Sabuni var en usel partiledare

Hennes fyra största misstag

Vem som än tog beslutet att Nyamko Sabuni måste bort gjorde rätt.

Det är inte optimalt att byta partiledare några månader före ett val.

Men att behålla Sabuni hade varit ännu värre.

I juni 2019 valde Liberalerna Nyamko Sabuni som ny partiledare efter Jan Björklund.

Tiden sedan dess har varit en enda lång Golgatavandring för Liberalerna och för Nyamko Sabuni själv.

Hon har helt enkelt varit en usel partiledare. I flera år har partiet enligt Aftonbladet/Demoskops väljarbarometrar legat under 4-procentsspärren som avgör om partier kommer in i riksdagen eller inte.

Nu, med bara fem månader kvar till riksdagsvalet, uppgår stödet till 2,6 procent. Det fattas drygt 90 000 väljare för att Liberalerna på nytt ska kravla sig in i riksdagen.

Men inte bara stödet för partiet är uselt. Det är även förtroendet för Nyamko Sabuni själv.

69 procent av väljarna saknar helt förtroende för henne. Bara elva procent har stort eller ganska stort förtroende för Sabuni, det är den lägsta siffran av alla partiledare i riksdagen.

Nyamko Sabuni är alltså ett sänke för sitt parti och det har hon varit ända sedan hon valdes till partiledare. Inte ett dragplåster, långt därifrån.

Det har varit ett par tuffa år Liberalerna, som legat under 4-procentsspärren länge.

Sabuni har gjort fyra mycket allvarliga misstag under sin partiledartid.

1. Bytt åsikt om SD.

Den borgerliga Alliansen sprack hösten 2018, efter förra valet, på grund av att de hade olika syn på samarbete med Sverigedemokraterna.

L och C var emot, M och KD var och är för.

För lite drygt ett år sedan bytte Liberalerna fot. De ville ha en borgerlig regering med Ulf Kristersson (M) som statsminister. Och för att detta skulle bli möjligt accepterade de SD som samarbetspartner.

Beslutet ökade splittringen i det redan sargade partiet. Det föll nästan isär i två olika delar.

Sabuni har inte förmått överbrygga klyftan mellan de båda falangerna. Det har skadat partiet.

2. Fel partisekreterare.

Partisekreteraren är enormt viktig för ett parti. Den ska lösa alla problem från personalvakanser och tvister mellan företrädare till lokalstädning.

För att klara det krävs lång politisk erfarenhet på basplanet, att verkligen känna sitt parti. Det gjorde inte Juno Blom, som Sabuni utsåg till sin närmaste medarbetare.

Blom valdes i och för sig in i riksdagen 2018, men på meriterna att hon jobbat mot hedersvåld vid länsstyrelsen i Östergötland.

Blom var inte rätt kvinna för jobbet. Precis som Sabuni lämnar hon nu uppdraget med omedelbar verkan.

3. Förvirrade uttalanden.

Sabunis karriär har kantats av konstiga uttalanden som tvingat partiledaren till pinsamma förklaringar.

Det senaste handlade om att hon skulle fly till Norge om kriget kom till Sverige. Hon angav även en detaljerad flyktväg.

Efteråt förklarade hon att hon inte alls tänkt fly om kriget kommer. Det var ett slags skämt.

Om det här hade varit det enda förvirrade uttalandet från Sabuni hade det inte varit något problem. Men det var tyvärr ett i en lång rad.

4. Att lämna Januariavtalet.

I samband med regeringskrisen i somras lämnade Liberalerna Januariavtalet med den dåvarande S- och MP-regeringen och Centern.

Det skulle ha upphört ändå eftersom mandatperioden närmade sig sitt slut.

Att lämna avtalet i förtid accentuerade den interna splittringen inom Liberalerna. Samtidigt som partiet blev en mindre attraktiv avtalspartner eftersom de visade att de inte alltid är beredda att hålla de avtal de ingått.

Liberalerna byter partiledare – bara månader före valet.

Jag skrev i en kolumn i början av februari att Liberalerna måste byta ut Nyamko Sabuni.

Det beror på att det hade varit värre för Liberalerna att behålla den svårt skadeskjutna Sabuni än att ersätta henne. Trots att det återstår så pass kort tid till valet.

Chanserna att Liberalerna förblir ett riksdagsparti efter valet 11 september ökar med partiledarbytet. Även om Johan Pehrson, i dag gruppledare i riksdagen, bara får fem månader på sig att restaurera förtroendet för Liberalerna. De blev riksdagsparti för mer än hundra år sedan och har spelat en avgörande roll i utformningen av dagens Sverige.

Det som talar för att Pehrson, som deltagit i riksdagens partiledardebatter i stället för Sabuni som saknat riksdagsplats, möjligen kan lyckas, är att han har en helt annan attityd än företrädaren Sabuni. Han ger inte intrycket av att ständigt vilja läxa upp sina medmänniskor.

Dessutom verkar han ta livet med en klackspark och ha humor. Det är sällan fel.

Gå med i Iniziopanelen hos Demoskop – och gör dig hörd!

Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.