När kvinnorna slutade söka sjukvård: ”Omgivna av taggtråd”
Publicerad 2022-06-21
Mer än 11 år har gått sedan kriget i Syrien inleddes.
Fortfarande är många flyktingar fast i grannländerna i stora läger.
– Det ligger mitt ute i öknen. De har inte tillgång till någon form av aktiviteter och den sanitära situationen är svår, säger barnmorskan Lara som arbetar i lägret.
Familjerna bor i vad som ser ut att vara små vita boxar av metall på 16 kvadratmeter. Området är omgivet av stängsel försett med taggtråd och utanför patrullerar jordansk polis eftersom flyktingarna inte får lämna lägret utan särskilt tillstånd. Det var under 2014 som Azraq stod klart – redo att ta emot upp till 130 000 flyktingar. I dag bor knappt 40 000 människor där. En av dem är Amani, 32.
– Jag flydde från Dara i Syren tillsammans med min man och våra barn och har bott i Azraq i sex år, berättar hon.
Livet i flyktinglägret beskrivs som en vänteplats, men där det är oklart vad de väntar på. Priserna för att bo och leva utanför flyktinglägret är så höga att få familjer har möjlighet till det. Några av flyktingarna i arbetsför ålder har tillstånd att arbeta utanför lägret, men det är svårt att hitta arbete och att ta sig in till staden Amman.
”Mitt ute i öknen”
Amani berättar att hennes man har arbetat några månader, men att han har haft svårt att hitta jobb på grund av en skadad hand.
– Jag själv kan inte jobba eftersom jag behöver ta hand om våra barn, det finns ingen barnomsorg. Jag måste dessutom sköta allt tungt arbete i hushållet som att bära hem vatten och mat eftersom min man är skadad, berättar hon.
Amanis familj och de andra flyktingarna i lägret är helt beroende av hjälp från hjälporganisationer för att överleva. En av hjälparbetarna är barnmorskan Lara.
– Azraq ligger mitt ute i öknen utan någonting i närheten så de som bor här är väldigt isolerade. De har inte tillgång till aktiviteter och levnadsförhållandena är svåra med brist på bra sanitära möjligheter, berättar Lara.
Hon pendlar själv till flyktinglägret från Amman fem dagar i veckan sedan år 2016. Hon har fått flera jobberbjudanden som barnmorska på sjukhus inne i Amman, men vill fortsätta att arbeta i lägret. Hon beskriver det som sitt kall.
– Jag vill göra det jag kan för att hjälpa människorna här, det är mitt uppdrag, säger hon.
Lara är en av sju barnmorskor som arbetar i Azraq. Tillsammans ansvarar de för tre kliniker där de arbetar med mödravård, vård av spädbarn och rådgivning kring familjeplanering.
Slutade att söka hjälp
För några år sedan upplevde Lara och hennes kollegor att allt färre kvinnor sökte hjälp på klinikerna. Hon valde därför att åka ut till plåthusen som människorna bor i.
– Kvinnorna berättade att de inte sökte hjälp när de behövde eftersom de inte ville lämna sina barn själva i lägret. För många var det dessutom en lång och svår väg att ta sig till kliniken som gravid eller nyförlöst. Det finns inte transporter, säger Lara.
Många av kvinnorna bor i plåttält flera kilometer bort. Därför bestämde hon sig för att starta upp en mobil verksamhet där hon besökte kvinnor i behov av vård i deras hem. En vanlig arbetsdag hinner hon träffa 35 patienter. Många av dem är kvinnor och små barn som de vet är i behov av vård och uppföljning men som inte söker det. Exemplen Lara ger är många.
– En gravid kvinna hade fått hjälp med akut kejsarsnitt men sedan skrivits ut till sin bostad i flyktinglägret där det inte finns rinnande vatten, vilket gjorde att ärret blir infekterat.
Har aldrig ett ett träd
De tusentals barn som genom åren fötts i flyktinglägret i Azraq har aldrig sett hur ett träd ser ut, eller sett något djur. Det de har sett är de vita plåtskjulen uppställda i prydliga rader ute i öknen.
– Vi har bott i flyktinglägret i sex år nu och livet är inte enkelt alls. Det finns ingenting att göra, förutom arbetet att bära hem vatten och mat. Jag har en lång väg att gå så det tar tid, säger Amani.
Hon är en av många som fått hjälp av barnmorskan Lara.
– För mig betydde hennes hjälp oerhört mycket efter förlossningen. Jag ville inte gå den långa vägen till kliniken och lämna mina barn ensamma hemma, de skrek efter mig. Det är fantastiskt att få möjlighet till hjälp hemma. Lara har gjort uppföljningar och gett rådgivning kring egenvård och familjeplanering.
Framåt drömmer barnmorskan Lara om möjlighet att erbjuda mammorna mer stöd. Hon beskriver att hon skulle vilja skapa en verksamhet liknande öppen förskola dit föräldrar kan ta med sina barn. Eller erbjuda barnpassning bredvid kliniken, så att fler mammor söker hjälp.
– Det är så mycket jag skulle vilja göra och som jag hoppas på framåt. För människorna, framför allt barnen, behöver hopp, säger Lara.
