt ensamlopp på Bislett den 11 juni - endast åtföljd av den blinkande ljushare som löpte längs sargen - så stannade klockan på 31.40,69.

Över en minut snabbare än Carolina Wikströms svenska topptid.

I stort sett ett helt varv.

Wikström.

Resten av svenskorna som var i loppet på Långlöparnas kväll i den ljumma måndagskvällen på Stockholms Stadion hade varit både varvade och ifrånsprungna ännu mer.

Ingen Bahta

Johaugs tid på Bislett var nästan på pricken två minuter snabbare än tvåan Johanna Salminens 33.40,00 och trean Mikaela Arfwedsons 33.40,56.

Johaug hade lekt med den svenska långlöpareliten på Stockholms Stadion.

Då ska jag väl påpeka att den svenska rekordhållaren Meraf Bahta inte var med, en av två svenskor som någonsin sprungit snabbare än Johaug. Den andra är skadeförföljda Sara Lahti.

Nu är jag inte ute efter att såga den svenska löpareliten.

Nej, det här handlar om fenomenet Therese Johaug.

Nu ligger löpning och uthållighet väldigt nära hennes specialgren längdskidåkning.

Men ändå.

Och jag undrar var gränsen gått för Johaug om hon verkligen satsat på 10 000 meter en sommar eller två och sprungit i lopp med tuff konkurrens och verklig draghjälp.

Ja, hon upphör aldrig att fascinera eller skapa debatt, denna norska som fyller 32 år i morgon, torsdag.

Det hänger ju ett moln över Johaug som hon aldrig kan springa ifrån.

Dopingdomen från 2017, då idrottens skiljedomstol CAS dömde henne till arton månaders avstängning som gjorde att hon missade OS i Sotji året efter.

Jag har alltid varit kompromisslös i min syn på dopning och missade vistelserapporteringar, spå det inte finns någon annan väg att gå.

Men det finns grader även i helvetet.

På hög höjd

Therese Johaug åkte bevisligen fast med den anabola steroiden clostebol i kroppen.

Men samtidigt hade hon en både rimlig och trovärdig förklaring till hur det hamnade där.

I en värld där jag hört fler rövarhistorier än jag kan minnas, hade hon en förklaring.

En stekande alpsol på ett höghöjdsläger i Italien som orsakade spruckna och blodiga läppar och en salva inköpt receptfritt på ett italienskt apotek.

En salva som bevisligen innehöll clostebol och som förklarade att hon hade 13 nanogram per milliliter i sitt urinprov när hon åkte fast.

Fullt rimligt om man smörjt in sig med salvan på det sätt Johaug hävdar att hon gjort.

En försvinnande liten mängd, men samtidigt en anabol steroid som både ger snabb återhämtning och stimulerar bildningen av röda blodkroppar om den injiceras i mikrodoser som snabbt går ur kroppen.

Det är så dagens fuskare jobbar.

Det är inga nävar med tabletter som på den gamla DDR-tiden.

Så korkad är ingen.

Men det går inte att komma ifrån att den italienska läppsalva som landslagsläkaren Fredrik S Bendiksen köpte in har en förpackning med varningstexten ”DOPING”.

Och att Johaug sedan använde den utan att kolla vad den innehöll, även om varningstexten inte finns på själva tuben.

Det är så fullkomligt obegripligt på hennes nivå, att det skapar ett rimligt tvivel om hennes oskuld.

Det kostade henne också ett OS och 18 månaders avstängning, sedan norrmännens egen dom på 13 månader överklagats.

Det var ändå en strafflindring med 28 månader från normalstraffet som är fyra års avstängning.

Så även CAS såg förmildrande omständigheter och köpte Johaugs historia.

Och själv är jag osäker, vilket jag sällan brukar vara i de här frågorna.

Inte i själva skuldfrågan, då hon bevisligen hade ett förbudet preparat i kroppen.

Men när det gäller om förklaringen är trovärdig eller inte.

Jag vill gärna tro henne, men det känns som jag har en djävul på ena axeln och en ängel på den andra.

Vem ska man lyssna på?

Och numera tävlar Johaug vidare som om inget har hänt.

Både bättre och rikare än någonsin.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.