Egnell gjorde som Johan Olsson

helskärm

Elisabeth Egnell har kämpat hårt för att ta sig tillbaka efter sin knäskada.

Jobbigast av allt?

Att lämna sin treåriga dotter i åtta veckor för att komma till basket-EM i så bra form som möjligt.

Att vara idrottare på elitnivå handlar ofta om att göra uppoffringar av olika slag. Vissa är svårare att göra än andra. Under skid-VM i Falun vittnade till exempel Johan Olsson om det helvete som plågade honom när han under uppladdningen lämnade familjen för att isolera sig och hårdträna i Bruksvallarna.

Basketlandslagets Elisabeth Egnell har gjort en liknande resa inför EM i juni. 27-åringen – som slet sönder korsbandet i SM-slutspelet förra året och sedan inte spelade en match på tio månader – drog på proffsäventyr till ungerska Pecsi i februari. Allt för att få så bra förutsättningar som möjligt att komma tillbaka.

"Dåligt samvete"

Kvar hemma i Norrköping lämnade hon treåriga dottern Rut och maken (och förbundskaptenen) Lasse Johansson.

– Man får ju dåligt samvete såklart. Det var jättejobbigt. Nästan mest dagarna innan jag åkte. Att förbereda min dotter på att jag skulle iväg och att förbereda mig själv på att lämna. Det gick så fort, jag pratade med en agent och helt plötsligt skulle jag ta beslut om jag skulle lämna familjen eller inte, säger Egnell.

Nu, ett par månader senare, kan östgötskan konstatera att priset trots allt var värt att betala.

– Jag lämnade mitt liv för att göra det jag måste. Och det blev precis som jag ville. Jag kunde fokusera helt på träning, på att äta rätt och återhämta mig. Framför allt fick jag många matcher och väldigt bra matcher, topplagen där är på en hög nivå som inte går att hitta i Sverige. För mig var det åtta veckorna jätteviktiga.

Laddar på Bosön

I två dagar har landslaget samlats på Bosön för ett första uppladdningsläger. När övriga spelare tränade basket på torsdagen körde Elisabeth Egnell styrketräning på egen hand, som en säkerhetsåtgärd för att vila vänsterhälen. Men högerknät känns bra, och EM som under hela vägen tillbaka har varit den stora drivkraften kommer allt närmare.

– EM har varit jätteviktigt. De första veckorna (efter skadan) funderade jag lite på vad jag ville och om jag var beredd att göra den här satsningen tillbaka. Det är landslaget som gjorde att det blev helt självklart, jag har inte kunnat se mig själv sitta hemma och titta på EM i Ungern, säger hon.

I EM krävs guld för att direktkvalificera sig för OS i Rio de Janeiro, medan en plats bland de fem bästa räcker för att nå OS-kval. Därför är målet i EM också ganska givet.

– Det är ju egentligen inget annat än topp fem som gäller. Det är de kraven vi har på oss själva. Så enkelt är det. Och så svårt är det.

TT