Bröderna pekades ut för mordet på Kevin: ”Värderar mig själv högre nu”

Uppdaterad 2018-03-27 | Publicerad 2017-08-28

Bröderna Robin och Christian pekades ut som skyldiga till mordet på fyraårige Kevin.

Nu har det gått över tre månader sedan SVT:s dokumentär som visade på en annan sanning.

Aftonbladet åkte tillbaka med bröderna till platsen där Kevin hittades död för 19 år sedan.

När Christians Volvo kör in på parkeringsplatsen vid skolgården med musiken dunkande ur högtalarna, ropar skolbarnen:

– Vilken bas!

Christian och Robin skrattar åt barnen. Christian låser bilen som är prydd med klistermärken som ”Loud and proud” och ”I almost had you”, som är ett citat från Paul Walkers karaktär i filmen The Fast and the Furious.

Bröderna tänder varsin cigarett och promenerar ner mot sjön. Då, 1998, låg där en flytbrygga och vassen var inte lika vildvuxen. Den asfalterade stigen var då smal och bara upptrampad i gräset. Förut ville inte bröderna att någon skulle se dem vid platsen där Kevin hittades död. Nu är de inte längre rädda för att synas, och bryr sig inte om de motionärer som joggar förbi och tittar åt deras håll:

– Innan dokumentären så vågade jag inte komma hit. Mitt smeknamn står på min bil och jag ville inte att någon skulle se att jag stod här, säger Christian.

– Jag var här några gånger, för att försöka se om jag kunde få några minnen, men det gick inte. Men jag var alltid lite orolig för om någon skulle se mig stå och titta och det skulle se misstänksamt ut, fyller Robin i samtidigt som han pekar på platsen där mordet ska ha skett och var Kevins kropp sedan hittades ett 20-tal meter bort.

”Skönt att vinna den matchen”

Efter dokumentären har både gamla vänner och främlingar kontaktat bröderna för att visa sitt stöd. Men flera av dem som de önskat höra från, har varit tysta. För en månad sedan såg Christian en av poliserna som förhörde honom som sjuåring. Han var på travbanan med sin mamma.

– Jag kände att någon tittade på mig. När jag såg vem det var reste sig varenda hårstrå på kroppen. Hon log mot mig, men sa ingenting. Hon hade chansen att säga några ord, men sa inte ett ljud. Om hon kommit fram hade jag inte stött bort henne, säger Christian och både han och Robin menar att de gärna velat få en ursäkt för hur de behandlades som barn.

Kevin dog för 19 år sedan, vid sjön i Dotteviken i Arvika. Christian och Robin var då sju och fem år gamla och pekades ut som de skyldiga till mordet på en presskonferens i november 1998.

SVT:s Dokument inifrån kunde i våras visa i en dokumentär hur bröderna pressats i långa förhör utan föräldrar eller juridiska ombud med sig. De visade att ett påstått erkännande från bröderna inte finns dokumenterat i några inspelningar. Dessutom hade bröderna ett alibi för tiden då Kevin mördades i form av en 10-årig pojke som med sin familj var på besök hos brödernas familj vid tidpunkten.

Även om Christian och Robin efter mordet på Kevin flyttade från Arvika så bodde de kvar i trakten och genom åren har de flera gånger sprungit på den dåvarande spaningsledaren i ärendet.

– Jag har mött hans lag i innebandy, men jag visste in om vem han var då utan såg honom bara som en innebandytränare. Det var först efteråt som pappa berättade vem han var. Deras lag ledde stort och sedan coachade jag och pappa så att vi vann med 7–6. Det kändes rätt skönt att vinna den matchen, säger Christian.

Fått kärleksmeddelanden

Efter att dokumentären sändes har de fått meddelanden från både gamla vänner och främlingar. Folk har visat sitt stöd – och kommit med kärleksinviter.

– ”Vad söt du var på tv”, skriver vissa, säger Robin.

– Det är några som skrivit från Stockholm och vill att jag ska komma och hälsa på. Det är jättegulligt såklart, men jag har inte tid, säger Christian.

Efter att fallet granskats har bröderna ändrat syn på sig själva. Robin beskriver hur han nu kan se sitt eget värde och hur han börjar fundera på framtiden.

– Vissa folk brukar säga att man ska leva livet som att det var ens sista dag. Men jag lever som om det var den första. Jag har aldrig brytt mig så mycket om konsekvenser tidigare, eftersom livet redan har känts förstört. Nu tänker jag på framtiden, säger Robin och förklarar:

– Förut sket jag i princip helt i skolan. Men jag värderar väl mig själv högre nu. Förut såg jag på mig själv som ingenting. Jag värderade alla andra högre än mig själv och tyckte att alla andra var bättre än mig, nu känner jag att jag är lika bra som alla andra.

Utredningen öppnad på nytt

Nu när utredningen har öppnats på nytt kommer brödernas eventuella skuld att redas ut.

– I delen med bröderna så ser jag det som vårt uppdrag att ta reda på om vi tycker att bevisen mot dem är av styrkan att vi hade väckt åtal om de var vuxna. Kommer vi fram till att den inte är det kommer vi fatta ett beslut med en motivering. Första uppgiften är att ta ställning till om bevisningen är tillräcklig, säger chefsåklagare Niclas Wargren som leder den återupptagna förundersökningen.

Bröderna känner sig säkra på sin oskuld och ser fram emot att den återupptagna utredningen ska bli klar.

– Jag är inte så oroad, utan sitter och väntar på beslutet om vi blir avskrivna, så som jag tänker så finns det bara ett beslut att ta och jag skulle bli väldigt häpen om de inte kom fram till det, säger Robin och Christian tillägger:

– Efter allt som vi fått reda på och som framkommit i dokumentären så finns det inte i mitt huvud att det skulle vara vi.

Den nu 24-årige Robin tänker på sin vän Kevin och på hur hans liv skulle ha sett ut om det fått fortsätta. Om Kevin hade levt skulle han ha varit 23 år gammal.

– Vem vet, vi hade kunnat vara görbra kompisar idag?

– Han var min bästa kompis. Även om det är jätteskönt för oss att bli avskrivna så hur kul är det för Kevins familj att få veta att allt var en lögn? Jag tycker synd om dem. Varje gång man blir glad för sin egen skull, så kommer baktanken att blir det jobbigt för dem istället, säger Robin.

ANNONS