Några fler VM- och EM-guld ska vi inte vänta oss

Jan-Ove Waldner skrattade gott, när han från sin sjukhussäng på Karolinska sjukhuset på lördagseftermiddagen slog på text-tv:n och kunde läsa nyheten, att nu skulle hans karriär vara över.

Ett skratt man kan kosta på sig, när man om två veckor fyller 37, när man vet vilket gott läkkött man har, när det bara är två år sen man under samma säsong tog såväl VM-guld som EM-guld som OS-silver, och när ens favoritklubb Hammarby samma dag i fotboll slår Gif Sundsvall med 4-1 och i handboll H43 med 23-19.

En spik i foten är naturligtvis ingenting att skratta åt, men att det finns värre öden vet alla som kan sin Hasse & Tage:

- En spik i foten är väl inget. I franska revolutionen högg de huvena av folk...

Men en spik i foten kan vara illa nog, det vet inte minst kompisen Tomas Brolin på vars krog Undici - italienska för "11" - J-O Waldner i fredags kväll halkade så illa och som också dök upp med blommor på sjukhuset.

Glöm nya guld

"Brollan" blev aldrig riktigt sig själv igen efter den "spik i foten" han fick ditsatt i november 1994, en metallplatta strax ovanför fotleden i sitt vänstra ben.

Waldners skada lär vara av Brolin-typ, men det är en relativt vanlig skada och den borde trots allt vara lättare att komma över för en bordtennisspelare än för en fotbollsspelare. För en idrottsman där händerna ändå är viktigare än fötterna.

Jan-Ove Waldner, tidernas störste racketkonstnär, kommer säkert tillbaka i nån form, men åldern börjar ta ut sin rätt även i denna kropp. Minns ryggproblemen från finalen mot Tomas Boll i Österrike i januari och de smärtsamma förlustsiffrorna 1-11, 11-13, 0-11, 0-11.

Några fler VM- och EM-guld ska vi nog inte vänta oss, men det är bara att titta på ställningen just nu i ITTF Pro Tour så ser vi ändå att J-O tillhör världseliten.

Trots att J-O endast spelat tre av årets nio tävlingar - förutom Österrike ut i andra omgången i Qatar och kvartsfinal i Kina - så ligger han ändå på sextonde plats sammanlagt.

Fem tävlingar återstår - bland dem den stora finalen i Eriksdalshallen 12-15 december - och Jan-Ove Waldner var väl i princip tänkt som mer än 50 procent av marknadsföringen inför denna final.

Stackars arrangörer

De 15 bästa plus ett wild card kommer att spela i Eriksdalshallen, och hade J-O inte varit bland de 15 så hade han varit garanterad plats som arrangörernas wild card.

Nu blir det inte så, och dagens verkligt stora förlorare är därmed arrangörerna av denna tävling när man, efter tjugo års tidigare fruktlöst kämpande under Mikael Appelgrens och Jan-Ove Waldners världsherravälde äntligen lyckats få en internationell stortävling till den svenska huvudstaden.

I dag spelar Jan-Ove Waldner pingis i Kalmar BTK, och det är den klubbens närmaste framtid som bekymrar honom mest.

Men karriären började i Spårvägen GoIF, i en liten källarlokal i Aspudden.

Det var i samma klubb som denna lördag gjorde en närmast ofattbar brottningsdubbel, VM-guld till både Jimmy Samuelsson och Ara Abrahamian.

Svenska VM-guld kommer på sin höjd två per tiotal år numera. Dubbla guld har vi inte upplevft sedan 1953 i Neapel, dår Olle Anderberg, Bertil Antonsson och Gustav Freij var i farten.

Men inte ens då fick vi uppleva någon så vacker bild som Jimmy Samuelssons glädjetårar på pallen i Moskva.

Bara så du vet det: ingen svensk idrott är större än brottning!

Facit kan utläsas ur antalet OS-medaljer: 1) brottning 81, 2) friidrott 79, 3) skidsport 66.

Eller i antalet OS-guld: 1) brottning 28, 2) skidsport 25, 3) ridsport 17.

Grattis, Jimmy! Grattis, Ara! Krya på dej, J-O!

Lasse Sandlin