Mona Sahlin: Den sista skammen blev det som definierade mig

Publicerad 2020-06-23

Mona Sahlin, 63, fick avgå som Nationell samordnare mot extremism efter att ha utfärdat falskt intyg till sin tidigare livvakt, något hon senare dömdes för.

Själv tycker hon händelsen blivit det som definierat henne – även inom det egna partiet.

– Till slut är det som om allt jag gjort i livet är borta, även allt bra jag faktiskt gjort, säger Sahlin i Sommar i P1.

Efter nästan 40 år i politiken har Mona Sahlin, tidigare partiledare för Socialdemokraterna, den första kvinnan på posten, mycket att berätta.

Det är tredje gången hon sommarpratar och ägnar denna gång mycket av tiden åt att beskriva sina upplevelser av de uppmärksammade händelser och skandaler som påverkat henne. Allt ifrån Toblerone på 90-talet till felaktigt intyg om inkomst för sin livvakt 2016, något hon senare dömdes till dagsböter för.

– Skam, skämmas för att ha gjort fel, ett felaktigt intyg, mitt fel, erkänna, mitt fel, böter, få ett strafföreläggande, avgå, lämna, försvinna, skam, säger Sahlin i Sommar.

Hållit sig undan

Efter den senaste skandalen har Mona Sahlin hållit sig undan rampljuset och kändisskapet, som hon berättar att hon tidigare älskat och själv sökt sig till.

Hon beskriver en svår tid. Ensam.

En tid när hon knappt vågade möta andra människors blickar.

– Till slut är det som om allt jag gjort i livet är borta, även allt bra jag faktiskt gjort, det som höll mig kvar är borta. Kvar är minnet av den senaste felaktigheten, den senaste skandalen.

Mona Sahlin.

– Den sista skammen blev det som definierade mig. Så kändes det, allt tystnar, partiet är borta.

Att partiet svikit går som en röd tråd genom Sahlins sommarprat. Hon berättar bland annat om hur hon får uppvaktning med blommor långt efter att hon fyllde 60 år, eftersom S hade missat högtidsdagen.

Retoriskt frågar hon sig också om hon, som en gång ”gick med i Olof Palme” fortfarande är sosse.

”Släppte in ondskan”

Den tidigare S-ledaren berättar dock också om det hot och hat hon och hennes familj levt med i många år, mycket på grund av hennes kamp mot rasism.

Om hur en psykiskt labil person söker upp hennes hem med en yxa i ryggsäcken, hur nazister ristar in ett hakkors på hennes dörr och hur telefonsvararen varje dag fylldes av hatiska meddelanden.

– Det kändes som att jag hade släppt in ondskan till våra barn, säger Sahlin i P1.