”För två år sen kom jag inte upp ur sängen”
Grete Ahlberg var nära att sluta efter att ha drabbats av depression och panikångest
Publicerad 2022-07-18
EUGENE. Grete Ahlberg har slagit igenom under VM.
Efter niondeplatsen i släggfinalen talar 24-åringen ut om den psykiska ohälsa som gjorde att hon helt avbröt sin idrottskarriär för bara två år sedan.
– Jag skrev jag till min tränare Mattias att jag mår inte bra, hej då. Hör inte inte av dig om du inte måste, säger hon i en öppenhjärtig intervju med Sportbladet.
Grete Ahlberg skulle inte ha varit på VM. Hon var inte bland de 32 bästa på rankningen, men när Kajsa Bergqvist fick förfrågan om att ta ut Ahlberg efter ett avhopp tog hon chansen och ringde hem till Sverige och väckte Hammarby-kastaren mitt i natten.
Resten är en liten svensk genombrottssaga. Ett högdramatiskt kval följdes upp av en final där svenskan gjorde sitt livs andra tävling över drömgränsen 70 meter och knep en niondeplats.
Efteråt var Grete Ahlberg stolt och reflekterande. När Sportbladet frågar henne om resan till den här platsen öppnar hon upp om en oerhört svår tid i livet som bara är två år bort.
– Det första jag tänker på nu är att det inte var självklart att jag skulle komma hit. För två år sedan avbröt jag min träning och skrev till Mattias (Jons) att ”jag mår inte bra, hej då. Hör inte inte av dig om du inte måste. Jag måste ha en paus”.
”Vaknade med panikångest varje dag”
En rad trauman på kort tid hade skickat ner Grete Ahlberg i ett mörkt hål. Hon försökte upprätthålla sin idrottsfasad och gå till träningen men i början av pandemin gick det inte längre.
– De som har mått dåligt och kämpat med psykisk ohälsa vet att till slut går det inte. Man stirrar in i en vägg och börjar grina. Jag vaknade upp med panikångest varje, varje, varje morgon jättetidigt och försökte bara hitta tillbaka till livet igen. Något bra kan verkligen börja så… men då trodde jag det var slutet.
Hur tog du dig ur det här svarta hålet?
– Jag har jätteprofessionell hjälp hemma och en omgivning som säger till mig att jag kan och att det jag känner är okej. Att jag är ledsen är okej, att jag mår dåligt är okej. När jag började tänka att det är okej att jag känner så här blev det så mycket lättare att ta sig upp igen.
Tog kastskorna efter fem minuter
Den sommaren återkom lusten till träning.
– Jag såg en tävling live i Sverige på skärm i juni 2020, en av de första under pandemin. Då tog det fem minuter innan jag tog kastskorna och stack till träningsarenan för första gången och tänkte att nu ska jag bara upp. Nu jäklar! Det blir så symboliskt.
Vägen upp gick snabbare än hon vågat tro. Både mänskligt och idrottsligt.
– När man tar ett beslut om vad man vill med livet och allt det här så blir det så självklart. Det är så motiverande. Prioriterar man sitt mående kan man komma nia på VM.
”Vill bestiga Mount Everest”
Nu kan hon tänka tillbaka på den tuffa tiden och hitta styrka, menar hon.
– När jag och mamma pratade efter kvalet sa hon ”tänk Grete, för två år sedan ville du inte kliva upp ur din säng”. Jag vill bara säga till alla som satsar på någonting att man inte måste födas till det här. Det gick rakt ner i botten för mig och jag ville bara bli en lycklig människa igen. Jag ändrade om mina tankar om idrottande och fann en helt annan drivkraft att satsa på idrott. Efter bara två år är jag här.
– Nu vill jag bestiga Mount Everest eller segla över Atlanten!