Enar fick vänta 16 månader – höften började ruttna

Uppdaterad 2018-04-24 | Publicerad 2018-04-23

NJURUNDA. Enar Rönnqvist, 61, fick vänta 16 månader på operation.

Under tiden började hans värkande höft att ruttna.

– Läkaren som opererade sa att det var en av de sämsta höfter han hade sett.

Allt började i april 2011 när småmaskinsreparatören Enar Rönnqvist i Njurunda, Sundsvall, ramlade i en trappa och krossade vänster höft. Höften skruvades ihop och allt fungerade bra i några år.

– Sedan började skruvar och spik komma ut genom benet här och var, och de blev tvungna att ta bort skiten. Kanske skar de fel eller nåt. Men efter det har jag haft en sjujävulsk värk, säger Enar.

Han nickar mot det väl tilltagna fikabordet – varsågod. För bakverken svarar yngsta dottern.

Hamnade i vårdkarusell

Under åren efteråt kämpade Enar Rönnqvist mot värken. Han hade sjukersättning på halvtid för tidigare skador i nacke och rygg men ville gärna jobba allt han orkade.

– Jag försökte bita ihop, man vill ju jobba, säger han.

Till slut var smärtorna så kraftiga att Enar Rönnqvist inte hade någon annan utväg än att byta höftled. Under väntetiden blev det dock så ont att han i dag har slutat att jobba och nu lever på sjukpenning och halvtidspension.

Vägen till operation blev allt annat än spikrak. Mer som en karusell som gick runt, runt.

Enars hustru Laila Rönnqvist, 54, har fört anteckningar över datum, tider och ändringar, så hon minns exakt hur det har varit.

Hon jobbar själv som medicinsk sekreterare på Sundsvalls sjukhus och är väl bekant med vården och har därför varit den som skött de mesta kontakterna.

– Den 13 oktober 2016 fick Enar en remiss till ortopeden i Sundsvall och skulle få träffa en läkare i mars 2017. Men det ställdes in, säger hon.

Någon förklaring till varför fick dock aldrig familjen. Och inte heller kom det någon ny tid.

Kallelser uteblev

Till slut hörde Laila Rönnqvist själv av sig till ortopeden. Då uppmanades hennes man i stället att söka vård i Hudiksvall eller Stockholm, eftersom det saknades möjlighet att utföra ingreppet som planerat i Sundsvall.

– Sundsvall hade ingen läkare som kunde ta sig an Enars problem och dessutom långa köer fick vi veta, säger Laila.

Sagt och gjort, Enar Rönnqvist bestämde sig för Hudiksvall och hans remiss skickades dit. Men inte heller där kunde man operera honom, enbart patienter bosatta i det egna länet.

– Läkaren sa att han hade velat hjälpa mig, men att de inte hade några läkare kvar som kunde göra det, säger Enar.

I stället uppmanades han att söka sig till Lindesberg eller Bollnäs. Han valde Bollnäs, det är närmast och bilresan dit med en värkande höft skulle bli mindre plågsam.

Men inte heller från Bollnäs kom någon kallelse så Laila fattade telefonen och fick löfte om ett läkarbesök. Men ingen kallelse kom. Laila ringde igen.

Svaret blev nu att inte heller Bollnäs kunde ta emot patienter från ett annat län – de väntande var redan för många.

– Till slut blev vi rekommenderade att åka in till akuten på Sundsvalls sjukhus, att det skulle gå fortast. Så då tog vi fram bägge kryckorna och åkte in, det var ju Sundsvall eller Sollefteå som vi hade hoppats på från första början, säger Laila.

”Ska inte behöva ha en tjatig fru”

Besöket på akuten gjorde att Enar Rönnqvist till sist kom på tur för operation, efter ett antal telefonsamtal och inledande läkarbesök.

Själva operationen utfördes den andra januari i år i Sollefteå, som liksom Sundsvall ingår i Region Västernorrland med rödgrönt politiskt styre. Då hade det gått 16 månader.

– Hade det inte varit för Laila så hade jag nog inte varit opererad ännu, säger Enar.

Han reser sig upp för att avlasta höften, tar stöd med händerna mot stolsryggen och halvhänger så medan han pratar.

Värken har han fortfarande kvar, trots att man bytt både höftkula och ledkapsel samt fäst en stång i lårbenet vid operationen.

Laila Rönnqvist framhåller att hon som är van vid sjukvården har klarat att passa telefontider, ringa rätt avdelningar och söka vårdgivare. Men så är det inte för alla, menar hon.

– Man ska inte behöva ha en tjatig fru eller annan anhörig för att få vård. Är du sjuk så orkar du inte ligga på.

Rutten och svart

Den långa väntetiden till operation tycks ha förvärrat Enar Rönnqvists höftproblem. När läkaren i Sollefteå jämförde röntgenbilder från operationstillfället med bilder som var drygt ett år gamla, så hade höften kraftigt försämrats.

– Han sa att det var en av de sämsta höfter han hade sett. Den hade börjat ruttna och bli svart.

Den vård Enar Rönnqvist fick när han väl blev opererad har han ingenting att anmärka på. Han tycker att både läkaren och övrig vårdpersonal var toppen. Men menar att de borde vara fler.

Däremot påpekar han att han gärna hade legat inlagd några extra dygn efter operationen, i stället för att skickas hem de cirka 14 milen i bil från Sollefteå redan dagen efter.

– Jag klarade det, men man var som ett paket här hemma. Och bilresan, den var inte rolig…

Enar Rönnqvists smärtor är fortfarande mycket påtagliga. Kroniska. Trots starka värktabletter sover han sällan på nätterna. Oftast slutar natten framför teven i soffan, med benen uppe på ryggstödet för att sträcka ut höften.

– Det är en väldans massa saker jag inte kan göra i dag. Snöskottning, gräsklippning, bara att städa och plocka undan hemma, man blir så låst av det här, säger han.

Hela familjen har påverkats

Inför sommaren har han fått förfrågan om att komma in och jobba som reparatör. Han skulle vilja, men tror inte att det går.

– Nä, jag kommer nog tvingas säga nej. Det är tråkigt.

Ute på tomten står Enar Rönnqvists ögonsten, en grön jänkare som han sällan orkar meka med längre. Bara att gå några korta vändor över gården gör hans hälta märkbart sämre.

Hela familjen har påverkats av Enars situation. De kan sällan hitta på något roligt tillsammans.

– Man tänker ju på honom hela tiden, man vet att det inte är kul att gå på bio eller att gå ut och äta om man har så ont, säger Laila.

Vill du ha politiknyheter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Samhälle på Facebook!