Oppositionspolitiker föreslår rivning av hus i Skäggetorp

Uppdaterad 2021-09-14 | Publicerad 2021-09-11

SKÄGGETORP. Här har politiker föreslagit att man ska riva hus för att stoppa kriminalitet.

Men långt ifrån alla Skäggetorpsbor ser det som en lösning på problemet.

– Jag skulle inte acceptera det, säger barnskötaren Fatima Suad, 33.

När oppositionsrådet Elias Aguirre (S) går omkring i Skäggetorp i Linköping kan han inte peka ut vilket hus som skulle kunna rivas. Än så länge är det en idé snarare än ett konkret förslag, det yttersta steget om inget annat får stopp på rekryteringen till kriminella gäng i Skäggetorp.

– Det är inte någonting vi vill göra i första taget, här bor ju människor som behöver någonstans att bo. Det första vi behöver göra är att strama åt migrationen. Men jag tror man måste vända på alla stenar, för att lösa situationen.

Oppositionsrådet Elias Aguirre (S) vill riva hus för att stoppa kriminaliteten i Skäggetorp.

Han och kommunstyrelsens ordförande i Linköping, Niklas Borg (M), är överens om vad de anser vara problemen i Skäggetorp. Medan kommunen har satsat på många andra områden i Linköping har inga nybyggnationer gjorts i stadsdelen på decennier.

– Det är inte realistiskt att man skulle riva bostäder i någon större omfattning. Det bor 10 000 personer här i dag, och det finns inte massa tomma lägenheter, säger Niklas Borg.

”Det är inte realistiskt att man skulle riva bostäder i någon större omfattning”, säger kommunstyrelsens ordförande Niklas Borg (M).

”Skulle inte acceptera det”

För två veckor sedan sköts en 30-årig man ihjäl på en kolgrill i Skäggetorps centrum. Han träffades av flera skott, bland annat i huvudet, enligt uppgifter till Aftonbladet.

Ett stenkast från kolgrillen ligger en förskola. Där jobbar barnskötaren Fatima Suad, 33. Hon tror inte att förslaget om att riva husen kan gå igenom.

– Jag skulle inte acceptera det. Om man har sina barn här, som är uppvuxna här, är det klart man vill vara kvar, säger barnskötaren Fatima Suad, 33.

Det som oppositionen och kommunalrådet är överens om är att de tycker att det blivit för många nyanlända till stadsdelen. De anser att det blir svårt för samhället att ta hand om så många som ska integreras på en och samma plats.

Elias Aguirre (S) går tillsammans med sitt parti till val på att undanta Skäggetorp från Ebo-lagen. Det skulle innebära att asylsökande som får eget boende i Skäggetorp inte får ersättning.

– Jag tror inte det är det som är problemet. Alla vill komma in i samhället och vara med. De vill lära sig mycket, och alla vill väl, säger Fatima Suad.

Barnskötaren Fatima Suad, 33, tror inte att förslaget om att riva husen skulle kunna gå igenom.

Hon tror på att ge familjer mer stöd, snarare än att stoppa inflödet av människor.

– Föräldrar behöver hjälp. De som kommer från en annan kultur behöver hjälp med att följa normer och regler. Det är viktigare tycker jag.

”Som att vända en Finlandsfärja med åror”

I Skäggetorps centrum myllrar det av människor som gör sina ärenden. Margareta Johansson, 69, går med raska steg ut från apoteket med siktet mot stan, där hon ska möta en vän. Hon har jobbat på socialtjänsten i 30 år.

Före centraliseringen av socialtjänsten på 90-talet säger hon att de var 47 personer som arbetade i Skäggetorp. Nu sitter alla centralt i Linköping, och fältarbetarna åker dit de behövs.

– Man tappade närhetsprincipen då. Det var så enkelt, när jag var ute och rörde mig i stan kunde någon snabbt söka sig till mig och be om hjälp om de var oroliga för någon granne, familjemedlem eller liknande. Nu är tröskeln för att höra av sig mycket högre, när vi inte är här jämt.

Hur man skulle ändra på den negativa utvecklingen i Skäggetorp vet hon inte, men att undanta människor från att bosätta sig här tror hon inte på.

– Det är som att vända Finlandsfärjan med åror. Men man måste börja långsiktigt. Om du förbjuder människor från att bo här, var ska de bo då?

Margareta Johansson, 69, arbetade inom socialtjänsten i 30 år.

Trots att hon inte längre arbetar på socialtjänsten i Skäggetorp har hon svårt att säga hejdå till området, nu jobbar hon med olika skolor. När hon står och pratar om sin arbetsplats får hon en kram runt ett ben. Det är en femårig flicka som blir glad att se henne.

– Du ser, hur ska jag kunna slita mig från att jobba med det här?

”Jag känner mig trygg”

Skäggetorp har hamanat i fokus den senaste tiden. En ökad kriminalitet, en tystnadskultur och en debatt om våldet, och hur man ska kunna stoppa det.

Men de flesta vi pratar med vill också framhäva det som är bra med Skäggetorp, och att de inte vill flytta.

Birsen Aziz, 52, har bott här sedan hon var sex år, och hon tänker aldrig flytta.

– Det är nära till centrum, nära naturen och nära till stan. Jag trivs här och har bott här och kommer inte flytta, jag känner mig trygg, trots allt det som hänt.

ANNONS