Erica var gravid – trots två negativa tester

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-10-01

Erica, 32, anade inte att hon skulle bli mamma

Erica och dottern Amelia är lika på många sätt – båda är självständiga, glada och älskar hästar. Här är de tillsammans med ponnyn Mulle, en av familjens hästar.

Erica Gustafson, 32, var ute och red när ryggvärken slog till.

Några timmar senare kom blodet.

Erica hade så ont att hon trodde hon skulle dö. Men hon hade ingen aning var smärtan kom ifrån.

I ambulansen kom chocken.

– När de sa att jag skulle föda barn trodde jag att de tagit fel patient!

Inte heller Hugo, 2, var planerad. Men denna gång anade Erica något och gick till vårdcentralen.

Erica har ett fast handslag och ridstövlarna är skitiga av lera.

Hon ser trygg och glad ut och ger ett jordnära intryck. Hon ser inte ut som en tjej som missar att hon är gravid.

Men det var just vad som hände för nio år sedan.

Vi träffas på ridskolan utanför Götene där Erica jobbar, slår oss ned på en bänk precis bredvid stallet.

Därinne frustar hästarna i sina spiltor och i luften ligger en svag gödsellukt.

Två graviditetstester

Visst har jag haft mina undringar före den här intervjun, går det verkligen att vara gravid i nio månader utan att veta om det?

Jag har i och för sig inga barn, men det är klart att jag hört om illamåendet som gör folk sängliggande i månader och tröttheten som slår ut alla system.

Och sparkarna – nog måste man väl känna dem, för att inte tala om magen som växer som bara den?

Automatiskt svarar Erica på frågan som alla undrar.

– Det kunde ha hänt dig, din granne eller din arbetskompis också, säger Erica.

Och efter att ha hört hennes historia tror jag henne.

Magen var i vägen

Allt började sommaren 2001. Erica hade precis börjat på ett nytt jobb och hon var trött som tusan när hon kom hem om kvällarna. Dessutom hade ett konstigt illamående smugit sig på och hon fick ofta halsbränna.

För att vara på den säkra sidan gjorde hon inte ett, utan två, graviditetstest. Men de var negativa båda två.

Då tänkte hon att illamåendet och halsbrännan berodde på stress och den varma sommaren.

Hon hade mens som vanligt och dessutom åt hon minipiller, så hon tänkte inte mer på det.

Månaderna gick och sakta med säkert försvann illamåendet och tröttheten. Erica levde på som vanligt, red flera gånger i veckan och festade på helgerna.

– Men på något sätt var det som om kroppen sa till mig att inte dricka så mycket. Nästan varje helg var det nämligen jag som körde hem från krogen.

I oktober gjorde hon slut med sin pojkvän och livet var kaos. Det var mycket på jobbet samtidigt som hon tagit på sig att rida in en ungponny och skulle hinna med sina egna hästar.

Tempot gick i 180 och om kroppen sänt ut fler signaler på att hon var gravid hade hon troligen inte haft tid att märka dem.

Erica har alltid varit lite kraftig och hon märkte att hon gick upp i vikt, men det var inte mer än fem sex kilo.

Någon skojade om att hon ätit för mycket pizza och en kollega undrade om hon var gravid. Men Erica skakade på huvudet, inte var hon med barn inte.

– Det var knappt att jag tänkte på att jag gick upp i vikt, jag brukar pendla lite. Men jag minns att jag tyckte det var svårt att sitta av när jag red, magen var liksom i vägen.

Det blixtrade till i ryggen

Jag frågar om hon kände några sparkar, men Erica skakar bara på huvudet.

– Barnet låg så högt upp, under revbenen, har läkarna berättat. Jag trodde bara att det var orolig mage när det bullrade därinne.

En kväll i januari satt hon hemma hos en kompis och framför henne låg tarotkorten.

Ett efter ett vändes upp och plötsligt låg Kejsarinnan framför henne, ett kort som betyder fertilitet och fruktsamhet.

Erica minns att hon tittade ner på magen och försökte mana fram en bild av sig själv som mamma. Men hon var bara 24 år och ville göra så mycket innan hon stadgade sig och fick barn.

