FRA-lagen är ett sjunkande skepp

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-26

Bloggvärlden om det nya förslaget

Försvarsminister Sten Tolgfors hoppas på att FRA-debatten är över men dagen efter att det nya förslaget gick igenom fortsätter den med full kraft i bloggosfären. Lena Mellin menar att FRA-frågan är bloggosfärens politiska genombrott men ser de sig själva som segrare?

En av de mest aktiva bloggarna inom FRA-frågan är Emma som på sin blogg opassande skriver att hon inte kan skaka av sig känslan av att ha blivit överkörd. Det hon är mest kritisk mot är att regeringspartierna kommit överens under några dagars "hemliga överläggningar".

- Det indikerar inte den sortens öppna eftertänksamhet, kunskapssökande och betänketid som en sådan här fråga egentligen behöver. Lagen har tvingats igenom med den ena ändringen efter den andra.

Folkpartisten, juristen och bloggaren Mark Klamberg, som dessutom är gift med riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson, meddelade på torsdagkvällen i ett kort inlägg med rubriken Godnatt att han har sagt upp alla sina uppdrag i Folkpartiet efter att det nya förslaget gick igenom. I ett svar på alla kommentarer skriver han "Mitt avhopp ska i första hand ses som en kritik och avståndstagande mot överenskommelsens innehåll, folkpartiets ledning och regeringen."

Knappast vad man skulle kalla en segrare. Men finns det ingen som är mer positiv efter gårdagen förutom Fredrick Federley och Camilla Lindberg? Nja, bland de flitigaste bloggarna är de svåra att hitta.

På Newsmill skriver dock Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer, jurister på Centrum för rättvisa, om varför de är nöjda med det nya förslaget.

- Den nya FRA-lagen möter Europakonventionens krav i fråga om personlig integritet och rätt för enskilda att få statliga övertramp rättsligt prövade.

samma debattsajt skriver terroristexperten Magnus Norell att han fortfarande är missnöjd med FRA-lagen och att förändringarna inte betyder någonting.

- Förslaget ger ett verktyg för att övervaka och kontrollera medborgarna. Men det finns överhuvudtaget inga hotbilder som motiverar de ingrepp det är frågan om.

En annan flitig FRA-bloggare är Henrik Alexandersson som tycker att det nya förslaget innebär grundläggande förändringar till det bättre. Men frågetecknen är fortfarande för många och han undrar bland annat hur man ska sålla ut viss trafik från annan utan att gå in och titta i all trafik. En annan fråga som han vill ha svar på är hur man säkrar källskyddet. Kan man göra avlyssningsundantag för media?

Anna Troberg bloggar om besvikelsen över de folkpartister som tidigare varit kritiska men som nu "lägger sig platt på rygg".

- Det går inte att rädda ett sjunkande skepp och vid det här laget är FRA-lagen lagarnas Titanic. Riv upp, gör om, gör rätt är den enda lösningen på FRA-problemet.

Fler bloggreaktioner på FRA-lagen kan du läsa på Bloggportalen.

Så här skiljer sig lagförslagen åt

Nya lagen:

En särskild domstol måste ge tillstånd för signalspaning. Dessutom måste ändamålen för spaningen preciseras.

FRA får bara tillgång till de ”trafikstråk” som domstolen ger tillstånd till. FRA får inte signalspana mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.

Det är bara regeringen och försvarsmakten som får beställa spaning. FRA får inte använda sökbegrepp som kan kopplas till en person utan tillstånd.

En kontrollmyndighet till FRA är skyldig att informera den som blivit felaktigt avlyssnad. En person ska också kunna kräva en undersökning om spaningen mot honom eller henne har skett enligt lag. Inget material får sparas mer än ett år.

Gamla lagen:

En domstolsliknande nämnd ger tillstånd om spaning.

All kommunikation som passerar över Sveriges gränser går genom FRA:s datorserver och är möjlig att granska. Regeringen fastslår de sökinriktningar som FRA ägnar sig åt.

Även polis, Säpo, tullen och andra myndigheter kan beställa spaningar. FRA kan söka på telefonnummer och IP-adresser om det finns skäl.

Det finns inga skyldigheter att upplysa en person som har blivit felaktigt avlyssnad. Rättssäkerheten garanteras genom kontroller av till exempel Datainspektionen. Det finns inga eller små möjligheter för enskilda individer att få upprättelse om de blivit felaktigt avlyssnade.