Bråkiga damfotbollsspelare visar vägen
Johanna Frändén nyhetsbrev vecka 12
Publicerad 2023-03-23
Det är ovanligt stökigt i ovanligt många damlandslag inför fotbolls-VM i sommar. Och kanske kan de återkommande protesterna lära kollegorna på herrsidan att det går att bråka med Fifa – och vinna.
Frågan är om en viss Herr V kan skänka lugn och ro för stunden.
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!
Det blåser styv kuling på flera håll inom damfotbollen med VM i Australien och Nya Zeeland bara fyra månader bort. Kanadas landslag gick ut i (en kortlivad) strejk tidigare i vår, efter att deras fotbollsförbund dragit in på deras budget 2023. Kanadas damer vann ju tyvärr OS 2021 och har en bra förhandlingsposition. Så bra att man alldeles nyligen tvingade fram en interimbudget-lösning på samma villkor som herrlandslagets kontrakt, inför sommarens mästerskap.
I Spanien fortsätter spelarstrejken med oförändrad kraft efter att 15 landslagsspelare i höstas krävde förändringar och förbättringar på ledarsidan inför VM i sommar. Om La Roja åker till Oceanien utan Jennifer Hermoso, Alexia Putellas, Irene Paredes och övriga tongivande bojkotterskor – och allt pekar på det just nu – är det förstås ett haveri för hela sporten.
I Frankrike har man däremot löst upp knutarna alldeles nyligen, efter att landslagstyngdarna Wendie Renard, Kadidiatou Diani och Marie-Antoinette Katoto i februari förklarade att man inte tänkte representera landslaget innan en rad förändringar var på plats (läs: innan förbundskapten Corinne Diacre fått foten). För ett par veckor sedan blev detta verklighet. Diacre fick lämna uppdraget och Les Bleues står för stunden utan förbundskapten, med sommarens VM-äventyr fyra månader bort. Men kanske löser det sig de närmaste dagarna. Allt fler uppgifter i Frankrike gör nämligen gällande att Hervé Renard är redo och peppad på att ta över landslaget. Han ska bara lämna Saudiarabien först. Renard, känd för sitt bländvita leende, ännu vitare skjortor och förmåga att ta halvdana afrikanska herrlandslag till nya höjder, ledde det saudiska herrlandslag som slog Argentina i första omgången av fotbolls-VM i vintras. Hans saudiska kontrakt sträcker sig fram till 2027.
Men om man ska tro Olympique Lyonnais ordförande och franska fotbollsförbundets ledamot Jean-Michel Aulas (det ska man en gång på två) så är en lösning nära.
Om detta finns några saker att säga. Låt den första vara: Franska damlandslaget skulle i så fall få sin hittills mest meriterade förbundskapten och bland de mest kända – och bildsköna? – i Europa. Om man nu med meriter räknar framgångar på herrsidan och det har vi ju en tendens att göra.
Och som en annan nyhetsbrevskrivare kärnfullt sammanfattade det på en privat tråd häromdagen: ”Saudi till kvinnerna. Herr V klarar d lätt.”. ”Kvinnerna” är Simon Bankska för ”kvinnorna” och ”Herr V” är vad vi brukar kalla Hervé Renard när vi pratar om honom, vilket är betydligt oftare än ni tror.
Hur som helst.
Det är förstås inte omöjligt att Herr V Renard får ett par frågor om sitt engagemang i Saudiarabien, ett land där kvinnor så sent som 2018 ännu inte fick vistas på idrottsarenor. Därefter har det å andra sidan gått ganska snabbt. I höstas startade Saudiarabien en damliga i fotboll och över 800 tjejer dök upp när man för första gången sökte spelare för att starta ett damlandslag.
Att Saudiarabien gör framstötar på damfotbollssidan ska dock inte bara betraktas som en jämställdhetsrevolution. Landet har under kronprins Mohammed bin Salman lanserat en rad till synes progressiva beslut inom idrottsområdet, samtidigt som han bland annat av allt att döma beordrat bensågsmordet av journalisten Jamal Khashoggi. Saudiarabien sitter redan på första parkett inom europeisk fotboll, med en rad supercuper som numer spelas på saudisk mark, samt förvärvandet av kronjuvelen Newcastle för två år sedan. Att man också ser good will-potential i damfotbollen ligger helt i marknadsekonomins riktning och ska inte förväxlas med feminism.
Let the ladies lead the way
Från Fifas håll gör man det mesta för att underlätta för Saudiarabiens intåg inom världsfotbollen, men tråkigt nog för Gianni Infantino finns det damfotbollsspelare som inte sitter i samma kupé. När en lång rad av sportens stora profiler, Vivianne Miedema och Alex Morgan för att nämna ett par, gnisslade, larmade och skrek ut sitt missnöje med att den saudiska turistbyrån skulle få sponsra sommarens fotbolls-VM, fick Fifa till slut bekänna färg. På kongressen i Kigali i Rwanda förra veckan bekräftade Infantino att något kontrakt med Saudiarabien inte kritats på.
Inte ens Fifa är med andra ord redo att organisera ett mästerskap där deras huvudsponsor blir föremål för öppen kritik.
Och vad lär vi oss av den här historien? Ja, kanske att också herrspelare någon gång emellanåt hade kunnat höja sina röster mot den flagranta sportswashing som pågår omkring dem för att få stopp på galenskapen. Att bara för att Zlatan Ibrahimovic med familj får ett fint emottagande i Qatar betyder det inte att alla har det bra där. Let the ladies lead the way.
Den här veckan läser jag bara den nya IPCC-rapporten och undrar hur länge man ska behöva vänta på en medborgerlig revolution mot en politik som leder oss rakt in i helvetets gap. Jag känner att längtan börjar bli lå-å-ång.
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!