En månad senare var Erica ute och red. Plötsligt blixtrade det till i ryggen av smärta, så illa att hon var tvungen att kliva av hästen.

– Jag kände direkt att något var fel och det gjorde så ont att jag trodde jag skulle dö. Jag hade ingen aning om var smärtan kom i från.

”Som en dimma”

Hon försökte andas men det kändes som kramper i magen och snart började hon blöda från underlivet. Nu var Erica riktigt rädd.

Vad hände egentligen med henne? Men kroppens energi var slut och det enda hon ville var att få sova.

– Allt var som en dimma och jag har bara ett svagt minne av att jag gick och la mig.

Morgonen efter hade smärtan fortfarande inte gett med sig och när hon gick på toaletten såg hon att det inte slutat blöda. Hon förstod inte alls vad det var och ringde sina föräldrar som blev livrädda och ringde efter ambulans.

Där fick hon lustgas och rabblade sitt personnummer om och om igen. En kvinnlig ambulansvårdare såg direkt vad som höll på att hända.

– Jag minns att hon skrek: ”Sätt på blåljusen, nu drar vi till förlossningen!” Jag sa bara att de måste tagit fel patient, säger Erica.

Sedan gick allt mycket fort, en barnmorska på förlossningen bad henne krysta och när Erica skakade på huvudet och började protestera om att de gått till fel rum så tog barnmorskan i med hårdhandskarna.

– Hon sa bara: ”Håll tyst och krysta NU”. Jag gick som på autopilot och gjorde bara som hon sa.

40 minuter senare hade Erica fött en fullt frisk dotter på 2 800 gram.

Ett års chock

Plötsligt sladdar Amelia, 8, in på grusplanen på sin röda cykel. Hon sätter sig bredvid mamma och det syns tydligt att de är mor och dotter.

– Det var det första jag tänkte när jag såg henne första gången, att hon var så lik mig. Hon var en jag i miniatyr, säger Erica och rättar till Amelias keps.

– Men det är klart jag var chockad, hela första året känns det som jag var i chock. Jag kastades in i en mammaroll som jag inte var beredd på och första dagarna efter förlossningen var verkligen som ett vakuum.

Hon minns bara fragment, som att hennes mamma tittade in i rummet och utbrast: ”Men, gud vad har du gjort?” och att hon själv undrade om hon blivit knäpp i huvudet. Erica låg kvar på sjukhuset för observation i sex dagar, allt medan personalen höll ett vakande öga på den nya familjen.

– Efteråt är det många som sagt att det var tur att det hände någon som jag. Jag köper läget och är ganska praktiskt lagd och när jag låg där på sjukhuset med Amelia i famnen tänkte jag att det bara var att acceptera faktum. Nu var jag mamma, liksom. Det fanns till exempel aldrig några tankar på att adoptera bort henne.

Från kompisar som nyss fått barn skramlade hon ihop barnvagn och babykläder och vardagen var så full av bebisbestyr att hon inte hann grubbla på annat.

Det bästa som hänt henne

Nu, åtta år senare, är hon övertygad om att dottern är det bästa som hänt henne. Eller, ja, Amelia delar faktiskt förstaplatsen med sonen Hugo, 2. Som inte heller var planerad och som också kom som en överraskning.

– Ja, jag hade mens där också och graviditetstesten var negativa. Men jag anade ändå att det var något skumt på gång och gick till vårdcentralen och de kunde konstatera att jag var gravid, säger Erica med ett snett leende.

Amelia, som näst intill föddes på hästryggen, smiter in i stallet så ofta hon kan för att gosa med den egna ponnyn Mulle.

– Ja, jag tror vi är rätt lika, självständiga och glada båda två. Och så älskar vi hästar! säger Erica.

En procent av testen visar fel resultat

Graviditetstesten på marknaden visar ibland fel, något som är vanligast i början av graviditeten.

Företaget Clearblue, som tillverkar graviditetstest, bekräftar att en procent av testen kan visa felaktigt resultat.

Att plötsligt få barn innebär ett oerhört trauma som ökar risken för förlossnings- och amningsdepression. Samtal med kurator brukar erbjudas.