”Kan en tjej bli professor?”
Publicerad 2014-10-07
Gensvaret på den enkla frågan blev större än någon anat
Amanda Navas, 7, trodde inte att tjejer kunde bli professorer. Nu är hon motbevisad. De senaste veckorna har vykort från kvinnliga professorer i hela landet droppat ner i familjens brevlåda.
Det började efter en sagostund där mamma Nadia Dala läste ”Coola katter kollar varför saker rör sig” för sin dotter. I boken var det en man som uppfann saker. Han förklarade också varför en kula faller neråt om du släpper den.
Amanda tyckte att professorns jobb lät spännande, men var lite besviken eftersom hon trodde att bara killar kunde ha ett sådant jobb. Du hör väl på ordet att bara killar kan ha det jobbet, sa Amanda till sin mamma.
'Professor' låter som ett killnamn
– Professor låter lite som ett killnamn och på film brukar det bara vara killar som är professorer, berättar Amanda.
Nadia förklarade att tjejer visst kunde vara professorer, men samtalet väckte ändå funderingar hos henne och hon la ut dotterns reflektion som en statusuppdatering på Facebook.
Hennes vän Karolin Kalle Röcklinger läste inlägget och efterlyste i sin tur kvinnliga professorer. Sedan tog det fart. Inlägget spred sig och Amandas tes motbevisades – flera gånger om.
Strid ström av svar
Efter några dagar droppade det nämligen in vykort och brev från kvinnliga professorer inom olika ämnen. Bland annat från Joanna Rubin Dranger, professor i illustration, Olga Botner, professor i experimentell elementarpartikelfysik, Åsa Wikfors, professor i filosofi och Lena Lennerhed, professor i idéhistoria. Alla berättade de om sina jobb.
– Jag blev överraskad och glad när jag fick breven. Det var roligt att få veta vad professorerna jobbade med. En jobbade med rymden och en annan med historia, berättar Amanda som ändå tyckte det roligaste var att få reda på att en tjej också kan bli professor.
”Verkar roligt”
Egentligen vill hon bli sångerska, men även en professorstitel lockar.
– Det verkar roligt för de vet massor av saker och det är roligt att åka till platser och ta reda på nya saker, säger Amanda.
Tillsammans med sin mamma har hon nu sprungit och tömt brevlådan varje dag i två veckor. Hittills har hon fått tre vykort och fyra brev men hoppas så klart på fler.
– När jag lämnade vår adress till Kalle trodde jag aldrig att någon verkligen skulle ta sig tid att skriva något alls, säger Nadia.
När första brevet kom förklarade för hon för Amanda att brevet var ett resultat av diskussionen de haft och att avsändaren skrivit för att hon tyckte det var viktigt att visa Amanda att hon hade haft fel.
– Så att hon inte skulle missa en spännande möjlighet. Det är helt otroligt, säger Nadia.
Vill få en diskussion i skolan
Amanda har visat vykorten för kompisar allt eftersom de droppat ner i brevlådan och de har tillsammans pratat om vad de skulle vilja jobba med när de blir äldre.
– De har ju precis börjat i första klass och har fullt upp med allt som är nytt, men jag kommer att prata med deras lärare. Det vore ju bra om fler barn kan få ta del av hälsningarna, menar Nadia som vill att skolan väcker en diskussion kring könsstereotyper i arbetslivet.
På så sätt får inte bara Amanda upp ögonen för möjligheten att göra vad hon vill, utan en hel klass.
”Det går att göra skillnad”
Det var också initiativtagarens förhoppning. I sin bekantskapskrets på Facebook efterlyste Karolin Kalle Röcklinger kvinnliga professorer som kunde låna ut tio minuter av sin tid. Hon bad dem skriva en hälsning så att en sexåring inte skulle missa några möjligheter i livet, på grund av sitt kön. Men självklart hoppades hon på att hälsningarna skulle nå fler. – Det fina är att en så liten kollektiv insats leder till att vi inte bara påverkar ett barn utan att det här sprids i Amandas skola så att fler barn får ta del av det, säger Karolin Kalle Röcklinger, initiativtagare till de skickade vykorten.
Enligt henne visar det här att det går att göra skillnad och att vi tillsammans kan få till strukturella förändringar.