Förvånad om det inte blivit medalj
Uppdaterad 2016-08-20 | Publicerad 2016-08-19
Hoff: Visade att han var redo
En OS-final i hoppning är inte en final i 100 meter för herrar. Det är en helt öppen fråga.
Utom när det gällde Peder Fredricson.
Hade han inte tagit medalj hade jag blivit mycket förvånad.
Ingen av de tre på pallen var förtjänade sin medalj som han. Under tre tuffa kvalrundor och två ännu tuffare finalrundor rev hans häst All In inte ett hinder.
Det dröjde till första hindret i finalens omhoppning innan en bom darrade till en nervös sekund innan den la sig till ro igen i hållarna.
Det innebär att Peder Fredricson och All In hoppat mer än 70 språng utan en rivning. Det är de ensamma om i detta OS och i våra blågula hjärtan de stora vinnarna.
Hade reglerna varit samma som i EM, att felen från kvalen följer med in i finalen, hade det blivit guld. Nu var det inte så och Fredricson kunde inte slå Nick Skeltons vinnartid.
Själv är han besviken att det inte blev guld. Det är det han kom hit för.
Visade att han var redo
Vi som träffat honom på plats har sett det redan från det att han dök upp här på stadion i Deodoro för en första pressträff. Han har varit beslutsam, fokuserad och ganska korthuggen, på ett lovande sätt.
Han har sagt att han varit redo, och han har visat att han var det.
Jag vet inte hur de andra svenska ryttarna har förberett sig för detta OS, bara vilken minutiös förberedelse Peder Fredricson har haft på alla plan och vilken perfekt matchning av All in han gjort. Det känns skönt att det har lönat sig.
Marginalerna i hoppning är otroligt små. Det handlar om centimetrar i anridningen. Aningen för nära eller för långt ifrån i avsprånget och en bom kan falla eller en hov landa i vattengraven.
En njutning att se
Peder Fredricson klarade det finliret perfekt med sin All In under stark press, dag efter dag. Aldrig har hästen hoppat så här svåra banor tidigare, och aldrig har den varit så säker, avspänd och hundraprocent uppmärksam på sin ryttare.
De var en njutning att se.
Om det var spännande någon gång? Gosse, hela tiden och in i det sista.
För när något är så perfekt som det svenska silverparet var, väntar man bara på det första misstaget. Nu kom det aldrig, och det är grymt imponerande.
Om man nu inte räknar att det inte gick att rida ifatt Nick Skeltons tid i omhoppningen som ett misstag.
Jag gör det inte. Men Peder Fredricson själv gör det nog.