”Forza Horizon 5" forcerar upp ribban för alla bilspel
Publicerad 2021-11-04
Vi behöver inte krångla till det här.
”Forza Horizon 5" är ett av de bästa bilspel som någonsin har gjorts.
Ett flygplan kör över det mexikanska landskapet. I den finns en Ford Bronco. Och i den sitter jag.
Den här kvällen är jag rätt trött. Tänker att jag ska prova på Forza kanske en halvtimme för att sedan sova tidigt och fortsätta dagen efter.
Men så fort bilen slungats ut från flygplanet och hjulen slår i marken är jag hooked. Sömn kan vänta. Mästerverk som dessa kommer inte ofta.
Över 500 bilar
Allt är bra med det här spelet. Varenda detalj.
Den öppna världen är en fröjd att utforska. Från kringelikrok-vägar längs en bergig kust och vulkanbestigningar, till sandstormsdrabbade öknar och terränger genom djungeln. Det är galet snyggt. En stor skillnad mot 4:an.
Hänförd av rikedomarna. Upprymd av upplevelserna.
Kartan, förstås med råge den största i hittills, är fylld till brädden med aktiviteter. Tävlingarna, själva racen, är i sig själva enormt varierande. Inte bara med tanke på miljöombytena eller det faktum att det strösslas med så många action-inslag att det ibland känns som en Bond-film.
Lägg där till funktionen som ger oss spelare möjlighet att skapa våra egna event. Den är briljant utformad och det känns som att det kommer krylla av dessa event så fort spelet släppts för allmänheten.
Sedan finns det ju över 500 bilar att börja samla på – varav bland annat sex Koenigsegg och tre Volvos, hihi. Ni förstår säkert själva hur annorlunda de beter sig på banan. Men vänta bara...
Nirvana för en bilnörd
Jag börjar ärligt talat skratta när jag inser hur mycket jag kan justera bilen. För en bilnörd är det här Nirvana. Men även för en hobbyentusiast som tittar på ”Top Gear” då och då är det en fröjd att pilla lite på fjädringen eller motorns varvtal mellan växlingarna för att försöka optimera utfallet.
Själva ljudbilden i sig får mig att spinna som en katt av välbehag. Och i lurarna hör jag hur motorns ljud förändrats till följd av de justeringar jag gjort. Alltså wow.
”Forza Horizon 5” har alltså i princip allt som fått mig att älska ”Gran Turismo” genom åren. Samtidigt tar det mig känslomässigt tillbaka till tiden av ”Need for speed underground 2”. Det kvittar om eventet jag ska till är på totalt andra sidan kartan. Jag vill inte ha ”fast travel”-funktionen, jag kör hellre dit.
Och på vägen dit hinner jag distraheras ett antal gånger för att förstöra XP-skyltar, krossa en fartbarriär eller helt sonika hoppa så långt jag kan utför ett bergsstup.
Oslagbar spelkänsla
Ja, oj. Vilket äventyr det är. Varje gång jag får eller köper en ny bil, eller vinner någon tävling och samlar på mig ”accolades” är det en belönande känsla. Jag vill bara ha mer. Gotta catch ’em all.
Spelkänslan är bland de bästa, om inte den bästa, jag någonsin upplevt i ett bilspel. Grafiken, ljuden, responsen i svängarna, abs-bromsarnas tugg, vibrationen i kontrollen när jag accelererar iväg... Alla dessa komponenter gifter sig med varandra på ett sätt som helt enkelt bara får mig att må bra.
Bara det faktum att ”Forza Horizon 5” finns med på Game Pass från dag ett är egentligen galet. Den redan grymt prisvärda prenumerationstjänsten har fått ett nytt flaggskepp. Ett nytt moderskepp.