Som avsnitt av ”Antikrundan”

Uppdaterad 2015-03-25 | Publicerad 2015-02-18

Evolve lever aldrig riktigt upp till reklamen

FPS Jakten på det perfekta multiplayerspelet började i en hög med stinkande lik.

Inte helt sällan mynnade kampanjerna i Turtle Rocks hyllade co-op-shooter ”Left 4 dead” ut i att alla överlevare tvingades slåss mot ett stort ai-monster som med enkelhet körde över en om man inte samarbetade.

Distinkt spelstil

I ”Evolve” har de där striderna mellan en grupp människor och en enorm best dragits ut till ett helt spel.

Här tillsätts alla roller av spelarna själva. Å ena sidan har vi de högteknologiskt utrustade jägarna – 12 spelbara karaktärer med varsin unik arsenal och lika distinkt spelstil. Å andra de tre monstren: skräckinjagande kaijus i storlek medium, allihop med förmågan att på några sekunder fucka upp intet ont anande jägare som kommit bort från gruppens trygga famn.

I teorin bäddar det för just den sortens asymmetriska, böljande multiplayermatcher som utgjort huvudargumentet för att du ska spela ”Evolve” i utgivaren 2K Games myckna reklamarbete.

I praktiken lever det dock aldrig riktigt upp det till det där.

Som avsnitt av ”Antikrundan”

Enorma kartor som sträcker sig så långt ögat kan nå, en myriad av uppfinningsrika vapen och fällor, grafisk flärd som på riktigt känns värdig den nya generationens konsoler: det spelar ingen roll vad utvecklarna häller över en. ”Evolve” förvandlas ändå snabbt från en exotisk nymodighet till att gå lika mycket på rutin som ett avsnitt av ”Antikrundan”.

De två huvudsakliga spellägena – de kvartslånga jakterna i Hunt, respektive den nästan utmattande långa onlinekampanjen Evacuation – får trots det nästan oändliga antalet möjliga kombinationer av jägare, monster, banor och giftiga miljöfaktorer slut på idéer i en rasande takt. När man väl lärt sig hantera de olika spelarklassernas mmo-minnande roller – skadegörare, helare, spårare, beskyddare och inte minst boss – reduceras allt till en förutsägbar formel: hittas monstret genast vinner jägarna, lyckas det undkomma tillräckligt länge för att äta upp sig till köttiga ”fas 3” är de istället chanslösa.

Är ok

Två plus är dock inte synonymt med en upplevelse som enbart kommer att tråka ut dig. Två plus är okej, och det är just vad ”Evolve” är. Godkänd multiplayer-underhållning som – när de perfekta förutsättningarna finns där och ett tätt sammansvetsat jaktlag sätter av efter en exceptionellt duktig monsterspelare – lever upp.

Men mest ihållande är ändå känslan av att det hajpade fyra mot en-konceptet inte erbjuder tillräckligt mycket variation eller hållbarhet för att jag ska kunna se framför mig hur jag spelar ”Evolve” med samma nyfikenhet om några månader. Eller, ärligt talat, ens ett par dagar.

Jag tvingas därför konstatera att jakten på det perfekta multiplayerspelet resulterat i bitvis ganska habil onlineaction, som till ytan lyckas med nästan allt.

Utom konststycket att fånga mig.

Jakob Svärd