De lipariska öarna

Uppdaterad 2017-07-28 | Publicerad 2003-04-13

Ligg lågt bland lera och lava

Från Lipari kan man åka på utflykter till de andra öarna - till exempel lerbad på ön Vulcano.

För sisådär en miljon år sedan startade en vulkanisk aktivitet på havsbottnen i Medelhavet utanför Siciliens norra kust. Där ligger i dag de sju lipariska öarna, även kallade de eoliska öarna. Fynd tyder på att människan kom hit för cirka 5 000 år sedan, intresserade av den vulkaniska glassorten obsidian som fortfarande finns på Lipari.

Till de lipariska öarna åker man för att koppla av, vandra, äta gott och njuta av havet och solen.

Havet är djupt, varmt och kristallklart vilket gör det perfekt för dykning och snorkling. Ur havet kommer också en stor del av den lokala gastronomins läckerheter. Skaldjur, bläckfisk och svärdfisk hör till specialiteterna. Till det serveras gärna ett välkylt lite kryddigt lokalt vitt vin, kanske från Salina.

Lipari – drick det lokala malvasia-vinet

Lipari är den största ön i ögruppen och har cirka 12 000 bofasta.

Centrumet rör sig kring slottet, dess fort och de två hamnarna Marina Corta och Marina Lunga på vardera sida. I den gamla stadskärnan innanför fortet finns en arkeologisk park och ett museum med samlade historiska föremål från öarna.

Förutom byn Lipari, som ligger intill hamnen Marina Corta, finns fyra byar på ön: Canneto, Acquacalda, Quattropiani och Piano Conte. Acquacalda (som betyder varmt vatten), har fått sitt namn från de heta källorna på den här platsen ute i havet. Öns ekonomiska blomstring började med materialen pimpsten och obsidian – en grönsvart, vulkanisk glassort. Av obsidian tillverkades redskap innan man upptäckte metall. Nu används den till smycken. Pimpsten exporteras än i dag.

En annan lokal specialitet är malvasia-vinet och kapris.

Från hamnen Marina Corta på Lipari kan man göra båtutflykter till de andra öarna.

(Turistinformationen: På Corso Vittorio Emanuele, 202. & +39 090-988 00 95.)

Salina – här spelades ”Il Postino” in

Salina är mest känd för sitt växt- och djurliv. Ön har mer än 400 olika växter och stora delar av naturen är helt orörd. Dykningen är också bra.

På grund av sina två uppstickande bergstoppar kallades Salina ”Tvillingön” av grekerna. I dag är ön skämtsamt omdöpt till ”Sophia Loren-ön”.

Namnet Salina härstammar från saltsjön i Punta Lingua. Här utvanns havssalt som lokalbefolkningen använde till att konservera kapris och fisk. Nu är sjön liten och drar mest till sig silverhägrar under deras årliga flytt från Afrika. Utmed bergsslänterna odlas druvorna som används för att producera det lokala Malvasia-vinet. Vinodlandet och den blommande vegetationen på ön är möjlig tack vare att Salina har egna källor med färskvatten. Till de andra öarna måste färskvatten fraktas.

Huvudby på ön är Santa Marina Salina. Malfa och Leni är två av de mindre byarna.

I filmkretsar är ön känd för att ha varit inspelningsplats till ”Il Postino”. Har du sett filmen kanske du känner igen stranden Pollerea.

Vulcano – bli frisk och vacker i lerbaden

Vulcano är den av de eoliska öarna som ligger närmast Siciliens kust.

Ön är framför allt känd för sina termiska källor. Svavelångor och hett bubblande vatten från jordens inre har här skapat en stor lerpöl. Ett halvtimmesdopp i gyttjan varje dag under två veckor lär vara rena föryngringskuren för huden och är även bra mot reumatism.

Efter lerbadet tar man sig ett ”champagnedopp” i havet precis bredvid. Underjordiska källor vid strandkanten får havet att bubbla som champagne. Förbi lerbadet och rakt fram på samma väg kommer man till stranden med den svarta glittrande lavasanden.

I den lilla byn finns butiker, restauranger och stånd som erbjuder båtturer till de intilliggande öarna. Håller man till vänster i hamnen finns det en väg som leder upp till öns vulkan. Det tar omkring en timme att gå upp.

Bland cineaster är ön känd för att den italienska skådespelerskan Anna Magnani spelade in en kopia av Roberto Rossellinis film ”Stromboli” här. Hon hade blivit utkonkurrerad om huvudrollen av Ingrid Bergman vilket hon inte kunde tolerera. Hon mutade då en fiskare för att åka över till grannön och spionera på handlingen under filminspelningen och gjorde sedan sin egen version, ”Vulcano”.

( Turistinfo sommartid: & +39 090-9852028.)

