”Helt otroligt att få ett barn till”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-09-16

Tuffe Janne Josefsson, en mjukis?

Janne Josefsson; Hård? Tuff? Brutal? Struntprat!
Inför sonen Leon, 3, smälter den garvade skjutjärnsreportern som smör i solsken.

TILL HAVS! Vinden tar i, så som den ofta gör på Åstol, Janne Josefssons favoritplats alla kategorier.

Smack.

– Aj som f-n ...

Leon, 3, dyker upp bakifrån med en arabisk kroksabel. Han klatschar till mig med full kraft på vaden. Tur att sabeln bara är av plast.

Nerverna vibrerar i kuling inför mötet med Janne Josefsson. Han är journalisten som skrämt slag på ett flertal makthavare. Hans reportage har fått huvuden att rulla och karriärer att krascha. Han är nästan omöjlig att få en intervju med. Nu väntar jag och fotografen vid färjan till hans allra heligaste – bostaden på ön Åstol norr om Göteborg.

Vad har hänt? Janne Josefsson, 55, dyker upp i slitna kortbrallor med sonen Leon på axlarna. Ansiktet är som klippt från de gamla fotona på traktens fiskebefolkning, solhärdat med saltstänkt hår. Den röda snusnäsduken sitter där den ska kring halsen. Humöret är på topp. Han verkar vara godmodigheten personifierad.

– Hej och välkomna. Vill du ha en korv Leon? Ok.

Leon spatserar iväg med korven på svaj. Splatt. Alltsammans daskar i marken så ketchup och senap sprutar. Leo ger upp ett illvrål.

– Oj oj, är den inte god längre? Nähä, då får pappa äta upp den.

Bilden av hårdingen faller platt. Här snackar vi velour på hög nivå. Janne Josefsson bjuder generöst på bryggkaffe och ostmackor i sin skärgårdsidyll med vid-underlig utsikt över Västerhavet. Huset är enkelt möblerat. På väggarna hänger tavlor med havsmotiv Janne Josefsson gjort själv. Nära intill klättrar grannbostäderna på klipporna. Han köp

te kåken 1993 och verkar med åren ha blivit ett med både huset och ön.

Det tar emellertid inte lång tid innan han blivit sitt gamla jag. Det är nog så, Janne Josefsson och ”Uppdrag granskning” kan inte ta ledigt.

– Snart längtar jag efter att röra om i grytan igen. Det var så valstugereportaget kom till. Jag satt här ute och kollade valrörelsen i tv och blev förbannad. Politikerna vet så väl vad dom får säga och inte. Under ytan är det en helt annan sak.

Åsiktsmaskinen kommer igång på allvar. Han pratar på både in- och utandning om orättvisor, maktmissbruk och vikten av att ställa ansvariga till svars.

– Jag är otroligt påläst och går inte på ett fall om jag inte vet att det håller. Som i Vetlanda om Louise som tvingades leva i mi-sär hos sin psykiskt sjuka pappa utan att någon gjorde nåt. De

HÄRLIGT HEMMA. Många är de makthavare som med rätta darrat när Janne Josefsson dykt upp. Men hemma i köket med lille Leon är bilden en helt annan ...förstås!

ansvariga trodde de skulle klara sig men efter vårt reportage har elva personer avgått, en efter en ...

– Janne Balle Bacon!

– Nej Leon, Janne Banan är ok men inte Janne Balle Bacon.

Masken faller igen. Janne Josefsson må fälla hur många kommunpolitiker som helst, sonen Leon rår han helt enkelt inte på. Men skjutjärnsreportern hittar snart rodret på nytt.

– Det känns verkligen inte som en fördel att folk är rädda för mig, tvärtom. Men det öppnar också dörrar. Folk som gillar det jag gör tipsar om vilka jävliga förhållanden människor lever under ute i samhället.

Smask. Leon har fått en smörgås i näven. Han smetar upp mackan på min kind så den fastnar.

– Ojdå, var det smör på, säger Janne Josefsson och hivar över lite hushållspapper.

Medan jag torkar av mig har Leon tagit sig upp på min rygg. Plötsligt greppar han mig runt huvudet och sticker fingrarna i mina ögon.

– Aghhhh ...

KOLL PÅ FRANSKAN. Janne sätter in minibaguetterna i ugnen som Söndags reporter blev bjuden på.

– Oj oj, ta det lugnt Leon, manar Janne Josefsson.

Intervjun havererar. Det är bara att ge upp inför övermakten. Vi lämnar huset och ger oss ut på promenad. Janne Josefsson berättar entusiastiskt om alla människor som bebott och bebor ön.

– Hej Kerstin. Vi pratade just om dig. Vad tycker du om sommaren som gått?

– Eländig!

– Hallå Rolf. Får du nån fisk?

– Näe, inte i det här vädret. Näten blir fulla med tång.

Janne Josefsson pratar om livet som nybliven pappa.

– Jag hade tänkt sitta här som frånskild på Åstol resten av linet och se barnbarnen växa upp. Det är helt otroligt att få ett barn till.

Tillvaron med sonen Leon och hustrun Beth Bayang har fått honom att tänka om när det gäller jobbet.

– När jag gjorde ett reportage om Hells Angels 1991 var jag modig men samtidigt dumdristig. Jag satte min dåvarande familj i fara. Jag skulle inte gjort detsamma i dag, säger han.

Leon testar asfalten på Åstol med cykeln, medan Janne ”tjôtar” lite med grannarna.

Janne Josefsson och Beth Bayang träffades via hennes kusin i Göteborg för några år sedan.

Eftersom Beth Bayang är från Filippinerna fick Janne Josefsson personlig erfarenhet av svensk migrationspolitik. Under resan mot medborgarskap hann han skrämma slag på ett antal invandringshandläggare. För närvarande uppdaterar hon sin filippinska sjuksköters-keutbildning.

Vid mötet med Beth levde Janne Josefsson som frånskild. Han hade två söner från det tidigare förhållandet.

– När jag skilde mig kände jag skräck att hamna som ensamstående i mina uppväxtkvarter på Vårväderstorget. Jag vet inte var den ångesten kom från, säger han.

– Ibland är man så jävla het, men det kan gå på en sekund att ingen längre vill ha med en att göra.

Relationen till arbetarbakgrunden på Hisingen är komplex:

FÅTT NÅN FISK? Avstämning med Rolf som tyvärr bara fångat tång i näten den här dagen.

– Jag vill kunna återvända dit därifrån jag kom och höra att jag gjort avtryck och satt spår, men jag vill aldrig tillbaka för gott. Visst är jag klassresenär men jag hör inte hemma någonstans – inte på Vårväderstorget och inte hos medelklassen med sina manér.

Beth Bayang lyser med sin frånvaro under vårt besök och Janne Josefsson medger att hon inte är lika frälst i Åstol som han själv. Hon trivs bättre i familjens lägenhet i stan.

- Jag hade på förslag att vi skulle bosätta oss här på heltid men det gick inte hem. Min förra fru gillade inte heller Åstol så mycket. Dom blir granskade uppifrån och ner åsså tycker dom det är jobbigt att jag stannar och tjatar med alla hela tiden, säger han.

Så far och son får mestadels vandra ensamma under vistelserna på den lilla ön i Bohusläns skärgård. Att det är ett oslagbart team råder det dock inget tvivel om.

– The Boys in the Hood. Har du sett den filmen? Förjevvla bra, säger Janne Josefsson.

Följ ämnen i artikeln