Regeringens förslag är ett paradis för alla ”slöhögar”
Stefan Löfvens oro över andra partiers demokratiska instinkter är nog äkta. Det är ändå hans regering som vill driva igenom efterkrigstidens största inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna.
För tre veckor sedan lade regeringens utredare fram ett förslag att förbjuda rasistiska organisationer. Detta trots att utredarna, forskare till yrket, medger att det kan vara nog så svårt att avgöra vad som är rasism.
Ett liknande förbud finns redan i en rad länder, utan att vare sig rasismen eller organisationsförmågan minskat. Om Nordiska Motståndsrörelsen förbjuds skulle de göra som sina systerpartier i Tyskland; omdefiniera och omorganisera sig eller gå under jorden. Kort sagt: man kommer driva gäck med staten.
Det är handlingar, inte åsikter, som ska beivras.
Av riksdagens alla partier är det blott tre – Liberalerna, V och SD – som motsätter sig denna attack mot organisationsfriheten.
Det andra förslaget, att göra det straffbart att förneka förintelsen, har mött större motstånd. Också den lagstiftningen finns i andra länder, till ingen nytta alls. 2006 dömde österrikisk domstol David Irving till tre års fängelse för att han sjutton år tidigare under ett besök i Wien hade bagatelliserat förintelsen. Han jämförde Österrike med en nazistat när han kröp in i finkan för sina åsikters skull. Så fick antisemitismen sin egen yttrandefrihetsmartyr.
2018 förbjöd Polen de utsagor om andra världskriget som hotar regeringens nationalistiska projekt. Den som hävdar att det fanns en antisemitism i Polen som i någon mening bidrog till förintelsen kan straffas med upp till tre års fängelse. Där har två historiker just dömts till böter för att ha förtalat nationen.
Även Sveriges riksdag har lagt sig i vilken tolkning av historien som är riktig: 2010 beslutade Sveriges riksdag, på Vänsterpartiets initiativ, att folkmordet i Armenien 1915 var just ett folkmord. Beskrivningen av den händelsen är korrekt, men staten ska inte lägga sig sådant som vi har historiker och öppen diskussion till.
Antisemitismen växer och regeringen är säkert ärlig som vill visa krafttag, men de här metoderna är kontraproduktiva. Fler kommer ifrågasätta livserfarenhet och forskning; om man behöver ha lagstiftningen i ryggen måste det ju vara något lurt.
Att kriminalisera åsikter ligger nära idén om trygga rum, att slippa konfronteras med de obehagliga. Det är paradiset för slöhögarna, för dem som vill slippa lära sig argumentera i fri debatt.
Det sägs att man ska lära av historien. Frågan är hur mycket Socialdemokraterna har lärt av sin egen. Deras första trettio år var en kamp för rätten att organisera sig och fritt uttrycka sin mening. Det ligger i sakens natur, att statsbärande partier har selektivt minne.