Stromboli – klassisk Bergman-mark

På Stromboli ligger en av världens minsta hamnar, Pertruso. Bara en båt i taget kan passera i hamninloppet vilket innebär att Strombolis invånare är fullständigt isolerade när sjön är hög.

Ett välkommet tillskott ökade nyligen öns befolkning till 31. De flesta av dem bor i den lilla byn Ginostra. Här är det bara fönsterluckor och trappor som får vara annat än vita. Husen har inga nummer utan man refererar exempelvis till ”huset med den blå trappan”.

Ett av husen tillhör Isabella Rossellini. Hennes mamma, Ingrid Bergman, spelade här på 50-talet in filmen med samma namn som ön. Det hus Ingrid Bergman bodde i under inspelningen finns att se med en minnestavla intill. Vad Stromboli annars är mest känt för är sin vulkan.

Den är mest aktiv i Medelhavet och den andra största i Europa efter Etna. Stromboli har flera öppningar ur vilka det varje kvart kastas glödande lava. Att ta en kvällstur med båt för att se den glödande lavan mot natthimlen är oförglömligt. Vid en av kratrarna finns en utsiktsplats på cirka 900 meters höjd. Vandring hit utgår från San Vincenzo, kräver guide, bra vandringsskor och tar 3–4 timmar. 190–240 kronor.

En annan populär utflykt är att ta båten till den lilla ön Strombolicchio.

( Turistinfo sommartid: & +39 090-986285.)

Filicudi – här får du lugn och ro

Filicudi har få bofasta och bara två små byar: Filicudi Porto och Pecorini a Mare. Om man är ute efter det stora lugnet är det här den ideala semesterön.

Den enda användbara vägen på ön är en mulåsnestig. Här kan inga bilar köra utan man är hänvisad till cykel. Följer man stigen som korsar hela ön når man den högsta toppen där man kan njuta av utsikten.

Filicudi är den klippigaste av de eoliska öarna. Geologerna tror att det beror på att här har funnits inte mindre än sex kratrar, varav tre i dag bildar öns bergstoppar. Ön har också många djupa grottor som Grotto del Bue Marino, känd för sina ljusreflektioner och de ljudfenomen som uppstår inne i grottan.

En annan av naturens fascinerande skapelser är Faraglione della Canna – en cirka 80 meter hög obeliskliknande klippformation ute i havet intill ön. Här kan man ibland få syn på fiskare som fångar tvättsvamp.

På ön har man funnit lämningar från bronsåldern. Här finns den förhistoriska byn Capo Graziano och Piano Porto med ruiner från en hel by med runda hyddor.

Alicudi – bo i privata hem

Längst västerut i ö-gruppen finner man Filicudis systerö, Alicudi. Öns form antar en kon och på dess spets, Montagnola, ligger ett litet fort där kvinnorna lämnades att gömma sig när pirater slog till mot ön.

I dag är ön en stillsam plats, där man kan ta del av det enkla liv invånarna alltid fört på ön, till följd av både dess härjade historia och det otillgängliga landskapet. Naturen karaktäriseras av ljung vilken täcker ön om våren och bildar ett rosa täcke.

San Bartolo-kyrkan är i princip den enda viktiga byggnaden från förr på ön. Gör även en utflykt till punkten Filo dell’Arpa 675 meter över havet, eller en båttur runt ön med stopp vid klippan Scoglio della Galera. Intill land finns små stränder som skiljs åt av rödsvarta klippblock.

Det finns inga hotell på ön utan man är hänvisad till privata hem.

Panarea – fin chans till bad och snorkling

Trots sin lilla yta kan Panarea skryta med att förmodligen ha varit den först bebodda ön. Redan år 1500 f.Kr tror man att det bodde människor här. Under flera århundraden hindrade sedan pirater jordbrukare från att slå sig till ro på ön. I de små vikarna var det lätt att lägga till och plundra öns invånare.

Nu förknippas ön med ”elitturism” – den besöks av såväl filmstjärnor som kungligheter.

Huvudbyn heter Contrada San Pietro, de två lite mindre Dittella och Drauto. I Punta Calcara finns ett centrum för de sprickor på ön där het gas och ånga läcker ut. Här kan jorden blir så varm som 100 grader.

På andra änden av ön kan man via stranden San Pietro nå en by från bronsåldern. Promenaden dit tar cirka en timme.

Utanför ön finns klippöar där det är populärt att snorkla. Missa inte heller ett dopp i viken Cala Junco, en naturlig swimmingpool med turkosblått vatten som anses vara den vackraste platsen på Panarea.

Se till att boka något av de få hotellen minst fyra månader i förväg.

Heidi Rovén (resa@aftonbladet.se)

Följ ämnen i artikeln