Söderling: Sökte på sätt att begå självmord

På toppen av sin karriär var han bland de bästa i världstennisen. Men allt fick ett abrupt slut för Robin Söderling när den psykiska ohälsan tog över.

Vägen tillbaka till ett normalt liv var lång, berättar den forna världsfyran i "Sommar i P1"

– Jag fick panikångest för minsta lilla rörelse eller ljud.

I Båstad 2011 dominerade Robin Söderling Swedish Open. Han krossade allt motstånd och körde över världssexan David Ferrer i finalen.

– Jag jämnade allt med marken, mig själv också, berättar Robin Söderling i programmet.

Vinsten blev hans sista professionella match. Han beskriver hur han kort därpå, på vägen hem till Monte Carlo, faller ned i en "bottenlös svart avgrund utan syre".

– Några timmar tidigare har jag presterat mitt livs bästa tennis, dessutom på hemmaplan. Men det var tydligen bara en dödsryckning.

Ökad press

Tennisen hade varit hela hans liv, men under 2010, då han stod på toppen av sin karriär, hade en okänd ångest börjat smyga sig på. Med framgången ökade pressen, berättar Robin Söderling i "Sommar".

– Det fanns bara tre spelare som det knappt var okej att förlora mot. Resten skulle jag bara slå. Annars var det dåligt, då var man misslyckad, en förlorare.

Hemma i Monte Carlo efter den där sista matchen i Båstad var han fullständigt slut.

– Jag var så utmattad att jag inte kunde gå i trappor. Jag fick ta en vilopaus de tio metrarna på väg till toaletten. Inget i mina fysiska värden kunde förklara min kraftlöshet, hela jag var ett mysterium.

Till slut blev det för mycket. Hjärnan körde slut på kroppen, och 2011 konstaterade läkaren att han hade fått körtelfeber. Det var det som till sist fick det att ta stopp.

– Mitt immunförsvar var så nedtränat att kroppen hade lagt av när jag fick körtelfeber.

Sex och ett halvt år

Efter pausen 2011 kom han aldrig tillbaka till proffstennisen. 2015 meddelade han vid 31 års ålder att karriären var slut. Han hade då insett att det krävdes ett riktigt steg bort från tennisen för att bli frisk. Det tog sex och ett halvt år att bli återställd psykiskt, berättar Robin Söderling.

Men vägen dit var svår.

– Vid ett tillfälle, då jag var mer sansad än normalt, upptäckte jag i min sökhistorik att jag hade googlat på olika tillvägagångssätt för att begå självmord. Minns inte ens att jag tänkt tanken, men tydligen hade jag varit där och vänt. Jag hade aldrig någonsin velat dö, men allt var bättre än detta liv som var en skenande färd ner i ett ändlöst, brinnande inferno.

Ohälsa inom elitidrotten

Elitidrott är i den yttersta toppen en ren ångesthantering, säger Söderling.

– Jag har pratat med många spelare som slutat tvärt och skyllt på skada, men sedan berättat att de inte orkade längre, den mentala stressen knäckte dem, och det skäms man för.

Nu har han "kommit ikapp samtiden", och hunnit lära sig något som inte handlar enbart om tennis. Förstått att det finns också annat i livet.

– Vi hör sällan om den psykiska ohälsan i den yttersta världseliten. Därför ville jag berätta detta i dag. Alla ni som ger er in i idrotten, och era föräldrar, kör hårt och ta det lugnt. Idrotta och dröm gärna. Om du lyckas – behåll perspektivet. Och skaffa dig ett liv, som jag har gjort först nu.