Skulle satsa i Tyskland – inleddes med hennes livs värsta mardröm

Publicerad 2021-10-16

HILLERÖD. När röda strålar från automatvapens lasersikten spelade över väggar och golv där hon låg gömd svimmade boxningsstjärnan Maria Lindberg i dödsskräck.

Hon hade flyttat till Hamburg i februari 2014 för att få fart på en proffskarriär som blivit omöjlig då en hjärnblödning i en amatörlandskamp 1999 ofta stoppade henne från att få boxas.

Tysklandssatsningen inleddes med hennes livs värsta mardröm.

Fredagen 5 november boxas 44-åriga Maria Lindberg om WBA:s världsmästartitel i superweltervikt mot den 13 år yngre skotskan Hannah Rankin i London.

En osannolik kulmen på en osannolik karriär.

För att finansiera sin proffssatsning i Hamburg skulle Maria arbeta som instruktör på Hammerbrook Gym där hon också fick ett litet rum i källaren att bo i. Lägenhetsmarknaden i Hamburg är extrem med krångliga regler och skyhöga priser.

Hon hade bott i det trånga kyffet där dörren inte ens gick att stänga i bara några månader när mardrömmen blev verklighet.

– Jag låg och sov. Det var tidig morgon. Då hörde jag hur rutor krossades. Gatan där gymmet ligger händer ganska mycket på så det första jag tänkte var att någon krossade en bilruta på gatan.

– Men ljudet var högt och det lät väldigt nära. Jag öppnade ett litet källarfönster som man kan se upp i lokalen genom och fattade att det var ingången som är en dörr med rutor av glas som krossats. Jag tänkte vad fan är detta och gick från mitt rum i källaren upp halvvägs i trappan. Då hörde jag att det var en massa folk vid receptionen.

Skoltyskan räckte inte

Hon hörde röster men hennes skoltyska räckte inte till för att förstå allt vad de pratade om.

– Jag trodde ju då, eftersom jag visste vilka gymägarna var och i vilka miljöer som de rörde sig, att det var någon de hade en konflikt med som kom för att trasha hela gymmet.

– Jag springer ner i källaren, för jag måste bara ut därifrån. Tänkte att hittar de mig har de ihjäl mig. De bryr ju sig inte om vem jag är. Jag drog på mig kläder och plockade på mig en telefon och pengar.

Från källaren kunde hon via ett omklädningsrum ta sig ut i fastighetens garage.

– Men när jag kom till garaget insåg jag att fan, här kommer jag inte längre. Därför att utgången till garaget är precis bredvid ingången till gymmet. Går jag ut här nu träffar jag förmodligen de som bryter sig in.

– Shit, jag måste gömma mig, tänkte jag och kröp under en bil och la mig. När jag låg där hörde jag att de var nere i källaren. Från omklädningsrummen hördes hur metallskåpen slängdes hit och dit. De förstörde hela gymmet.

I en alltmer desperat situation ringde Maria från sitt gömställe till de tre gymägarna.

– Ingen svarade, men till slut var det en som ringde tillbaka till mig. Han fattade att jag såklart inte skulle ringa honom fyra på morgonen om det inte hade hänt något.

– Någon har brutit sig in på gymmet sa jag. Var är du? Frågade han. I garaget. Jag har gömt mig under en bil svarade jag. Ring polisen, sa han. Hur fan gör man det? Sa jag. Jag var ju helt ny där nere. Då sa han, stanna där du är. Jag kommer.

– Jag låg kvar och tänkte bara de inte kommer hit. Bara de inte hittar mig. Bara de ger sig härifrån. Då öppnades garageporten. Det var på vintern så det kom inte in mycket ljus eftersom det var tidigt på morgonen.

– Jag förstod fortfarande inte vad de pratade om på tyska och sen såg jag röda lasersikten från deras vapen. Jag vet faktiskt inte bestämt om jag då en kort stund svimmade av rädsla men jag tror det. Min tanke var att nu är det That´s it. Det var det…

– Jag hade ju gömt mig. Hittar de mig nu fimpar de mig och de hittade naturligtvis mig på en sekund.

”Slängde in mig i garagets betongvägg”

– När jag ligger under bilen skriker de till mig ligg kvar, det är polisen. Då skriker jag Thank God it´s the police, men tyska polisen är inte riktigt lika snäll som den svenska polisen. När jag fick komma fram tog de mig i ena armen och slängde med full kraft in mig i garagets betongvägg där jag fick ställa mig med benen och armarna isär.

Med vapen riktade mot sig fick Maria förklara vem hon var och varför hon flytt.

– De frågade ut mig om allt. Jag fick legitimera mig och jag kunde ju inte tillräckligt med tyska för att förklara rätt. Mina ben skakade. Jag var full av adrenalin och rädd. Då sa en polis till mig att du kan sluta skaka och jag bara … hur fan gör man det? Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

– Sen satte de på mig handfängsel och tog upp mig ur garaget. När vi gick sa de till mig att jag nog ville vända mig om och gå ut baklänges för där stod tv och fotografer på gatan som fått tips om tillslaget.

Fortfarande kan man nog hitta filmer på youtube där Maria förs bort av insatsstyrkan med händerna handbojade på ryggen.

– De tog in mig på gymmet och ställde tusen frågor som jag inte hade svar på. De fattade säkert direkt att jag inte hade någon aning om någonting. Så de skickade bara ut mig och sa att jag inte fick vara kvar på gymmet eftersom de skulle fortsätta att söka igenom det. Jag fick gå en lång promenad på morgonkvisten med mina skakiga ben.

Bodde kvar trots allt

Fortfarande vet Maria Lindberg inte vad tillslaget egentligen handlade om.

– De sa att de letade efter ett vapen som skulle ha blivit gömt i gymmet. Ett vapen som skulle ha använts i samband med något hot, om jag minns rätt. Men de hittade inget vapen så frågan är om det fanns ett eller om det var en ursäkt från polisen för att kunna storma in. Någon form av koppling fanns säkert, för de kan inte storma utan anledning. Utgår jag ifrån, även om jag inte vet hur det är i Tyskland.

Trots den otäcka starten har Maria Lindberg stannat i Hamburg i snart åtta år. Hon har byggt upp ett nytt liv där hon levt ut sin dröm med stora titelmatcher, framgångar och motgångar. Och hon bodde kvar i källaren där hon trodde att hennes liv skulle ta slut.

– Ett helt år. Hur fan klarade jag det?

Efter en kort flytt till ett kollektiv fick hon tag på en hyreslägenhet med förstahandskontrakt men nu ser hon slutet på boxningskarriären närma sig och en framtid hon helst delar mellan Malmö och Hamburg med basen i Sverige.

Fast först gäller det att ta den plötsliga chansen att kröna livsverket med att vinna hennes största titel någonsin.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln