Sven Fornling: ”Jag tänker göra en Mayweather”

Publicerad 2019-10-13

MALMÖ. Boxningsvärldsmästaren Sven Fornling är frisk efter sin stressfraktur och ska gå en ny stormatch. Men fortfarande är han bara i början i sin jakt på något mycket större.

– Jag tänker göra en Mayweather, säger Sven.

Bli den bäste av de bästa.

Sven blev överraskande IBO-världsmästare i lätt tungvikt 15 december 2018 när han vann på poäng över Karo Murat i Hamburg. Båda boxarna tillhör samma proffsstall, ECB.

Strax efter fick Fornling erbjudande om en stor VM-match gällande IBF-titeln i USA mot knockoutkungen Artur Beterbiev, som nu vunnit samtliga sina 14 proffsmatcher på knock.

Matchen blev inställd på grund av att träningsnarkomanen Fornling drabbades av en stressfraktur.

– Det finns inget roligare för mig än att träna. Får jag dessutom betalt för det är det toppen, säger Fornling.

Men du fick ju en överbelastningsskada.

– Ja, men jag tror framförallt att det var på grund av omväxlingen. Jag tog det lugnt länge efter matchen mot Murat. Det var en så jävla tuff match efter ett halvårs träningsläger. Resten av december och nästan hela januari gjorde jag så gott som ingenting.

– Sen gick det från noll till hundra. Match i USA i maj. Ganska snabba bud. Jag gick från två-tre pass i veckan till tolv ganska långa hårda pass i veckan. Samtidigt var det stressigt på jobb, jag jobbade fortfarande heltid då. Det tog hårt.

Sven Fornling med nyfödde sonen.

”Vet att jag kan slå en sån kille”

I dag ser han skadan som något positivt.

– Jag har lätt att hitta mening i sånt som händer. Efter Muratmatchen var jag ganska mätt. Jag behövde det här för att få tillbaka hungern. Beterbiev är en av de absolut bästa, en enorm puncher. Inte en match man ska ta om man mentalt ifrågasätter om man vill vara där eller inte. Man är väl så som människa. Man behöver bli påmind om vad det är man vill göra.

Jag som är utifrån kan resonera så här. Nu har du ett namn. Du har en titel. Ta risker och tjäna pengar!

– Så är det. Beterbiev var en lukrativ match med mycket pengar i. Jag och Carlos (Zuniga, Svens tränare) tittade igenom Beterbievs matcher innan jag tackade ja för att se hans bästa och sämsta stunder.

– Jag vet att jag kan slå en sån kille, men sen får man vara realistisk. Gör jag en Muratmatch, vilken är min bästa match hittills, kommer jag inte att slå honom. Jag måste lägga in en växel till. Jag vet att jag har det i mig, men förutsättningarna måste vara rätt.

Vad var fel mot Murat?

– Jag var för slarvig helt enkelt i den matchen. Gjorde för många misstag och bjöd in honom på ett sätt jag inte skulle ha gjort. Jag skulle ha varit mer disciplinerad i min boxning.

I slutronderna blev Sven jagad av Murat som satsade på en vinstgivande knockout utan att lyckas trots många träffar.

– Tolv ronder med så små handskar. Det är tufft. Jag tänkte direkt efter matchen att detta kan jag inte göra om för många gånger.

”Jag var den tuffaste jäveln”

I sin tidiga proffskarriär garderade Sven sig ofta med käken.

– Hade jag boxats likadant mot Murat hade jag blivit knockad så det hade visslat om det.

Förändringen i stil har kommit efter Svens enda förlust. När han 2016 i sin elfte proffsmatch knockades av ukrainaren Yevgeni Makhteienko. De fem efterföljande matcherna har Sven vunnit.

– Hela min drivkraft har förändrats. Jag växte in i sporten utan försvar. Jag kunde ta en smäll. Jag var den tuffaste jäveln. Min förebild var Arturo Gatti–Micky Wardmatcherna. Slå mig och jag slår tillbaka.

– Men jag är inte här för att skada någon och vill framförallt inte bli skadad själv. I dag blir jag mycket mer imponerad av Andre Ward och så klart Pretty Boy (ett av obesegrade Floyd Mayweather Jr:s smeknamn). Boxare som förr tråkade ut mig med ”sin jävla tråkiga stil” att gå och skydda sig hela tiden, men det de gör är mästerligt.

Sven Fornling förbereder sig inför matchen mot Dominic Bösel.

Matchen gäller IBO-titeln

Lördagen 16:e november möter Fornling tysken Dominic Bösel på dennes hemmaplan i Halle. Bösel har vunnit 29 av sina 30 proffsmatcher. Enda förlusten kom mot just Karo Murat som räddade sig från en poängförlust med en sen knockout i elfte ronden.

En VM-match som gäller Fornlings IBO-titel.

– Helt ärligt bryr jag mig inte mycket. Bältena spelar inte så stor roll. Jag vill möta de som är absolut bäst och när jag är färdig med min karriär vill jag ha slagit alla som folk säger är någonting. Sen är jag nöjd.

En väldigt hög målsättning.

– Klart att det är.

Med sin VM-titel ses Sven av de mer etablerade som ett lagom offer. Tillräckligt meriterad för att de kan sätta sina egna VM-titlar på spel, men inte tillräckligt bra för att bli ett hot.

– För två veckor sen fick jag erbjudande om att möta Dimitrij Bivol 16 oktober i Chicago för bra pengar. Fyra veckor till matchen. Bivol som är en av de absolut bästa. Jag tar inte en sån match med så kort förberedelsetid. Aldrig i livet.

– Steget upp till topp fem är stort. Bivol, Beterbiev, Oleksandr Gvozdyk, Sergeij Kovalev och Jesse Hart som gick upp där nu är lite på en annan nivå. Jag kan slå dem, det vet jag, men då behöver jag rutinen och tar hellre ett rätt stort steg ned dit där det också är ett getingbo med många inblandade. Matcher som jag vet att jag ska vinna.

Dominic Bösel räknas inte till den yppersta eliten.

– Han är ett stepp ner, men absolut inte ofarlig. Mycket handlar om en enda sak. Min magkänsla. Jag har sett Bösel. Han är en bra boxare men min magkänsla säger att jag kommer att slå honom. Då är det en bra match för mig. Dessutom en lukrativ match med rätt mycket pengar i. En stor match i Tyskland.

Rankingmässigt ligger Sven och Bösel ungefär lika på flera listor.

– Slår jag honom blir jag en superutmanare för alla.

Tagit tjänstledigt från jobbet

Att bli världsmästare var en dröm som slog in. Sen blev det inte som Sven hade trott det skulle bli.

– Allting är lite svårare nu för förr har jag alltid levt med drömmen om att ifall jag har en tuff dag på jobbet eller med frugan så löser sig allting bara jag blir världsmästare. Levt i bilden att om jag blir världsmästare blir det inga jobbiga dagar på jobbet för jag skulle inte behöva jobba. Sen blev jag världsmästare och saker är fortfarande jobbiga. Jag bråkar fortfarande med frugan ibland.

– Jag hade jättesvårt i början att tackla att det inte blev som jag hade trott. Jag är fortfarande dödlig och livet har både mening och inte mening i vissa saker. Det fanns ingen knapp jag tryckte på och blev evigt lycklig. Vändningen kom med skadan. Jag insåg att det inte var så mycket med att bli världsmästare som att kunna göra det man älskar, vilket i mitt fall är boxning.

– En vanlig vecka är jag antingen här och tränar med Carlos eller så är jag hemma med min fru, som ständigt skäller på mig. Här skäller Carlos på mig. Jag märker inte så mycket av att jag är världsmästare.

Du som är så snäll. Varför skäller de på dig?

– Jag är rätt så bra på att påminna min fru om att jag är världsmästare.

Att du som champ inte ska behöva hjälpa till så mycket …

– Exakt. Det blir lätt så.

Sven har tagit tjänstledigt från sitt jobb som revisor för att ge boxningen allt.

– Förlorar jag mot Bösel kommer jag att gå tillbaka till jobbet och känna hur det känns. Vinner jag vill jag inte börja jobba igen. Då vill jag till USA eller England och gå stora matcher. Det räknar jag med. Jag har alltid varit mer för England. Men det finns ingen annan plats jag vill boxas hellre på än i Sverige.

Vad vill ECB? Stallet har investerat i dig och vill väl få avkastning på det?

– Jag vet inte hur de resonerar. De är både för stora matcher i USA för mycket pengar och lokalt. Bösel var ett av få alternativ som både jag och Erol (Ceylan, ECB:s ägare) var överens om som en bra match för mig.

– Jag vet att Erol konstant underskattat mig. ECB har aldrig trott att jag skulle kunna komma dit där jag är i dag, men de behöver inte tro på mig. Jag tror på mig själv. Hade de trott på mig hade de inte satt upp mig mot Murat och så gick det som det gick.

Du litar inte på många inom boxningsbranschen?

– Absolut inte. Det är en av fördelarna med ECB. De är ganska crooky, men de sticker inte under stol med det. Många andra försöker verka seriösa och organiserade men så är de ändå småtjuvar i slutändan. Det är en smutsig jävla bransch byggd på skitsnack.

– Jag har min högra hand, min manager Christoffer Cederblad, honom litar jag på. Vi är tajta. Carlos, min tränare, litar jag såklart också på men utöver det är det bara magkänslan.

Fornling efter segern mot Murat.

”Chansen kommer kanske aldrig tillbaka”

Som proffsboxare i världsklass arbetar han egentligen max två gånger per år med matcher även om träningen naturligtvis också måste ses som en del av jobbet. Det innebär många timmars ledighet, vilket kan bli jobbigt för en aktiv person som Sven.

– Jag har skruvat ihop sju Ikea-hyllor. Klipper gräset två gånger om dagen … det är ett problem. Jag försöker ta det lugnt och mysa med familjen men jag blir snabbt rastlös och tänker mycket på vad jag skulle kunna göra vid sidan av boxningen.

– Jag har funderat på att börja jaga, men tiden jag har nu handlar kanske om två år innan jag blir tvungen att börja jobba igen så då vill jag lägga tiden jag får fri tack vare boxningen på familjen. Den chansen kommer kanske aldrig tillbaka igen.

– Sen tänker jag mycket på vad jag ska göra den dag då det tar slut. Hur ska man kunna fylla det tomrummet? Visst, jag kan tjäna snuskigt mycket med pengar och då behöver jag inte tänka på någonting, men om jag måste jobba en gång till i livet, vilket är mycket möjligt, så vad fan ska jag göra då? Jag vill inte bli boxningstränare. När jag släpper boxningen gör jag det. Jag vill inte bli en som går runt och pratar om hur bra det var på min tid.

– Hjälpa ungdomar? Jag har en del idéer om projekt som hade varit kul. Musik gillar jag. Lära mig att spela något instrument? Jag börjar alltid tänka så här men till sist blir det ingenting av det och så sticker jag och tränar i stället.

– Det är ett mål för att må bra även om det inte längre är den drivna, galna, besattheten utan mer att känna en glädje i att utvecklas. Skulle jag känna på träning att jag inte utvecklas längre, så, ja, då blev det hit men inte längre.

”Ser bara hans fula ansikte”

Sven och hans fru Tove fick nyligen sitt andra barn, en pojke som ska heta Frans. Tidigare har de dottern Belle, 1,5 år, ihop.

Att familjen växer påverkar satsningen inför nästa match, men kanske inte riktigt som man kan tro.

– När jag fick Belle var det fem veckor till match. På första sparringen efter födseln sprack båda ögonbrynen. Jag hade blåklockor under ögonen. Var helt sönderslagen och fick så mycket stryk att jag inte visste vad jag hette.

– Dels är det fysiologiskt att mannens testosteron går ned när man väntar barnet, dels blir det känslomässigt när man ser sin fru ligga och kämpa. Man blir lätt känslig och boxning är en sport där du inte kan vara känslig.

Därför kommer han snart att lämna sin nyfödde son för träningsläger i Tyskland och eventuellt England.

– Känslomässigt får man stänga av så mycket som möjligt. Det är så gulligt, underbart och fint med pojken, familjen är tipp topp, men nu är jag på väg in i min bubbla.

– Om sex-sju veckor är det klart. Då kan jag ägna mig åt att dricka julsnapsen och leka med barnen. Fram till dess ser jag bara Bösels fula ansikte framför mig. Han ser för jävlig ut med en riktig boxarnäsa som jag gissar att de inte fick rätt på i operationen. Den går åt ena hållet och sen svajar den över åt andra. En Elvis Presleyfrilla i nyllet. Jag får slå den rätt igen, säger Sven Fornling.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln