Waldner - näste förbundskapten?

Jag skulle kunna tänka mig det i framtiden

Jan-Ove Waldner gör en sista OS-satsning över Aten 2004.

Sedan är den långa karriären slut, men bordtennisen lämnar han inte.

- Jag skulle kunna tänka mig att bli förbundskapten någon gång i framtiden, säger J-O.

Det har hänt en hel del sedan den där lille tanige tonåringen klev rakt igenom tv-rutorna och snabbt blev J-O med ett helt land, medaljer har lagts på medaljer, framgångar har följts av framgångar, kinesiska murar har rivits, ett väldigt stort land i Asien har öst sin kärlek över honom...och åren har gått.

Jan-Ove Waldner har plötsligt blivit 37 år.

Ett svårt fotledsbrott kunde lätt ha fått en idrottsman som upplevt allt att säga ''nej, det räcker, tack för mig'' - men Waldner valde en annan väg.

Tycker fortfarande pingis är skoj

Kärleken till pingisen fick Waldner att kämpa

Anledningen är enkel: Pingis är hans jobb, bordtennisen hans livs kärlek.

- Jag tycker fortfarande att det här är så fruktansvärt roligt. Hade jag inte känt så hade beslutet att kämpa mig tillbaka blivit svårare, men jag vet ändå inte om det hade avgjort. Andra människor går ju till sina jobb varje dag, och jag tror inte att de tycker att det är så lätt och kul hela tiden. Pingisen är mitt jobb, det är vad jag kan allra bäst...

Pro Tour-finalen i Stockholm har under fyra dagar samlat världens bästa spelare och J-O lämnar läktarplatsen med en känsla av hopp.

- Det har varit väldigt bra pingis, men jag har inte sett några underdjur. Det sporrar mig faktiskt.

Hoppas på EM och VM

När fotleden veks åt fel håll och gick av på Tomas Brolins krog i Stockholm under en kvällsmiddag i september var domen minst sex månaders rehabilitering. Tre har gått, en skruv i foten är borttagen, träningen i full gång. Waldner vet att 2003 bjuder på två stora mästerskap, EM i Italien i mars och VM i Frankrike i april.

- Än så länge har jag inte fullt ut räknat bort varken EM eller VM, fast jag vet att tiden knappast räcker för EM. Jag behöver minst en och en halv månads matchning innan turneringen för att det ska vara vettigt att åka.

Efter alla år, och alla mästerskap, finns suget fortfarande kvar.

- Pingisen har gett mig otroligt mycket. Jag har fått resa över hela världen, sett nästan allt, fått vänner för livet. Tänk själv vilket gäng vi hade där under 1990-talet. Jag, ''Äpplet'', Jörgen...Kina var ju en stormakt då, alla sa att de var omöjligt att slå dom, men vi bestämde oss för att det skulle gå. Lag-VM-guldet 1989 och 5-0 i matcher mot Kina kommer jag aldrig att glömma.

”Sverige behöver fixstjärna”

Stora drömmar om OS - sedan är karriären över

Mikael Appelgren har redan lagt av i landslaget, Jörgen Persson ser slutet på karriären, precis som J-0. Ett arv som måste förvaltas.

- Sverige skulle verkligen behöva få fram en ny fixstjärna, men jag tror ändå på svensk bordtennis. Det finns enormt med kunnande.

Ett kunnande J-O själv vill föra vidare.

- Jag kommer aldrig att lämna bordtennisen helt. Jag har ju redan en del åtaganden tillsammans med företag i Kina och det fortsätter även efter karriären.

Förbundskapten?

- Inte direkt kanske, men jag skulle kunna tänka mig det någon gång i framtiden.

Först har J-O ett annat jobb att avsluta - att lämna över på topp.

- Det är klart att jag har drömmar om vad jag vill i OS, men än så länge behåller jag de för mig själv.

TT