Wennerholm: Blev nästan lika svart som himmelen
Uppdaterad 2022-08-16 | Publicerad 2022-08-15
MÜNCHEN. EM i München är igång och jag vet att förbundskapten Kajsa Bergqvist hade hoppats på lite stolpe in efter misslyckandet i Eugene.
Men den här första dagen blev nästan lika svart som himlen under kvällstimmarna.
Den inledande maran blev en mardröm, Sarah Lahti blev varvad på 10 000 meter och i övrigt blev det mest stolpe ut.
Det var bara ett suveränt kvalhopp av Thobias Montler i längd som jag skriver in bland de riktigt stora resultaten.
Montler var den enda att passera åtta meter och även kvalgränsen 8,05 i kvalet.
Storfavoriten Miltiadis Tentoglou från Grekland stannade på 7,94, men kommer naturligtvis vara en helt annan hoppare i finalen.
Men Montler har en jättechans att ta medalj på tisdagskvällen.
PLUS: Wennerholm listar Sveriges medaljchanser i EM
Ja, jag blir förvånad om han inte gör det.
Men i övrigt var det få svenskar som höjde sig den här första dagen.
Tiokamparen Marcus Nilsson hade en väldigt stark förstadag och ligger nia.
Jag skriver även in Henrik Larsson på 100 meter på pluskontot med en semifinalplats.
Och Jesper Hellström i tresteg tog sig till final som tolfte och siste man, men på blygsamma 16,07.
Men Sveriges enda medaljhopp Fanny Roos blev fyra i kulfinalen och var nästan metern från sitt nysatta svenska rekord på 19,42. Unga Axelina Johansson var sjua med en stöt på 18,04 vilket är klart godkänt.
Men Lisa Gunnarsson var chanslös i stavkvalet med sin onda rygg och Vanessa Kamga var sist av samtliga 25 startade i diskus ett kast på 51,66 - nästan nio meter sämre än hennes nysatta personrekord vid SM i Norrköping för en dryg vecka sedan.
Samuel Pihlström var hade inte en chans i försöken på 1500 meter och Sarah Lahti avslutade den här första kvällen med att bli trettonde tjej på 10 000 meter.
Ett lopp där brittiskan Eilish McColgan i vanlig ordning tog täten och drog på i ett tempo där få hängde med och där Lahti blev avhängd tidigt. Hon hann bli varvad av ett helt koppel av tjejer, där turkiskan Yasmine Can vann till slut.
Men det var kanske bara bra att det började lite halvknackigt.
Det kan bara bli bättre.
Förhoppningsvis.
OOO
EM i München v/s VM i Eugene?
Det var utklassning direkt första VM-dagen.
Redan till förmiddagspasser kom det 15 500 åskådare - fler än vad som gick in på VM-arenan Hayward Field.
Bara kön till biljettinsläppet var en kilometer lång.
Nu var inte jättekön det någon positiv effekt av det stora intresset kring första dagens tävlingar.
Inte ens arrangörerna hade räknat med den här anstormningen och många vände och gick hem, då de inte kom fram till biljettluckorna i tid.
Men det är härligt att vara på ett mästerskap värt namnet och inte hamna på ett ställe, där VM hamnat enbart av politiska och marknadsmässiga skäl.
Friidrott i USA är en lilleputt.
I Tyskland är det lika stort som hemma i Sverige, där både VM 1995 och EM 2006 blev till publikfester i Göteborg.
Nu fick tyskarna en perfekt start med guld på herrarnas maraton och ett lagguld i damernas.
Det var bra för intresset, efter tyskarnas usla VM-facit.
Det var en härlig stämning även på kvällspasset där det var uppskattningsvis 20 000 på plats.
Det blir ändå glest på en arena som Olympistadion, som normalt rymmer 70 000.
Men ljudkulissen som mötte idrottarna var enorm.
Jag gillar det.
Det är så det ska vara på ett mästerskap.
En folkfest.
Och då är det bara början.
Framför allt för svensk del där EM avslutas med en superhelg med diskusfinalen på fredag med Daniel Ståhl och Simon Pettersson och så sen lördagsunderhållning med Mondo Duplantis.
OOO
Men redan på tisdagen väntar längdkval med Khaddi Sagnia och framför allt en final på 5000 meter med Andreas Almgren.
Jag hoppas han inte snubblar i duschen, eller stukar foten på väg till frukosten timmarna innan start, för gudarna ska veta att det inte vore någon överraskning i så fall för otursförföljde Almgren.
Men står han på startlinjen kan han bli en sensation.
Det är i alla fall vad jag hoppas och tror.